Hur mycket tvång/våld får en förälder använda vid barnuppfostran?
Vilka "tvångsmedel" får en förälder använda mot ett barn i hemmet om syftet är att förhindra att barnet uttrycker negativa känslor riktade mot föräldern (säger elaka/anklagande saker, skriker, gråter, klagar och så vidare)?
Är det till exempel lagligt att fysiskt lyfta upp barnet, bära det till ett rum, muntligt meddela att det inte får komma ut förrän protesterna har upphört och stänga dörren? Är det fortfarande lagligt om det ingår ett hot från föräldern att barnet kommer att fysiskt föras tillbaka till rummet om det kommer ut (och fortsätter uttrycka negativa känslor)? Om föräldern uppvisar ett aggressivt beteende, skriker åt barnet, och helt enkelt skrämmer det så att det inte vågar lämna rummet?
Är det lagligt att tvinga barnet att säga något för att få lämna rummet, att till exempel be föräldern om ursäkt?
Är det lagligt att systematiskt använda den typen av metoder för att "slippa höra", "vänja barnet av med den sortens känslor" eller "lära barnet säga förlåt"?
Finns det någon skyldighet att först prata med barnet och försöka förstå barnets känslor/klagomål (innan "tvångsmedel" vidtas)?
Om det spelar roll kan ni utgå från att barnet är 4-7 år och att det känner sig kränkt eller orättvist behandlat/bestraffat.
Lawline svarar
Hej tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Barnets rätt till en god uppfostran
Ett barn har enligt FB 6 kap. 1 § rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. En förälder har därför ett ansvar att på bästa sätt tillgodose dessa rättigheter genom att fostra sitt barn på bästa sätt, vilket ibland kan medföra att fysiska tvångsåtgärder måste vidtas.
Utgör det ett brott att föra bort barnet till sitt rum?
Att fysiskt lyfta upp en människa och stänga in den i ett rum aktualiserar minst två brott, ofredande enligt BrB 4 kap. 7 § samt olaga frihetsberövande enligt BrB 4 kap. 2 §. Det är däremot tveksamt om bestämmelserna kan aktualiseras i de scenarion du givit i ditt exempel. Att en förälder lyfter upp barnet mot dennes vilja och för in den i rummet kan medföra att rekvisiten i BrB 4 kap. 7 § uppfylls men enligt min mening skulle ett sådant agerande utgöra en form av social adekvans. Med social adekvans menas att en gärning som annars hade varit brottslig rättfärdigas då det är ett beteende som är godtagbart i samhället. Att uppfostra barn till att lära sig att be om ursäkt eller att "tänka över vad de gjort" kan därmed rättfärdiga den gärning som annars hade varit brottslig trots att föräldern använder sig av tvångsmedel till en viss grad.
Liknande resonemang kan föras beträffande att stänga in ett barn i dess rum tills denne ber om ursäkt som annars hade medfört att gärningen hade betraktats som olaga frihetsberövande enligt BrB 4 kap. 2 §.
Vart går gränsen för det som är olagligt?
Allt våld och alla tvångsmedel som föräldrar använder sig av är naturligtvis inte tillåtet och det är en svårdragen gräns mellan vad som anses vara okej och vad som inte är det. Barnaga är förbjudet i Sverige och det krävs därför väldigt mycket för att en gärning som utgör misshandel enligt BrB 3 kap. 5 § ska anses vara okej. Från Svea Hovrätt har en far som burit upp sin son och hålla ner honom i sängen när sonen fått ett vredesutbrott inte ansetts utgöra ofredande enligt BrB 4 kap. 7 §. Hovrätten menade att en förälder måste få ha rätt att tillrättavisa sitt barn och inom rimliga gränser kunna ta tag i barnet. (Mål B 9293-09).
Sammanfattningsvis kan därav säga att det är oklart vart gränsen går till vad som ska anses vara tillåtet. Praxis antyder däremot att föräldrar får vidta tvångsåtgärder samt skälla ut ett barn så länge det sker inom rimliga gränser samt föräldern har barnets bästa i åtanke. Att använda tvångsåtgärder för att endast förnedra barnet bör därmed inte vara okej.
Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig i kommentarsfältet nedan.
Med vänliga hälsningar
