Fråga om förtal alternativt otillbörlig marknadspåverkan över internet
Hej, jag undrar om detta kan räknas som förtal?
Det är en sida på facebook som sprider felaktiga uppgifter om en Rysk geolog som är iblandad i ett Svenskt företag.
De skriver att han sysslar med scam och hänvisar till en falsk hemsida som det Svenska företaget har gått ut med i ett PM att den är falsk.
Sidan heter
Interfox Resources Sanningen? De har bedrivit en systematiskt förföljelse av bolaget Interfox Resources och Max Renard, styrelseordförande i detta bolag.
Lawline svarar
Hej och tack för att du valt att vända dig till Lawline med din fråga!
Frågor om brottsliga handlingar besvaras främst genom brottsbalken (BrB). Vissa aspekter av den här typen av agerande kan även komma att aktualisera kriminaliserade handlingar genom marknadsmissbrukslagen (MML).
Förtalsbrottet:
Brottet förtal avser som det nämns i BrB 5:1 handlingar där någon genom utpekande av annan försöker framställa denna som brottslig eller klandervärd eller annars lämnar uppgifter som är ämnade att utsätta densamma för andras missaktning.
Härutöver kan den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot denne komma att dömas för förolämpning. En förutsättning för detta är att uttalandet inte i sig kan komma att utgöra förtal, men likväl är kriminaliserad som ett mindre allvarligt brott.
I BrB 5:5 framgår en viktig bestämmelse. För att någon ska kunna komma att dömas för förtal respektive ärekränkning så är det målsäganden själv som genom s.k. enskilt åtal måste inge stämning och åtala gärningsmannen.
Efter en studie av ”Interfox Resources: Sanningen?” kan jag konstatera att sidan innehåller en hel del uttryck som kan anses ha den innebörd som förtalsbrottet avser kriminalisera. Som en första apropå vill jag här poängtera att mycket av det material som lagts upp på sidan är riktade mot företag, såväl svenska som internationella. Juridiska personer kan inte förtalas och därför inte heller väcka åtal enligt BrB 5 kap.
Däremot kan de uttryck som direkt riktats och formulerats mot en fysisk person i frågor som gäller dennes person, snarare än denne i position som företagsledare, vara fråga om brottsligt förtal alternativt förolämpning.
Otillbörlig marknadspåverkan
I MML 8 § kriminaliseras en annan handling som kan komma att aktualiseras i förevarande fall, otillbörlig marknadspåverkan. För otillbörlig marknadspåverkan kan den dömas som förfar otillbörligt för att försöka påverka köpare eller säljare av värdepapper. Ett krav för att kunna dömas är att den handlande insåg eller i vart fall borde kunnat inse att information denna lämnat till allmänheten varit ägnat att påverka eller vilseleda handeln av det aktuella värdepappret.
I förevarande fall kan just syftet med sidan komma att ifrågasättas. Vad jag kan se tycks det inte finnas en sakligt kritisk dialog utan snarare en aktion av dementi av endera andra utsagor eller egna utsagor med uppmaning att sälja värdepappret.
Notera här utöver att det inte fordras något vinstsyfte eller att gärningsmannen gjort någon faktisk vinning för att brottet ska kunna kommit att begås. Härutöver att det gäller likaledes för vilseledande uppmaningar att såväl köpa som att sälja.
Härtill följer av MML 10 § att ett värdepappersinstitut som har misstanke om att otillbörlig marknadspåverkan förelegat är skyldig att rapportera detta till Finansinspektionen som på förekommen anledning överlämnar uppgiften till åklagare, såvitt det finns anledning att misstänka brott. Detsamma gäller för övrig misstanke om brott mot MML, jfr MML 19 §.
Brott mot marknadsmissbrukslagen väcks, till skillnad från ärekränkningsbrotten i BrB kap. 5, inte genom enskilt åtal, utan genom allmänt åtal, dvs. av åklagare. Skillnaden mellan BrB och MML är att Finansinspektionen, och inte åklagare, är den första myndighet som bedömer huruvida ett agerande varit brottsligt enligt MML och i sådant fall överlämnar ärendet till åklagarmyndigheten.
Svårigheten med brottslighet över Internet
Till synes finns det ingen angiven redaktör/upphovsman för den omstridda sidan. Svårigheten kan här vara att peka ut en ansvarig. Även om en ansvarig kan komma att pekas ut genom identifiering över exempelvis IP-nummer över internet kan det senare bli svårt att bevisa att det faktiskt är densamma vars IP-nummer identifierats som faktiskt begått de brottsliga handlingarna.
Sammanfattningsvis, kan jag konstatera att uttalanden riktade mot en enskild person i egenskap av just dennes person och som sprids till allmänheten med sådan effekt som typiskt sett avser att syfta till att få andra att anse att personen är klandervärd mycket väl kan utgöra förtal. Detta kan beivras genom att det är den förtalade själv som väcker åtal genom stämning mot personen.
Härefter kan det uppkomma svårigheter att i tillräcklig grad bevisa att den åtalade personen faktiskt begått handlingarna som publicerats genom en IP-adress denne haft tillgång till.
Större framgång att beivra brottet torde snarare föreligga om det går att förmå Finansinspektionen till att agera gentemot handlandet, och för dem visa att informationen sprids i syfte att påverka omsättningen av det aktuella värdepappret.
