Barn inte pliktig till umgänge med förälder
Jag har ensam vårdnad om min åttaåriga dotter och hennes pappa har aldrig varit intresserad av henne. Jag försökte få honom att träffa henne då hon var liten men fick klart och tydligt höra att han inte ville ha med horungen att göra, då var hon ett par veckor gammal. Han hade ett nytt förhållande och de har en son. Han har nu skilt sig och vill ha kontakt med henne igen. De har träffats en gång för nån vecka sen och nu vill han träffa henne igen men hon vill inte. Trots allt obehagligt han har utsatt mig för har jag aldrig talat illa om honom inför min dotter jag har heller inte påverkat hennes beslut att inte vilja träffa honom. Måste jag tvinga henne att träffa honom, det märks att hon mår väldigt dåligt av situationen. Hon började gråta när jag berättade att han ville ses igen, pratar man om honom säger hon direkt sluta, jag vill inte prata om han. Jag har ett nytt stabilt förhållande som hon känner sig trygg i måste jag tvinga henne ur den tryggheten? Hon är helt enkelt inte redo att träffa honom aom aldrig har brytt sig om henne. Även om jag inte sagt det rakt ut till henne så fattar hon själv, hon är ju 8 år.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline!
Gällande rätt
Ett barns rätt till umgänge finns reglerat i 6 kapitlet Föräldrabalken (FB). Vad gäller beslut som rör umgänge ska barnets bästa alltid stå i centrum. Därmed får alltså andra intressen så som en förälders behov av kontakt med barnet eller rättvisa mellan föräldrarna ge vika. I samband med en bedömning av vad som är att anses som barnets bästa, ska man enligt 6 kapitlet 2 a § FB särskilt fästa avseende vid om det finns en risk för att barnet utsätts för våld eller på annat sätt far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Som ensam vårdnadshavare ansvarar du för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnet känner sig tryggt, 6 kapitlet 1 och 2 §§ FB. Till detta har du bland annat en rätt att välja vem barnet ska umgås med, men där barnets synpunkter och önskemål ska beaktas alltmer i och med barnets stigande ålder och utveckling, 6 kapitlet 11 § FB.
Barnet har vidare en rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, 6 kapitlet 15 § FB. Här är det först och främst barnets intressen och behov som är det centrala. Någon plikt för barnet att umgås med föräldern finns dock inte. En förälder har heller inte någon absolut rätt att umgås med barnet.
Trots att det som utgångspunkt är viktigt för ett barn att ha kontakt med båda föräldrarna, är så inte alltid fallet.
Ibland kan det vara bäst för barnet om något umgänge inte alls äger rum eller om umgänge kommer till stånd först när barnet nått en mogen ålder. Så kan vara fallet om föräldern har gjort sig skyldig till övergrepp mot barnet eller den andra föräldern. I sådana fall kan umgänget vara direkt skadligt för barnet. Avgörandet måste som alltid bli beroende av en individuell prövning med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet.
Bedömning av din fråga
Din dotters synpunkter och önskemål har i frågan en stor betydelse. Av den information jag får av dig framgår det att din dotter starkt motsätter sig att träffa sin pappa. Hon har enligt gällande rätt ingen plikt att umgås med honom och han har heller ingen absolut rätt att umgås med henne.
Det du dock bör uppmärksamma, i det fall du nekar pappan umgänge, är att pappan kan väcka talan om umgänge. Avgörande för ett sådant beslut i rätten är vad som är bäst för din dotter.
Hoppas du fick svar på din fråga!
Med vänlig hälsning,
William Sandell
