Gåva av sommarstuga och förskott på arv
Hej!
Jag fick i gåva av min pappa 1/2 del av en sommarstuga 2008. Jag och mina barn ägde redan andra halvan. I gåvobrevet står det att gåvan ej ska ses som ett förskott på arvet. Pappa värderade sommarstugan och gav till min enda bror det han ansåg motsvarade värdet av det jag fick. Nu har pappa gått bort och min bror tycker att den summan han fick då inte motsvarar vad värdet var/är. Enligt en advokat han kontaktat så ska värdet av gåvor vi fått tidigare, inkl då sommarstugans värde som det är nu, räknas ihop med kvarlåtenskapen. Stämmer det min bror fått veta av sin advokat?
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
När det gäller gåvor räknas de i huvudregel som förskott på arv eftersom alla barn har rätt att ärva lika mycket efter sina föräldrar. Men det går att uttrycka sin vilja om att denna gåva inte ska räknas som ett förskott på arvet och att sätta det i gåvobrevet är ett utmärkt exempel.
Summan pengar din bror har fått räknas också som en gåva eller ett förskott på arv och där gäller precis samma princip som sommarstugan för dig. Det krävs alltså att det framgår att det inte ska räknas som ett förskott på arv.
Eftersom sommarstugan inte ska räknas som ett förskott på arv ska den alltså inte räknas med i kvarlåtenskapen och det är oklart huruvida de motsvarande pengarna ska räknas med eller inte.
Det som är knepigare är huruvida din bror skulle ha fått ett motsvarande värde i kontant. Här tänker jag att det är något avtalsrättsligt i så fall för det låter som ett avtal mellan er pappa och din bror. Värdet som han borde ha fått måste rimligtvis antas räknas som värdet av den halva sommarstugan då avtalet slöts och inget framtida hypotetiskt värde, eftersom man inte kan veta 2008 vad värdet på sommarstugan är 2017. De måste försöka göra en uppskattning av vad en värdering hade resulterat i 2008 och se om det överensstämmer. Om det här skulle leda till en tvist blir det isåfall en fråga för din bror och dödsboet eftersom man enligt en avtalsrättslig princip inte kan binda tredje man, dvs du i det här fallet. Den principen innebär att person A och person B inte kan ingå ett avtal sinsemellan som tvingar person C att göra något, person C har ju inte haft något att säga till om i frågan.
Jag hoppas att ni kan komma överens om någonting och inte behöver börja tvista om det. Det där med sommarstugan ska hur som helst vara enkelt att bevisa med gåvobrevet. Lycka till!
Vänligen,
