Avbruten provanställning och brott mot LAS
Hej,
Som provanställd i ett bolag utan kollektivavtal fick jag, tio dagar före utgången av provanställningen, besked från VD om att hon inte är säker på att hon vill låta anställningen övergå i tillsvidare. Hon ber därför om ytterligare en månads provanställning för att bli mer säker, men säger att hon som arbetsgivare inte får uppmuntra till det, så hon vill att jag ska föreslå detta. I mitt anställningsavtal framgår dessutom att uppsägningstiden under provanställningen är en månad.
Om jag tolkar 31 § LAS rätt, ska jag egentligen kunna ignorera detta, då den tydligt säger att arbetstagaren ska underrättas minst två veckor i förväg. Dessutom tolkar jag annan information som att de inte heller har möjlighet att be om en förlängning av provanställning, eftersom vi inte har ett kollektivavtal som stödjer detta och provanställning då inte ska gå att förlänga.
Läser dock i andra svar ni givit att arbetsgivaren har rätt att säga upp under hela prövotiden, alltså även under de sista två veckorna, men att arbetsgivaren då kan bli skadeståndskyldig. Hittar dock inget i lagen, eller på annan plats, som stödjer detta.
Jag undrar varför det är så att de kan välja att inte iaktta skyldigheten att meddela två-veckor före när lagen tydligt säger något annat? Och om det är möjligt, vad är det för rimligt "skadestånd" man pratar om?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
En arbetsgivare kan bryta mot reglerna i LAS men då utgör agerandet ett brott mot LAS vilket leder till att arbetsgivaren blir skadeståndsskyldig enligt 38 §. Anledningen till att en arbetsgivare kan välja att inte iaktta skyldigheten att agera korrekt är för att det har ansetts att man inte kan påtvinga en arbetsgivare att ha kvar en arbetstagare på arbetsplatsen om arbetsgivaren är emot detta men samtidigt ska då arbetstagaren istället kompenseras ekonomiskt. Skadeståndets funktion i LAS är att avhålla arbetsgivare från att överträda lagen men det kan i vissa situationer vara knepigt att bedöma vilken skada som har uppkommit i anställningssammanhang.
I AD 2003 nr 115 framgår följande:
"Några uttalanden i förarbetena som särskilt tar sikte på vad som bör gälla beträffande ekonomiskt skadestånd vid brott mot 31 § anställningsskyddslagen saknas, liksom vägledande praxis. Det kan nämnas att det finns uttalanden i litteraturen av innebörd att en arbetsgivare som vill avbryta en provanställning med omedelbar verkan har att utge, förutom allmänt skadestånd, lön under 14 dagar (se Lars Lunning och Gudmund Toijer, Anställningsskydd, 8 uppl., s. 568 f.). Rättsläget får emellertid betraktas som oklart.
Det kan vara av intresse att jämföra med vad som gäller beträffande skadestånd vid brott mot förfaranderegler som liknar den i målet aktuella. Regler om underrättelseskyldighet – varsel – finns också i 15 – 17 §§ anställningsskyddslagen beträffande upphörande av tidsbegränsade anställningar enligt 5 och 5 a §§ anställningsskyddslagen. Det finns exempel på att Arbetsdomstolen dömt ut ekonomiskt skadestånd för inkomstförlust för tid efter anställningens upphörande på grund av att månadsfristen enligt 15 § anställningsskyddslagen inte iakttagits (se AD 1987 nr 63, jfr även AD 1977 nr 71). Att det ekonomiska skadeståndet i ett sådant fall kan bestämmas efter samma grunder som de som tillämpas när arbetstagaren går miste om uppsägningstid har stöd av uttalanden i förarbetena (prop. 1973:129 s. 147 f.).
De nyss nämnda reglerna avser emellertid tidsbegränsade anställningar av annat slag än provanställning. Dessutom är reglerna tillämpliga endast i fall då den tidsbegränsade anställningen haft viss varaktighet. Vid provanställning – som ju till skillnad från tidsbegränsade anställningar enligt 5 och 5 a §§ anställningsskyddslagen kan bringas att upphöra när som helst under den avtalade tiden – finns det typiskt sett inte samma behov av att underrättelsetiden även skall fylla funktionen av ett alternativ till uppsägningstid."
Av 41 § första stycket LAS framgår bl.a. att den som vill kräva skadestånd skall underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs. Andra stycket i samma paragraf innehåller bestämmelser om när talan skall väckas. Av 42 § anställningsskyddslagen framgår att parten har förlorat rätten till sin talan, om någon av de i 41 § angivna tidsfristerna inte har iakttagits.
Rimligt skadestånd är enligt vanliga skadeståndsrättsliga principer, att man ersätts för den faktiska ekonomiska förlust man har lidit förutsatt att man kan påvisa detta. När en arbetsgivare åsidosätter sin kontraktsenliga skyldighet enligt lag eller avtal ska denne ersätta arbetstagarens ekonomiska skada, d.v.s. ekonomiskt skadestånd. Vid kontraktbrott är utgångspunkten att avtalsbrott inte ska medföra en försämring av den kränktes allmänna förmögenhetsställning. Detta medför att ersättningen ska försätta den skadelidande i samma situation som om avtalet fullföljts på ett riktigt sätt. Ersättning kan avse förlust, utebliven vinst och ersättning för sak- och personskada. Den praktiska regeln om ekonomiskt skadestånd finns i 38 § LAS den anger att arbetsgivare ska ersätta arbetstagaren den skada som uppkommer genom brott mot anställningsskyddslagen och det ekonomiska skadeståndet ska enligt huvudregel motsvara arbetstagarens verkliga förluster. Bestämmelsen anger även att skadeståndet även kan inkludera ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär vilket aktualiseras i LAS.
Något om provanställning
Anställningsformen provanställning är en särskild form av anställning som utmärks av att båda parter kan avbryta provanställningen utan uppsägningstid enligt 6 § LAS. Syftet är att arbetsgivaren ska få testa arbetstagarens lämplighet för det aktuella arbetet och prövotiden får inte vara längre än 6 månader enligt LAS. Om provanställningen inte avbryts övergår provanställningen till en tillsvidareanställning och arbetsgivaren ska underrätta arbetstagaren minst två veckor i förväg om provanställningen ska avbrytas, det är dock tillåtet att avtala om en längre "underrättelsetid" för avbrott av provanställningen. Om arbetstagaren är fackligt organiserad ska dessutom den fackliga organisationen varslas enligt 31 § LAS. Arbetsgivaren och facket har rätt till en överläggning vid vilken en granskning av skälen kan ske.
Eftersom LAS är en skyddslagstiftning för arbetstagare är avtal om längre uppsägningstid under provanställningen ogiltig mot arbetstagaren som oavsett avtalet alltså har rätt att sluta på dagen om denne vill. För arbetsgivaren gäller mot minst uppsägningstiden två veckor vid om provanställningen ska avslutas vid anställningens utgång men om man avtalat om längre tid, tex en månad så är det den tiden som gäller förutsatt att inte kollektivavtal finns. 2 § LAS förbjuder ju bara avtalsvillkor som är till nackdel för arbetstagaren; sådana villkor som ger arbetstagaren större rättigheter är giltiga). I ditt fall måste arbetsgivaren alltså meddela att provanställningen kommer att upphöra minst en månad i förväg.
Om arbetsgivaren inte underrättar den provanställde i tid innebär dock detta inte att anställningen övergår i tillsvidareanställning; provanställningen kan ändå avbrytas fram till dess sista dag. Iakttar arbetsgivaren inte uppsägningstiden blir han eller hon dock skadeståndsskyldig gentemot den anställda.
Svar
Anledningen till att en arbetsgivare kan välja att inte iaktta skyldigheten att agera korrekt är för att det har ansetts att man inte kan påtvinga en arbetsgivare att ha kvar en arbetstagare på arbetsplatsen om arbetsgivaren är emot detta men samtidigt ska då arbetstagaren istället kompenseras ekonomiskt för den ekonomiska skada som uppkommit. Arbetsgivaren kan alltså avsluta provanställningen senare än två veckor innan prövotidens utgång med blir då skadeståndsskyldig.
Eftersom LAS är en skyddslagstiftning till arbetstagarens fördel, kan arbetsgivare avtala om en längre uppsägningstid än två veckor till arbetstagarens fördel men arbetstagaren kan ändå sluta på dagen. Arbetsgivaren måste dock följa avtalet och uppsägningstiden får inte vara kortare än två veckor enligt 31§ LAS.
Din arbetsgivare har enligt ditt anställningsavtal skyldighet att underrätta dig en månad innan provanställningen utgår ifall tjänsten inte ska fortsätta vid utgången av avtalstiden. Eftersom arbetsgivaren har underrättat dig senare än avtalet så har denne brutit mot 31 § LAS, "varselplikten". Om arbetsgivaren försöker få dig att vara provanställd längre än sex månader utgör det ett försök till missbruk av anställningsformen provanställning då den maximalt får utgöra en 6 månader lång tidsperiod. Brott mot denna varselplikt ger en skyldighet att utge skadestånd enligt 38 § LAS. Enligt ett rättsfall, AD 2003 nr 115 så uppgår det allmänna skadeståndet till 10 000 kronor, vilket kan ses som en slags bötesbelopp du har rätt till för att arbetsgivaren inte underrättade dig i tid att provanställning skulle upphöra. Någon skyldighet att betala ut ersättning för förlorad lön finns inte enligt kommentaren till 31 § LAS.
Med hjälp av rättsfallet ovan och anställningsavtalet är det enligt min bedömning en ganska enkel sak att utkräva ett skadestånd om i vart fall 10 000 kronor. Observera att rättsfallet är gammalt vilket gissningsvis innebär att det allmänna skadeståndet borde ha växt med några tusen.
Tänk även på preskriptionsregeln enligt 41 § LAS, du måste underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs eller fordringen förföll till betalning. Underätta gärna skriftligt med rekommenderat brev.
Du kan antingen kräva ersättning från arbetsgivaren direkt eller så kan du ta tvisten till domstol. Om tvisten tas till domstol tillkommer även kostnader för tvisten vilket normalt betalas av förlorande part. Om du tar ärendet till domstol rekommenderar jag att du anlitar en jurist, i fall du vill anlita en av våra jurister som biträde vid tvist är du välkommen att mejla mig! jessica.konduk@lawline.se
Vänligen,
