Barns rätt till vård och omsorg samt vårdnadshavares skyldigheter
Min son på 16 år blir kränkt av sin pappa.Sonen har en diagnos som han är utredd för. Pappan förnekar detta inför honom,och han talar om för sonen att han kommer att misslyckas med skolan och hur dålig han är.
Sonen talar om att hans far pratar illa om mig och att han inte tycker att han ska bo hos mig.(vi är separerade)
Han vet att jag ställer upp och hjälper honom i vått och torrt och han vågar prata om det mesta med mig.
Men han vågar inte säga i från vad han tycker själv,för rädsla vad hans pappa har för konsekvenser.
Han mår jättedåligt och vill inte att jag ska säga något till pappan eller någon annan.Hur ska jag kunna hjälpa honom på bästa sätt?
tacksam för svar! "mamman"
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Det här är självklart en väldigt känslig situation och det är jättesvårt att veta hur man bäst ska hjälpa sitt barn. Det går inte att ge något bra, rent juridiskt svar på din fråga men jag kommer redogöra för reglerna i Föräldrabalken (FB) som handlar om bl. a. vårdnad och boende och förklara vilka juridiska möjligheter som finns. Det är dock viktigt att tänka på att juridiken inte kan ge svar på allt och de juridiska lösningar som finns är inte alltid de bästa.
Vårdnadshavares skyldigheter och barns rättigheter
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet, god fostran och att behandlas med respekt. Barn ska inte utsättas för kränkande behandling. Den som har vårdnaden om ett barn är ansvarig för att dessa rättigheter tillgodoses. Alla beslut som rör ett barn ska fattas utifrån vad som är bäst för barnet. Ju äldre och/eller mognare barnet är, desto mer hänsyn tas till barnets egen vilja. Vanligtvis brukar barnets vilja väga ganska tungt från 12 års ålder. Barnets vårdnadshavare är skyldiga att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, men ska i takt med barnets stigande ålder och mognad ta hänsyn till barnets egen vilja. Barnet har dessutom rätt till umgänge med båda föräldrarna genom att antingen bo hos dem eller umgås på andra sätt. Det är däremot viktigt att tänka på att ett barn inte har någon skyldighet att umgås med en förälder och en förälder har inte någon garanterad rätt att umgås med sitt barn. Om du vill se närmre på regleringen av detta kan du läsa mer i FB kap. 6.
Vilka juridiska lösningar finns det?
De juridiska lösningarna när det gäller förhållandet mellan föräldrar och barn är i princip bara att försöka få till ändringar i vårdnad, boende och umgänge. Vårdnadshavare kan komma överens om att endast en ska ha vårdnaden och få ett avtal godkänt av socialnämnden. De kan också avtala om boende eller om den ena förälderns umgänge med barnet. Om det inte går att komma överens kan man väcka talan i domstol om dessa frågor och yrka på att domstolen beslutar i frågorna på visst sätt. Domstolen kommer då utreda vad de anser är bäst för barnet och ta beslut i enlighet med det. Domstolen ska exempelvis besluta om en ändring av vårdnaden om en vårdnadshavare missbrukar eller försummar sina plikter på ett sätt som riskerar att skada barnets hälsa eller utveckling.
Att tvista om dessa frågor i domstol när barnet är så stort som 16 år är däremot inte alltid det effektivaste. En 16-åring är ofta så mogen att hen kan vara med och bestämma själv, och motsätta sig beslut som hen inte håller med om och domstolen kommer ofta att ta beslut i linje med barnets egna önskemål. Det kan dessutom leda till mycket konflikter, negativa känslor och stress att gå igenom sådana tvister. Däremot kan det vara skönt att få en bekräftelse på att man faktiskt inte behöver bo eller umgås med en förälder, eller ta hänsyn till en förälder som vårdnadshavare.
Andra sätt att hjälpa till
Om vårdnaden av barnet inte går bra kan man ibland få hjälp av Familjerätten inom kommunen. De kan exempelvis hjälpa till med samarbetssamtal och eller ge annan typ av rådgivning. Ibland kan det också vara skönt att få en utomståendes perspektiv eller hjälp med att bearbeta känslor och det kan vara skönt för barn och ungdomar att prata med exempelvis en kurator.
Sammanfattning
Din son har rätt att få omvårdnad, kärlek och respekt från dig och sin pappa men har inte några juridiska plikter gentemot er. Med tanke på hans ålder ska han också få vara delaktig i beslut som rör honom och hans personliga angelägenheter. Det är alltså helt okej av sonen att uttrycka att han exempelvis mår dåligt hos någon förälder och kanske vill umgås mindre eller att förhållandet ska förändras på något sätt. Du och pappan ska också ta hänsyn till sonens önskningar och måste göra det som är bäst för sonen. Pappan verkar försumma sina skyldigheter och det kan därför finnas anledning att vidta åtgärder för att ändra vårdnad, boende eller umgänge. Detta görs genom att du och pappan kommer överens eller i sista hand tar upp frågan i domstol, men oavsett hur ändringen kommer till stånd kommer det krävas att du pratar med pappan och att sonen ger uttryck för sin vilja.
Eftersom du också har en skyldighet att ta tillvara din sons intressen faller det på i sista hand på dig att själv bestämma vad som är bäst för din son och det är inte säkert att detta stämmer överens med din sons vilja alla gånger. I detta fall kan det vara viktigare att prata med pappan och försöka förändra situationen, än att låta sonen hålla problemen hemliga. Dock är detta inte juridiska frågor, utan något du måste avgöra själv.
Om sonen mår dåligt kan det dessutom vara skönt att prata med någon utomstående och få hjälp att bearbeta känslorna, även om det till en början känns jobbigt och för personligt. Det kan därför vara värt att överväga ett samtal med en kurator.
Jag hoppas att detta svar har varit till hjälp och att du kan hitta en lösning som blir bra för din son.
Vänliga hälsningar,
