Är surrogatmödraskap tillåtet i Sverige och hur är det problematiskt?
Hej! Jag undrar om det finns några lagar och paragrafer som specifikt säger att surrogatmoderskap inte är tillåtet i Sverige? Samt så undrar jag om det finns några problem med att införa surrogatmoderskap i Sverige? Tack!
Lawline svarar
Hej,
Surrogatmödraskap (eller surrogatarrangemang) innebär att en kvinna genomgår graviditet med hjälp av assisterad befruktning med den uttalade avsikten att lämna ifrån sig barnet till de tilltänkta föräldrarna (de ansökande). Det är ett alternativ för barnlösa/samkönade par att bli föräldrar och brukar ske i kommersiellt syfte.
Inom svensk rätt finns inte något uttryckligt förbud mot surrogatmödraskap, trots att det inte är tillåtet inom hälso- och sjukvården. Detta kommer till uttryck indirekt genom bland annat lagen (2006:351) om genetisk integritet 6–7 kap. Moderskapspresumtionen i Föräldrabalken (FB) 1 kap. 7 § är ytterligare en begränsning. Kvinnan som genomgår graviditet och föder ett barn där det befruktade ägget härstammar från en annan kvinna, anses vara barnets biologiska förälder. Detta har varit grunden för rättsligt föräldraskap inom svensk rätt. Kvinnan som föder barnet blir därmed automatiskt barnets rättsliga förälder, i denna kontext surrogatmodern. Detta oavsett om den tilltänkta modern låtit befrukta sitt eget, surrogatmoderns eller extern donators ägg (SOU 2016:11 s. 118). Avseende faderskap innebär biologin att barnet tillkommit genom befruktning med den mannens könsceller. Någon särskillnad kan inte dras mellan genetiskt och biologiskt faderskap i dagsläget.
Surrogatmödraskap är därmed inte tillåtet i Sverige, men det är inte heller straffbart. Det finns inget hinder varken mot privat insemination i hemmet eller möjligheten att söka surrogatarrangemanget utomlands. Både barn och föräldrar riskerar dock att, under angivna förhållanden, hamna i en otrygg situation, där föräldrarnas rättsliga status behandlas olika. Adoptionsreglerna i 4 kap. FB används i brist på specifik reglering avseende föräldraskap vid surrogatarrangemang.
Ett välkänt rättsfall är NJA 2006 s. 505. Fallet rör ett svenskt tvåkönat par som åkte till Finland för att åstadkomma ett surrogatarrangemang. Surrogatmodern var mannens syster som fått den tilltänkta moderns och faderns ägg och spermier inplanterade i sin livmoder. Barnet föddes i Sverige och överlämnades då enligt surrogatavtalet mellan parterna. Fadern blev ensam vårdnadshavare till barnet på grund av faderskapspresumtion. Den genetiska modern behövde ansöka om adoption för att erhålla rättsligt föräldraskap. Tingsrätten erkände adoptionsansökan efter faderns samtycke. Fadern återkallade dock sitt samtycke efteråt och beslutet överklagades då av modern till hovrätten. Den genetiska modern angav att ett avslående av adoptionsansökan skulle beröva barnet dess verkliga moder. I brist på lagstiftning för bifall, enligt 4:3 och 4:5 a FB, avslog hovrätten det tidigare adoptionsbeslutet. Modern överklagade då till HD med yrkandet att domstolen skulle ändra hovrättens beslut. HD fastställde emellertid hovrättens dom med motiveringen att surrogatmoderskap inte är tillåtet i svensk rätt, samt att kvinnan som fött barnet, dvs. surrogatmamman, enligt moderskapspresumtionen, är att anse som rättslig moder.
Det uppstår tydliga skillnader mellan beställande män och beställande kvinnor med genetisk koppling till barnet avseende surrogatarrangemang. Skillnaderna tar sig uttryck i möjligheten för parterna att fastställas som rättsliga föräldrar. Domstolen har inga problem att fastställa att en man är far till ett barn vid surrogatarrangemang, om det genom genetisk undersökning är utrett att han är barnets far. Utgången i praxis påvisar att mäns genetik erkänns i större utsträckning än kvinnors av rättstillämparen. Detta för att det i lagen inte görs åtskillnad mellan biologiskt och genetiskt mödraskap. Den genetiska modern blir i det nämnda fallet helt maktlös utan den genetiska faderns samtycke. Det är dock inte adoptionsreglerna i sig som är diskriminerande, utan det är först då de tillämpas på surrogatarrangemang som en ojämställdhet uppkommer avseende vilka adoptionsformer som står till buds för de olika könen.
Att moderskapspresumtionen använts som ett sätt att markera etiskt motstånd mot surrogatmödraskap, framgår dels av förarbetena till den och dels sett till den utformning presumtionen fick. Det var ju först till följd av utvecklingen av assisterad befruktning som presumtionen lagstadgades. Varför har då surrogatmödraskap varit så kontroversiellt? Argument som vägt tungt för svensk lagstiftning är att det kan vara skadligt för kvinnor och barn. Det kan anses vara en kränkning mot människovärdesprincipen att en kvinnokropp används som medel för att åstadkomma någon annans mål. Vidare kan det vara svårt för den födande kvinnan att ge upp barnet vid själva överlämnandet. Vissa menar att ett så kallat altruistiskt surrogatmödraskap borde tillåtas - då surrogatmodern bär barnet utan avtal om pengar i utbyte.
I vilket fall som helst finns behov av en reglering av surrogatmödraskap i ett demokratiskt samhälle. Den nutida lösningen strider inte endast mot rätten till skydd för familjeliv, enligt artikel 8 i EKMR, utan lämnar även familjer i otrygghet. Frågan som kvarstår är då varför just kvinnan missgynnas mer än mannen avseende surrogatmödraskap, när lagstiftaren samtidigt strävar efter likabehandling mellan könen.
