Häktningstid för mord samt fråga om våldsanvändning vid husrannsakan

Hej!

Jag skriver på en bok, där en person på goda grunder häktas för mord. Min fråga är ungefär hur lång tid som det "vanligen" tar från dess att polisen häktar en person till dess att personen har fått sin dom och börjar avtjäna sitt fängelsestraff.

Kan också passa på att fråga om polisen vid husrannsakan vanligen knackar på med uniform på (eller har civila kläder), och om befogenheter för att forcera dörren med våld finns - om personen ifråga inte självmant öppnar inom rimlig tid (tänker att det ju finns risk för att bevis förstörs, om personen får lång tid på sig). Vore mycket tacksam för er sakkunniga respons!

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Innan jag besvarar frågan om hur lång tid det tar efter det att någon blir häktad till dess att en eventuell dom faller tänker jag inleda med några allmänna ord om just häktning då sådan information alltid är nyttig om man författar en kriminalroman en karaktär blir häktad. Längst ned i svaret återges en kort sammanfattning av svaren på de frågor du ställer.

FÖRUNDERSÖKNING OCH HÄKTNING

Den brottsutredning som polis och åklagare bedriver efter ett brott har begåtts kallas för förundersökning. De huvudsakliga reglerna om förundersökning regleras i rättegångsbalken och särskilt i 23 kap. rättegångsbalken. När det finns anledning att anta att ett brott har förövats så ska en förundersökning inledas enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken. Anledning att anta är ett tämligen lågt ställt beviskrav, enligt förarbeten till lagstiftningen så är det troligtvis det lägsta beviskravet vi har i svensk rätt (se bland annat prop. 1986/87:112 s. 102). En förundersökning kan alltså inledas så snart man tror att det kan finnas en möjlighet att ett brott har begåtts.

Syftet med en förundersökning är enligt 23 kap. 2 § rättegångsbalken att fastställa om det finns någon som skäligen kan misstänkas för brott och om det finns tillräckliga skäl att väcka åtal mot den personen.

Huvudregeln är att det är polisen som inleder en förundersökning om brott och att en åklagare övertar förundersökningen från polisen då det finns någon som skäligen kan misstänkas för brott. I de flesta brotten leder alltså polisen förundersökningen under hela den så kallade "spaningstiden" fram tills någon misstänkt har identifierats. En åklagare kommer dock att vara förundersökningsledare redan från ett tidigt skede av utredningen om det rör sig om t.ex. komplicerade brott, särskilt grova brott, om brottsoffret är under 18 år eller om den misstänkte är mellan 15 och 17 år. Rör det sig således om ett mord så kan en åklagare bli förundersökningsledare i ett relativt tidigt skede och innan någon misstänkt har identifierats. En förundersökningsledare gör precis vad det låter som, nämligen leder förundersökningen. När en åklagare är förundersökningsledare kommer hen att dirigera polisen och besluta om vilka brottsutredande åtgärder som ska vidtas. Det är åklagaren som enligt huvudregeln beslutar om vissa tvångsmedel (t.ex. husrannsakan).

När en skäligen misstänkt person har identifierats så går förundersökningen in i en ny fas, det gäller då att relatera den redan företagna utredningen mot den misstänkte, men det blir också aktuellt att börja på en helt ny utredning på så sätt att en utredning avseende den misstänktes person och förehavanden behöver inledas. Innan en misstänkt person häktas så kommer personen att frihetsberövas såsom gripen och anhållen. Polisen kan gripa en person som misstänks för brott, detta kan t.ex. vara fallet om en person påträffas på platsen där mordet har ägt rum eller där kroppen har påträffats. I ett spaningsmord kan det se något annorlunda ut. Ett så kallat spaningsmord är ett mord där det inte finns någon misstänkt för brottet när polisen börjar inleda det. När någon misstänks i ett så kallat spaningsmord torde det vanligaste vara att åklagaren anhåller den misstänkte i sin frånvaro och att polisen sedan griper den misstänkte och verkställer anhållandet. För att åklagaren ska kunna anhålla någon ställs dock vissa krav.

Har ett gripande skett så ska åklagare alltså ta ställning till om det finns skäl för häktning. Om åklagaren är av uppfattningen att det finns skäl att personen ska häktas så får åklagaren anhålla personen i avvaktan på beslut i häktningsfrågan, vilket framgår av 24 kap. 6 § 1 st. rättegångsbalken. Ett anhållande är således avhängigt huruvida det verkar finnas skäl att häkta den misstänkte.

Förutsättningarna för att häkta någon framgår av 24 kap. 1 § rättegångsbalken, och det är alltså dessa förutsättningar som åklagaren måste anse vara uppfyllda för att anhålla någon som är misstänkt för brott. Häktning enligt denna huvudregel i 24 kap. 1 § 1 st. rättegångsbalken förutsätter först och främst att någon kan på sannolika skäl misstänkas för ett brott där fängelse ett år finns med i straffskalan. Vidare krävs för häktning enligt den här regeln att det om den misstänkte får fortsätta vara på fri fot finns en risk för att den misstänkte avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara), att det finns en risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på något annat sätt försvårar brottsutredningen (kollusionsfara) eller att det finns en risk att det misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara).

Som du ser ovan är ett krav för häktning att någon på sannolika skäl kan misstänkas för brott. Sannolika skäl är ett beviskrav inom svensk rätt och är ett högre ställt beviskrav än det som uppställs vid t.ex. gripande och andra tvångsåtgärder som husrannsakan. Enligt förarbeten så menas med sannolika skäl att omständigheterna ska vara av sådan art att misstanken vid en objektiv bedömning framstår som berättigad (se SOU 1938:44 s. 298). I juridisk litteratur menar man vidare att beviskravet kan sägas uttrycka att det ska vara mer sannolikt att den misstänkte har begått brottet än att så inte är fallet. Ett erkännande kan innebära att beviskravet på sannolika skäl är uppfyllt, såvida det inte finns omständigheter som talar emot erkännandet.

Ovan beskrevs huvudregeln för häktning, häktning enligt den så kallade huvudregeln eller ettårsregeln. Rör det sig i stället om ett brott där det lindrigaste föreskrivna straffet inte är lägre än fängelse två år så ska häktning enligt 24 kap. 1 § 2 st. rättegångsbalken ske om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas - man brukar tala om obligatorisk häktning. Denna regel aktualiseras vid mycket allvarliga brott och det råder då en presumtion för att den misstänkte ska häktas. Enligt förarbeten kan domstolen utan någon mer ingående utredning utgå från att det finns häktningsskäl om inte utredningen visar motsatsen (se prop. 1986/87:112 s. 34). Då det för mord inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse 10 år så blir denna presumtionsregel tillämplig. Anledningen till att man brukar prata om presumtion för häktning vid sådana här allvarliga brott är att det anses per automatik föreligga risk för såväl kollusion som flykt och recidiv. Åklagaren måste dock alltid yrka att risk för att någon, några eller alla av flykt-, kollusions- eller recidivfara föreligger i sin häktningsframställan och vid häktningsförhandlingen. För att någon som har gjort sig skyldig till sådana allvarliga brott som träffas av regeln i 24 kap. 1 § 2 st. ska undgå häktning krävs att det är uppenbart att någon av de ovan redovisade farorna inte existerar. Uppenbart är ett mycket högt ställt beviskrav i svensk rätt och undantag från häktning i sådana här fall torde vara oerhört ovanligt.

Viktigt att påminna sig om är att det även enligt presumtionsregeln i 24 kap. 1 § 2 st. rättegångsbalken krävs att den misstänkta personen på sannolika skäl kan misstänkas för brottet. Åklagaren måste således alltså kunna föra i bevisning under häktningsförhandlingen att den misstänkte på sannolika skäl har begått det aktuella brottet för att häktning ska kunna aktualiseras enligt den ovan nämnda regeln.

Uppgår inte misstankenivån till sannolika skäl kan åklagaren begära någon häktad som skäligen misstänkt för brott enligt 24 kap. 3 § rättegångsbalken. Denna form av häktning brukar kallas för utredningshäktning. Utredningshäktning är avsedd att vara en temporär åtgärd som så fort som möjligt antingen ska övergå i en normal häktning enligt 24 kap. 1 § 1 st. eller 2 st. rättegångsbalken eller upphöra helt och hållet. För utredningshäktning krävs att alla övriga krav som uppställs för häktning enligt 24 kap. 1 § rättegångsbalken är uppfyllda - det krävs alltså att det föreligger t.ex. en kollusionsfara. Vidare krävs det att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar i avvaktan på ytterligare avvaktan om brottet. En sådan här så kallad utredningshäktning får enligt 24 kap. 19 § rättegångsbalken bestå högst i en vecka, därefter ska den misstänkte begäras häktad på sannolika skäl eller släppas fri. Det kan också förhålla sig på det sättet att åklagaren yrkar att den misstänkte ska häktas på sannolika skäl men att rätten är av uppfattningen att misstankegraden endast uppgår till skäligen misstanke. Då kan rätten välja att häkta den misstänkte på den lägre misstankegraden och åklagaren får då en vecka på sig att komplettera bevisningen för att kunna nå upp till kravet på sannolika skäl.

Att någon är skäligen misstänkt innebär enligt förarbeten och Justitieombudsmannen att det finns konkreta omständigheter av viss styrka som pekar på att den misstänkte har begått brottet (se SOU 1995:47 s. 158 och framåt samt JO 1998/99 s. 107 och JO 2009/10 s. 72). De förevarande omständigheterna måste alltså vara sådana att de ger upphov till en faktabaserad misstanke och att det finns någon omständighet som specifikt pekar på att personen gjort sig skyldig till ett visst brott.

Som har framgått ovan är det alltså åklagaren som begär någon häktad. Åklagaren måste enligt 24 kap. 12 § 1 st. rättegångsbalken begära den misstänkte häktad senast klockan tolv tredje dagen efter anhållningsbeslutet. Denna yttersta tidsgräns är absolut och får inte överskridas, vare sig det rör sig om vardagar eller helgdagar (se 2 § lag (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid, och särskilt 2 st. 1 p.). Har åklagaren inte lämnat in en häktningsframställan inom den föreskrivna tiden ska frihetsberövandet omedelbart upphöra enligt 24 kap. 12 § 3 st. rättegångsbalken.

Det är åklagaren som begär att en person ska häktas. Det är dock inte åklagaren som beslutar om häktning. Den enda aktören som kan besluta att en misstänkt person ska häktas misstänkt för brott är rätten (dvs domstolen, eller närmare bestämt den aktuella tingsrätten), se 24 kap. 5 § rättegångsbalken. Rätten ska utan dröjsmål efter det att en häktningsframställan har lämnats in till tingsrätten av åklagaren hålla en häktningsförhandling. Denna häktningsförhandling får enligt 24 kap. 13 § rättegångsbalken aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att den misstänkte greps eller anhållningsbeslutet verkställdes. En häktningsförhandling hålls bakom stängda dörrar i enlighet med förundersökningssekretessen (se 5 kap. 1 § rättegångsbalken, 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen). Att själva förhandlingen är belagd med sekretess innebär att åhörare är fria att närvara innan rättens ordförande på yrkande av parterna beslutar om stängda dörrar (i realiteten rör sig detta om en tämligen kort tidsperiod, på kanske en eller några minuter där det förklaras vad för typ av förhandling det är fråga om). Åhörare har också rätt att närvara när rätten efter avslutad förhandling och överläggning meddelar beslut i häktningsfrågan. Rätten ska omedelbart efter avslutad förhandling meddela om den misstänkte ska häktas eller inte, 24 kap. 16 § 1 st. rättegångsbalken.

Sammanfattning häktning

Om polisen har gripit personen ska åklagaren fatta beslut om det finns skäl att anhålla personen. Har åklagaren anhållit personen i sin utevaro ska polisen verkställa detta anhållande. Åklagaren ska senast kl. 12 tredje dagen efter anhållandet begära personen häktad. Då du skriver att personen ska häktas på goda grunder för mord, detta torde innebära att åklagaren anser att personen är på sannolika skäl misstänkt för mord. Åklagaren ska därför begära mannen häktad på sannolika skäl för mord.

Här kan noteras att man endast kan häktas såsom skäligen misstänkt för brott eller på sannolika skäl misstänkt för brott. Någon som har begått ett mord framför 20 vittnen och 20 övervakningskameror i dagsljus och där det i övrigt finns överväldigande teknisk bevisning kommer alltså ändå att häktas på sannolika skäl misstänkt för mord, även om misstankegraden egentligen skulle kunna argumenteras vara högre. Det kan alltså föreligga tämligen stora skillnader i bevisning inom ramen för en misstanke på sannolika skäl.

Rätten (tingsrätten) ska utan dröjsmål hålla en häktningsförhandling efter det att åklagaren har lämnat in sin häktningsframställan. Rätten ska sedan omedelbart besluta om personen ska häktas för mord på sannolika skäl.

Vilken aktör som har befogenhet att besluta olika frihetsberövande tvångsåtgärder framgår nedan:

- Gripande: Polis (eller allmänhet med stöd av reglerna om envarsgripande)

- Anhållande: Åklagare

- Häktning: Rätten (tingsrätten)

I ditt fall har tingsrätten beslutat att häkta den misstänkte på sannolika skäl misstänkt för mord.

HUR LÄNGE SITTER MAN HÄKTAD FÖR MORD?

Då rätten har beslutat att någon ska häktas misstänkt för brott ska rätten sätta ut en tid inom vilken åtal ska väckas, 24 kap. 18 § rättegångsbalken. Vanligtvis sätter rätten ut att åtal ska vara väckt senast två veckor efter häktningsbeslutet. Att utreda ett grovt brott, och inte minst ett mord, på två veckor är en omöjlighet. Efter två veckor kommer därför åklagaren att begära den misstänkte omhäktad och en omhäktningsförhandling kommer att hållas. Rätten kan då sätta ut en ny tidsgräns om två veckor, men det är inte ovanligt att rätten vid en omhäktningsförhandling sätter ut en ny tidsgräns om fyra veckor enligt samma paragraf då det är uppenbart att något åtal inte kan väckas inom så kort tid. Åklagaren kommer sedan att begära ett antal sådana här omhäktningar tills dess att hen anser att det finns tillräckliga skäl att väcka åtal (jfr med beviskravet för häktning - tillräckliga skäl är ett högre ställt beviskrav än sannolika skäl). Hur lång tid det tar för en åklagare att väcka åtal för mord är beroende av de i målet förevarande omständigheterna och vilka resurser som finns till förfogande.

Vad som kan sägas rent allmänt är att mord är ett synnerligen allvarligt brott som kräver omfattande brottsutredande åtgärder. Syftet med förundersökningen är att kartlägga hela det aktuella händelseförloppet för att ta reda på vad som har hänt, hur det har hänt och vem som har gjort det. Förundersökningen kommer dessutom att kartlägga offret och den misstänkte. För att kunna göra detta, och för att kunna fastställa vad som har hänt krävs att omfattande brottsutredande åtgärder genomförs. Exempel på sådana åtgärder är omfattande tekniska undersökningar av intressanta platser och föremål (t.ex. brottsplatsundersökningar), andra kriminaltekniska undersökningar (t.ex. temsning, dvs en undersökning av vilken mobilmast en mobiltelefon är uppkopplad mot när den befinner sig på en viss punkt). obduktion av offret och ett stort antal förhör med personer av intresse. Dessutom ska olika beslag som gjorts sedan analyseras av NFC (Nationellt Forensiskt Centrum) vilket också det tar tid. Att en förundersökning om mord slutförs inom endast ett par månader hör inte till vanligheterna utan ofta kräver åklagaren längre tid på sig för att slutföra förundersökningen. Notera att om den misstänkte är under 18 krävs särskilda krav på hur fort utredningen ska bedrivas, svaret utgår från att den misstänkte är en person över 18 år.

Hur lång tid en förundersökning om mord tar är som ovan sagts beroende på omständigheterna i det aktuella fallet. Har en man mördat sin fru (nära relation) och han grips på platsen och erkänner brottet utan att hävda några rättfärdigande eller ursäktande omständigheter så kan detta vara ett mord som tar kortare tid att utreda. Ett komplicerat mål kan å andra sidan leda till en längre utredning och en längre häktningstid.

Jag skulle säga att du kan ta en häktningstid om cirka sex månader som utgångspunkt. Är brottet komplicerat så skulle du kunna addera en eller ett par månader.

Efter dessa månader väcks åtal och målet prövas i tingsrätten. Om det finns skäl att den misstänkte genomgår en rättspsykiatrisk undersökning så genomförs denna innan åklagaren och försvaret pläderar i påföljdsfrågan. En sådan undersökning tar fyra veckor att genomföra.

Efter avslutad huvudförhandling brukar dom meddelas inom två veckor, se 30 kap. 7 § 2 st. rättegångsbalken. Efter att dom har fallit följer en överklagandeperiod på tre veckor, se 51 kap. 1 § rättegångsbalken. Under den här tiden kommer den dömde sitta kvar i häkte. Överklagas inte domen vinner den laga kraft efter tre veckor och domen kan därefter inte överklagas, se 30 kap. 9 § rättegångsbalken. Detta innebär att ett utdömt fängelsestraff kan verkställas. Ett fängelsestraff ska verkställas så snart som möjligt och senast tre månader efter att domen vunnit laga kraft.

Överklagas däremot domen så kommer en ny huvudförhandling att hållas i hovrätten. Fram till dess hovrätten har avgjort det överklagade målet kommer den tilltalade kvarstanna i häkte.

Gällande påföljd för mord

Då karaktären döms för mord kan det vara intressant att veta hur domstolarna bedömer påföljden. Högsta domstolen har i bl.a. NJA 2013 s. 376 uttalat att "normalstraffet" för mord ska vara fängelse i 14 år. Ett fängelsestraff om 14 år ska därför vara en utgångspunkt för domstolen och de ska sedan utreda om det finns förmildrande omständigheter som kan sänka straffvärdet eller om det finns försvårande omständigheter som kan höja straffvärdet. För att någon ska dömas till 12 års fängelse ska omständigheterna sammantagna i någon mån talar för ett lägre straff. För att någon ska dömas till 10 års fängelse ska omständigheterna vara förmildrande. För att någon ska dömas till 16 års fängelse krävs att omständigheterna i målet tydligt talar för ett högre straff. För att fängelse i 18 år ska komma ifråga krävs att omständigheterna i målet är mycket försvårande. Livstids fängelse ska utdömas endast i de allvarligaste fall av mord (men även t.ex. om någon gjort sig skyldig till fler än ett fall av mord).

HUSRANNSAKAN

Reglerna om husrannsakan återfinns i 28 kap. rättegångsbalken. Det finns två typer av husrannsakan; reella och personella. En reell husrannsakan tar sikte på när polisens syfte är att söka efter föremål att ta i beslag eller söka och säkra bevisning, 28 kap. 1 § rättegångsbalken. En personell husrannsakan är som namnet kanske avslöjar en husrannsakan där polisen har som syfte att eftersöka en person som är misstänkt för brott eller en person som ska hämtas till förhör, 28 kap. 2 § rättegångsbalken.

För att kunna företa en reell husrannsakan krävs att polisen har anledning att anta att ett brott har förövats. Beviskravet anledning att anta är ett lågt ställt beviskrav, i juridisk litteratur sägs det till och med att detta är det lägsta beviskravet i svensk rätt. Vidare krävs att det brott som misstänks ha förövats har fängelse i sin straffskala. Att brottet har fängelse i sin straffskala behöver inte betyda att den förväntade påföljden kommer bli fängelse, utan det krävs endast att det högsta straffet för brottet kan bli fängelse. Detta framgår av 28 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken. Finns det någon som är skäligen misstänkt för brott kan polisen få företa en reell husrannsakan även hos annan än den som är misstänkt, men då måste vissa krav enligt 28 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken vara uppfyllda. Antingen ska brottet vara begånget hos denna tredje person eller så ska den misstänkte ha blivit gripen på den platsen. Polisen får även företa en reell husrannsakan hos tredje person om det finns synnerlig anledning att tro att det kommer anträffas föremål som kan tas i beslag eller bevisning som kan säkras. Beviskravet synnerlig anledning vid en reell husrannsakan innebär att det ska föreligga en faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att anträffa föremålet eller vinna annan utredning om brottet, se mer härom i bland annat JO 1965 s. 159 och JO 1988/89 s. 70. Även i lagens förarbeten kommer detta till uttryck.

En personell husrannsakan får företas hos den som eftersöks. En personell husrannsakan får även företas hos någon annan om det finns synnerlig anledning att anta att den eftersökta uppehåller sig där. Synnerlig anledning är ett betydligt högre beviskrav än anledning att anta. Justitieombudsmannen har sagt att beviskravet synnerlig anledning vid personell husrannsakan innebär att det ska föreligga en faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att den eftersökte finns på platsen, se bland annat JO 1985/86 s. 123 och JO 1997/98 s. 170.

Viktigt att framhålla är att proportionalitetsprincipen spelar en viktig roll när det gäller husrannsakan. En husrannsakan får endast utföras om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse, detta framgår av 28 kap. 3 a § rättegångsbalken.

För att kunna bereda sig tillträde till låsta eller slutna utrymmen för att verkställa en husrannsakan har polisen rätt att bruka våld enligt 28 kap. 6 § rättegångsbalken om de finner våldsanvändandet oundgängligen nödvändigt. De ska dock försöka begränsa den olägenhet och de eventuella skador de orsakar. Med detta sagt så kan polisen om det för husrannsakans ändamål är oundgängligen nödvändigt bryta upp en dörr med våld för att bereda sig tillträde till ett utrymme.

Här kan exemplifieras med hur det i vissa fall går till när polisen ska gripa personer och samtidigt genomföra husrannsakan hos personer som är misstänkta för grova barnpornografibrott och annan grov internetrelaterad brottslighet. Här förekommer det att polisen nyttjar insatsstyrkan för att bryta sig in i den misstänktes bostad genom båda dörrar och fönster för att undvika att den misstänkte har tid att förstöra exempelvis en hårddisk. Sådana gripanden kan också ske nattetid eller tidig morgon för att ytterligare minska riskerna för att bevis går förlorade. (Se t.ex. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/insatsstyrkan-slog-sig-in-hos-misstankt-pedofil samt https://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/j5Bpq/tillslaget-mot-misstankta-pedofilen-i-natt, hämtade 2018-03-11)

Huruvida polisen genomför husrannsakan uniformerade eller civilklädda är upp till polisen själva. "Civilpolis" är ju som bekant inte någon yrkestitel och det är t.ex. inte enbart en kriminalkommissarie som är civilklädd, utan alla poliser kan vara civilklädda om ett uppdrag kräver det. Ordningspoliser kan således klä sig civilt för vissa uppdrag. Ett skäl till att genomföra en husrannsakan i civila kläder kan vara att skydda den misstänkte. Det är viktigt att ha i åtanke att den misstänkte är just misstänkt och inte dömd. Att åka till en plats man ska göra husrannsakan på i en radiobil med uniformerad polis kan få konsekvenser för den misstänkte om det visar sig att det inte går att styrka brott och misstankarna avskrivs.

Genomför polisen en personell husrannsakan där man eftersöker en misstänkt farlig person kan det även vara aktuellt att begära biträde från förstärkta regionala insatsstyrkor (f.d. piketen) alternativt att poliser med förstärkningsvapen används för att utföra husrannsakan.

SAMMANFATTNING

Häktning

Har tingsrätten på begäran av åklagaren beslutat att häkta den misstänkte så kan du nog räkna med en häktningstid om sex månader fram till dess att åtal väcks och målet prövas i tingsrätten. Hur lång det det därefter tar till dess att den dömde börjar avtjäna sitt fängelsestraff beror på om det sker ett överklagande eller inte. Överklagas inte domen (det hör dock till ovanligheterna att ett mord inte överklagas till hovrätten) så ska fängelsestraffet verkställas senast tre månader efter det att domen har vunnit laga kraft. En dom vinner laga kraft om den inte överklagas inom tre veckor från det att domen meddelats.

Husrannsakan

Polisen har rätt att bruka våld för att t.ex. bereda sig tillträde till en bostad - de får alltså bryta upp en dörr om de anser att en sådan åtgärd är oundgängligen nödvändig. Att viktig bevisning kan gå förlorad är ett sådant tillfälle där polisen brukar nyttja våld för att ta sig in i en bostad, inte minst när det gäller bevisning som finns t.ex. på datorer och hårddiskar.

Huruvida polisen har civila kläder eller inte på sig vid en husrannsakan är svårt att svara på. Här skulle jag råda dig att använda det alternativ som bäst passar din berättelse.

Som du märker har jag ovan svarat på mer än vad du uttryckligen ville ha svar på då jag tror att i vart fall viss information kan vara dig till nytta i ditt författarskap. Lagstadganden eller laghänvisningar må förvisso inte vara något efterfrågat eller ens något önskvärt i en roman, men informationen ovan kan förhoppningsvis ge en slags helhetsbild över en förundersökning och däri beslutade tvångsåtgärder, vilka aktörer som fattar vilka beslut o.s.v. Informationen ovan kan således guida dig igenom den ibland snåriga djungeln av lagar. Jag hoppas att du känner dig hjälpt av svaret. Lycka till med boken!

Har du några ytterligare funderingar är du välkommen att ställa en ny fråga till oss här på Lawline.

Med vänliga hälsningar

O HRådgivare
Public question details image

Ställ en Expressfråga 1499 kr

Behöver du hjälp med att lösa en fråga gällande Processrätt och Förundersökning? Vi kan hjälpa dig!

Ställ din fråga i formuläret nedan och få svar inom 72 timmar.

Betala medKlarna Logo
0 / 1500
swish logo