Göra sig skyldig till ärekränkning genom att prata med en person eller dennes familj om personens missbruk?
Hur kan man förmå en person att söka hjälp för beroendeproblem utan att själv riskera att åtalas för ärekränkning eller förtal? Vad gäller om man exempelvis uppger sin misstro direkt till personen huruvida denne är drogfri, får man ifrågasätta? Är det tillåtet att exempelvis skicka länkar, via mejl och sms direkt till personen, med fakta om beroende och påvisa hur personens beteende skadar både personen själv och andra i dennes omgivning? Om man av oro behöver diskutera beroendeproblematiken med andra personer som också känner till detta, får man då göra det?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Reglerna som berör olika typer av ärekränkningsbrott hittar du i brottsbalkens (BrB) 5 kapitlet. Du kan titta närmre på det här. Många människors känslor står självklart på spel i en situation som berör missbrukssjukdomar, men jag ska i svaret försöka förklara var gränserna för brotten du tar upp går, så att du kan skapa dig en bild av vad du kan göra utan att gå över gränsen i juridisk mening. Du kan hitta ett kort svar och lite råd under Sammanfattning, om du vill hoppa det längre svaret.
Förtalsbrottet
Förtal innebär att man pekar ut någon som brottsling eller har ett levnadssätt som på något sätt är klandervärt och kan göra så att personen blir utsatt för andras missaktning (BrB 5 kap. 1 §). Om uppgifterna man sprider är sanna eller inte spelar inte någon roll. Det finns ett undantag från regeln om man är skyldig att uttala sig (t. ex. om man måste lämna uppgifter till en myndighet), eller om det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Då krävs det också att uppgifterna är sanna eller att uppgiftsspridaren har skälig grund för dem.
Regeln tar sikte på situationer när någon, genom att sprida negativa (sanna eller falska) rykten, försöker skada en person och dennes anseende i t. ex. media, på en arbetsplats, skola eller på orten man bor. I ditt fall verkar det finnas både goda anledningar för dig att tro att personen missbrukar. Kanske finns det en historia av missbruk eller andra indikationer. Att prata med berörda personer som t. ex. vänner eller familj för att hjälpa personen är dessutom ett försvarligt agerande. Det skulle alltså inte vara ett brott.
Förolämpning
När man inte sprider uppgifter om någon till andra utan pratar med en person direkt kan man i vissa situationer göra sig skyldig till brottet förolämpning (BrB 5 kap. 3 §). Det här brottet kräver att man smädar någon genom kränkande tillmäle, beskyllning eller liknande. Här måste det röra sig om något som kan såra en person.
Den här regeln tar kanske närmast sikte på en situation där en person medvetet använder olika typer av skällsord, allvarligare anklagelser eller grova förolämpningar för att skada någon. I fallen jag har stött på har det ofta rört sig om sånt som grova rasistiska kränkningar. Att prata med en person om dennes missbruk och ifrågasätta om personen är drogfri är alltså inte den typ av handlingar som förbjuds, även om det kanske upplevs som väldigt jobbigt och sårande för personen som blir ifrågasatt.
Ofredande
Om man fysiskt antastar, utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande på ett sätt som kan kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt gör sig skyldig till ofredande (BrB 4 kap. 7 §).
Den här regeln blir aktuell t. ex. om man upprepade gånger kontaktar en person via telefon eller sms, trots att personen har visat att kontakten inte är välkommen. Det är helt enkelt situationer när man tvingar sig på någon, stör dem i deras privatliv och bortser från personens önskan om att man ska sluta.
Skulle du skicka ett mejl eller ett sms om information om missbruk och dess konsekvenser och be den berörda personen läsa det, skulle det knappast röra sig om ett ofredande. Skulle det däremot upprepas många gånger trots att personen visar att kontakten inte är välkommen kan det till slut räknas som ofredande. Men som sagt måste det gå över en viss gräns.
Sammanfattning
Situationen du beskriver borde inte ge upphov till att någon gör sig skyldig till brott. Reglerna om ärekränkning tar inte sikte på den här typen av situation, utan ska hindra folk från att försöka skada någons anseende eller såra andra. Att prata om missbruksproblem inom en familj och försöka hjälpa en person som mår dåligt är ett naturligt sätt att agera och ska inte hindras genom lag.
Däremot måste man tänka på att personen som eventuellt missbrukar fortfarande har rätt att bestämma över sig själv och sin privata sfär. Man får inte försöka tvinga personen till en förändring genom att medvetet försöka skada hen med förolämpningar, ryktesspridning eller liknande. Man får inte heller tvinga sig på genom t. ex. telefonkontakt upprepade gånger om personen har visat att hen inte vill bli kontaktad eller ta emot hjälp.
Är ni oroliga för att personen i fråga ska skada sig själv eller andra i sin närhet men inte lyckas hjälpa hen själva kan ni vända er till socialtjänsten i er kommun. Ibland har de resurser och åtgärder för att hjälpa personer i en sån situation.
Jag hoppas att detta svar har varit till din hjälp och att du och och de personer som berörs av situationen lyckas hitta en lösning.
Vänliga hälsningar,
