Barnets rätt till umgänge med mor- och farföräldrar
Mitt barnbarn är familjehemsplacerad,frivilligt.
Alltså bestämmer vårdnadshavaren,i detta fallet mamman som har ensam vårdnad,vem barnet får träffa.
Hon skiftar hela tiden i om jag får träffa honom eller inte.
En jättejobbig situation för både mig och pojken,som är tre år, han har uttryckt helt klart att han vill träffa mig,och jag vill givetvis träffa honom.
Jag hade honom väldigt mycket fram till placeringen.
Hur ska jag gå till väga för att få ordning på detta?
Vad händer om jag bryter mot vad hon säger och träffar honom ändå?
Tyvärr skapar detta en massa oro hos mig...
Jag har verkligen inte gjort något fel mot varken pojken eller henne, utan tvärtom,verkligen ställt upp så mycket jag bara har kunnat.
Och hur gör resten av hans släkt för att få träffa honom?
Känns så hopplöst!
Hoppas och väntar på svar
Lawline svarar
Hej!
Tack för din fråga!
Till att börja med så är barnets bästa utgångspunkten vid alla situationer som rör barn.
Barnets föräldrar har ett särskilt ansvar för att barnets behov av umgänge med andra som står dem särskilt nära som du- så långt som möjligt tillgodoses (6 kap 15 § 2 st). Med andra som står barnets särskilt nära menas bland annat mor och farföräldrar som du. Även pojkens övriga släkt kan omfattas av paragrafen under förutsättning att relationerna är tillräckligt nära. Tanken med bestämmelsen är att tillgodose barns behov av att få umgås med närstående utöver föräldrarna.
Eftersom pojkens mamma genom att inte låta ditt barnbarn få träffa dig inte tillgodoser detta behov så kan saken prövas i domstol. Du har dock inte rätt att föra talan själv utan du måste informera socialtjänsten som avgör om de ska föra talan å ditt barnbarns vägnar (6 kap 15 a § 2 st). Vid bedömningen av om socialtjänsten ska föra talan ska socialtjänsten särskilt beakta barnets behov av umgänge med dig som mor eller farförälder. För att bedöma detta gör socialtjänsten en avvägning mellan nackdelarna som processen kan medföra för barnet och fördelarna som umgänget kan generera. Det är en svår avvägningsprocess och endast i sällsynta fall har en sådan talan förts. Att du är nära släkt med honom, hade hand om honom väldigt mycket fram till placeringen och att han -även om han är tre år- helt klart har uttryckt att han vill träffa dig talar dock för din sak. Om talan väcks bedömer domstolen med utgångspunkt i barnets bästa om anknytningen mellan dig och ditt barnbarn är så nära att det är i behov av umgänge med dig.
Du säger dock att mamman hela tiden skiftar kring om du kan få träffa honom eller inte. Av det att döma så låter det som att saken kanske kan lösas på ett enklare sätt än genom att försöka få till stånd en domstolsprocess. Försöker du träffa pojken utan mammans tillåtelse så riskerar du nog att förvärra situationen.
Mitt råd till dig är därför att du i första hand talar med mamman, säger som du sagt- att du verkligen inte gjort något fel mot varken pojken eller henne, utan tvärtom, verkligen ställt upp så mycket du bara har kunnat - och också upplyser henne om att hon har en skyldighet enligt lag att låta dig och ditt barnbarn träffas. Det kan även vara bra att prata med familjehemmet som ju har hand om den dagliga omsorgen av pojken och du kan också kontakta socialtjänsten för ytterligare råd.
Vänligen
