Lawline svarar
Enligt brottsbalkens (BrB) 8 kap. 9 § döms den som olovligen rubbar annans besittning för att taga sig själv rätt till självtäkt. Detta gäller även om den som besitter egendomen har stulit den och således inte har äganderätt därtill.
Från ovan nämnda lagrum undantas emellertid det fall då ägaren återtar en stulen sak ”å färsk gärning”. Detta framgår av brottsbalkens promulgationslags (BrP) 14 § och 16 § p.6. Med färsk gärning menas att återtagandet ska ske på brottsplatsen, under ett kontinuerligt förföljande därifrån eller eljest innan någon längre tid förflutit efter besittningsrubbningen. Det kan även tilläggas att i det fall en tjuv med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, det föreligger nödvärnsrätt mot denne, se BrB 24 kap. 1 § st. 2 p.2. Med detta menas att om en person i en sådan situation begår en brottslig gärning mot tjuven, han ska gå fri från ansvar om det med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt inte är ”uppenbart oförsvarligt” (vad ”uppenbart oförsvarligt” innebär går jag inte närmare in på här). Observera dock att det här handlar om ”bar gärning” (jfr. ”färsk gärning” som är ett vidare begrepp). Våldsanvändningen måste ha ägt rum på brottsplatsen eller under ett kontinuerligt förföljande därifrån.
Med detta sagt blir mitt svar på din fråga följande;
Om en man ser att någon stjäl sin frus cykel har han rätt att tvinga tjuven att lämna tillbaka den så länge det sker i nära anslutning till själva tagandet, ”å färsk gärning”. Skulle tjuven försöka hindra återtagandet med våld eller hot om våld eller på annat sätt har mannen nödvärnsrätt mot tjuven så länge egendomen tas ”på bar gärning” och nödvärnsgärningen inte överskrider vad som är "uppenbart oförsvarligt". Om mannen däremot skulle återta cykeln efter den tid som kan anses vara ”å färsk gärning”, exempelvis dagen därpå, gör han sig skyldig till självtäkt.
