Avtalsparts möjlighet att neka kontant betalning
Hej! Hur är det möjligt att t ex en butik kan sätta upp en skylt med texten "Vi tar inte emot kontanter" och kalla det för ett avtal. Enligt Riksbanken så blir denna skylt ett giltigt avtal om jag väljer att handla i den butiken. Men om jag bara har kontanter och inget kort, hur ska jag då kunna handla (jag går alltså inte med på skyltens budskap och är därför inte en part i avtalet)? Jag kan ju gå till en annan affär som säljer samma varor, men om även den vägrar att ta kontanter o s v, vad gör jag då?
Enligt Riksbanken så är kontanter, som bara får ges ut av Riksbanken, giltigt betalningsmedel i Sverige och de skriver att "därmed har alla skyldighet att ta emot sedlar och mynt som betalningsmedel". Men detta gäller hittills bara för Landstinget enligt en dom, inga andra. Så min huvudsakliga fråga är: Hur är det möjligt att man får neka att ta emot kontanter som betalningsmedel, i en butik öppen för allmänheten?
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
I Riksbankslagen 5:1 2st så stadgas det att sedlar och mynt som ges ut av riksbanken är lagliga betalningsmedel. Bestämmelsen i Riksbankslagen innebär i princip att en borgenär i princip är tvingad att acceptera betalning i form av dessa betalningsmedel. En skyldighet som dock inte gäller utan undantag.
I vissa fall kan parterna avtala om att betalning ska ske med andra medel än kontanter. Detta anges i 7§ SkbrL som säger att betalning får ske med svenska sedlar och mynt, om inte förbehåll om annat träffats. Detta innebär att bestämmelsen är dispositiv och att parterna därmed kan avtala om annat.
Enligt avtalslagen så sluts avtal som utgångspunkt genom en modell där en part avger ett anbud och ifall motparten accepterar anbudet så har giltigt avtal kommit till stånd. Om du tar en vara i en butik och beger till till kassan för att betala och butiksexpediten upplyser dig om att bara kortbetalning accepteras och du inte accepterar detta så har inget avtal kommit till stånd, om du istället accepterar att betalning ska ske genom kort så kommer avtal till stånd. Skylten är i sig inte att se som ett avtal. Man kan se det som en del av avtalsfriheten på det civilrättsliga området att privata aktörer kan välja vilka betalningsmedel som accepteras när dom sluter avtal.
Som du så riktigt påpekar så är reglerna på det offentliga området annorlunda. Offentliga inrättningar, i målet landstinget, kan vara tvungna att acceptera kontant betalning. Detta framgår av en dom i högsta förvaltningsdomstolen (HFD målnummer 2793-14).
Vänligen,
