Gåva ska ej ska avräknas från arv
Skänka gåva till syskon som sköter sig men ej till ett syskon som är missbrukare? Ska ej ingå som förtida arv.
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Man får i princip förfoga över sin egendom som man själv önskar, så länge ett lagstadgat undantag inte finns.
I detta fall finns vissa bestämmelser om förskott på arv i 6 kap. Ärvdabalk (SFS1958:637). För det fall att en bröstarvinge favoriseras i förhållande till sina syskon under arvlåtarens livstid, d.v.s. får fler gåvor under en förälders livstid, ska det som huvudregel avräknas från dennes framtida arv. Bestämmelsen har sin grund i att föräldrar oftast vill behandla sina barn lika.
Med tanke på att bestämmelsen tar sikte på arvlåtarens vilja finns det undantag. Om arvlåtaren tydligt har visat att viljan är att gåvan inte ska ses som förskott på arv ska gåvan inte arvräknas från arv. En sådan avsikt kan exempelvis visas genom ett gåvobrev, stadgande i testamente, eller muntligt uttalande (svårare bevisläge).
Genom att upprätta ett gåvobrev, där det stadgas att gåvan inte ska ses som ett förtida arv, kan arvlåtaren således se till att "favorisera" ett eller flera av sina barn.
Det ska dock tilläggas att det finns ytterligare bestämmelser i 4 § 7 kap. om det sk. förstärkta laglottskyddet. Varje bröstarvinge rätt till sin laglott (1/2 arvlott ), oavsett vad som är stadgat i ett eventuellt testamente. I vissa situationer kan gåvor anses vara en del av testamentet och ska således avräknas från ens arv, trots en tydlig viljeavsikt från arvlåtaren om att så ej ska ske. Bestämmelsen tar sikte på situationen när arvlåtaren vill ordna succesionen efter sin död, d.v.s. inte vill att ett eller flera av sina barn inte ska få hela sin laglott. Regeln blir dock inte tillämplig om om arvlåtaren har ett, under sin livstid, eget intresse av att ge den aktuella gåvan.
I bedömningen kring huruvida bestämmelsen blir aktuell, eller ej, görs en samlad bedömning, där hänsyn tas till bl.a. gåvans värde, tillvägagångssätt och arvlåtarens ålder. Ifall arvlåtaren vid hög ålder ger bort gåvor som förfördelar något av sina barn kan regeln ofta tillämpas, då avsikten anses vara att begränsa en bröstarvinges laglott. I HovR T 1729-16 gav fadern vid 94 års ålder sin son 600 000kr för renovering och stadgade att det inte skulle avräknas som förskott på arv. Hovrätten fann dock att med tanke på faderns ålder och övriga omständigheter att gåvan hade getts bort på ett sådant sätt att det var att likställa med ett testamente.
Slutsats:
För att gåvan inte ska avräknas från ett framtida arv bör således ett gåvobrev upprättas, eller motsvarande avsikt stadgas i testamente. Om mening dock är att förordna successionen, efter arvlåtarens död, har det förfördelade barnet ändå möjlighet att väcka talan och kräva att få ut sin fulla laglott.
Med vänlig hälsning,
