Kan dödsboet driva in bestridda skulder som står i testamentet?
Om det i ett testamente står att en person ska få avdrag på sitt arv pga att hen har skulder till dödsboet, men personen som har "skulden" anser att det inte stämmer. Den avlidne har skrivit lappar med summor som ska vara skuldbelopp. Det finns bevis på att den avlidne har satt in pengar till personens konto, men detta är inget lån det finns ingen muntlig eller skriftlig överenskommelse dom emellan. Kan detta verkligen stämma att man kan skriva upp "skulder" som personer inte kommit överens om att det e skulder?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
I svensk fordringsrätt gäller det som huvudregel att det är den som vill driva in en skuld som har bevisbördan för att det faktiskt finns en skuld att driva in. Det är alltså borgenären (den som har rätt att driva in skulden) som måste bevisa skuldens giltighet. Om borgenären dör blir dödsboet ny borgenär och i förlängningen den arvinge som tar över fordringen. Skulden kan dock inte drivas in automatiskt bara för att den står antecknad i testamentet. Den som vill driva in skulden måste fortfarande bevisa skuldens giltighet.
Av din fråga framgår emellertid inte varför arvlåtaren hade fört över pengar till arvingens konto. Detta spelar ingen roll om det handlade om ett köp eller någon liknande onerös transaktion (det vill säga om arvlåtaren erhöll någonting i motprestation), men om det var en gåva aktualiseras ärvdabalkens bestämmelser om förskott på arv.
När en arvlåtare har gett gåvor till en bröstarvinge under sin livstid ska värdet av dessa i huvudregel avräknas från arvingens lott när arvet ska fördelas (6 kap. 1 § ärvdabalken). Undantag gäller från denna bestämmelse om det framgår av omständigheterna att arvlåtaren avsåg att gåvorna inte skulle avräknas som förskott på arv. Någon sådan avsikt verkar arvlåtaren inte ha haft i ditt fall, varför min bedömning är att gåvorna ska avräknas som förskott på arv. Detta får en liknande effekt som om arvingen hade en skuld till arvlåtaren, eftersom det innebär att den andel av arvet som arvingen kan erhålla minskar.
Kort sammanfattat är det alltså alltid den som vill driva in en skuld som har bevisbördan för att en skuld föreligger. Om arvlåtaren har gett gåvor till en bröstarvinge under sin livstid ska dock dessa som huvudregel avräknas som förskott på arv, vilket minskar arvingens del i arvet på ett liknande vis som om det hade förelegat en skuld.
Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp.
Med vänlig hälsning,
