Kan en kommun behandla ett ärende som redan blivit avgjort i tingsrätten?
Hej! Har haft ett mål i tingsrätten, som dömt till min fördel. Tiden för överklagan har utgått men då kommunen tidigare handlagt detta ärende så har den klagande återigen vänt sig till kommunen. Kommunen har då skickat brev till oss och använt sig av samma diarienummer som de först hade innan det togs till domstol. Är det rätt att fortsätta handlägga ett redan avgjort ärende med samma diarienummer från kommunen? Bör de inte ta det som en ny anmälan med ett nytt diarienummer, särskilt om det framkommer nya punkter som inte tagits upp tidigare?
Lawline svarar
Inledning
Hej!
Tack för att du valt att ställa din fråga till Lawline. Det scenario som du målar upp berör intressant och principiellt viktig juridik och jag utvecklar gladeligen svaret om du tillhandahåller mer specifik information kring det aktuella ärendet. Hör i sådana fall av dig till mig via marcus.backstrom@hotmail.com, alternativt publicera en kommentar nedan (dock aningen krångligare att svara överskådligt och pedagogiskt här på sajten).
Svaret är strukturerat på så vis att jag först, utan hänvisning till rättsliga källor, presenterar min bedömning av situationen. Bedömningen är medvetet allmänt hållen eftersom de konkreta omständigheterna, som jag ju inte vet särskilt mycket om, kan ha mer eller mindre stor betydelse. Därefter utvecklar jag svaret under en egen rubrik och hänvisar till lagrum som kan vara värda att känna till.
Min bedömning utan rättsliga källor
Din fråga aktualiserar en situation som med juridisk terminologi kallas för ”res judicata”. Innebörden av detta begrepp är att en sak (ett ärende, mål, tvist etc.) redan är rättskraftigt avgjord och därmed inte kan prövas på nytt. Att saken i ditt fall är rättskraftigt avgjord står klart då det finns en lagakraftvunnen dom.
I en sådan situation ska ämnet för tvisten inte kunna bli prövat på nytt (dock finns relativt komplicerade undantag, gällande t.ex. resning, som jag för enkelhetens resonerar kring först under nästkommande rubrik). Att tvisten redan behandlats i tingsrätten utgör ett s.k. rättegångshinder, som medför att det överhuvudtaget inte ska bli någon ny förhandling.
Konsekvensen av detta för dig är uteslutande positiv. Du har redan bråkat i tingsrätten och dragit det längsta strået. Domen har vunnit laga kraft och i det allra, allra flesta fall innebär det att den som förlorat inte har någon verklig möjlighet att få saken prövad en gång till.
Min rekommendation blir därmed att du hör av dig till kommunen och upplyser om att detta redan har avhandlats vid tingsrätten, att någon överklagan inte skett och att domen vunnit laga kraft. Det rimliga är då att kommunen, utan att titta närmare på de nya ”punkterna”, avslår klagomålet. Skulle ärendet återigen hamna på tingsrättens bord, och du blir förelagd att inkomma med ett bemötande, bör du naturligtvis informera tingsrätten om att det redan meddelats en dom.
Utvecklat svar med hänvisningar
De lagrumshänvisningar som förekommer nedan avser rättegångsbalken.
Lika viktigt som möjligheten att få en tvist prövad i domstol är att resultatet av domstolsprövningen ska respekteras av parterna och att, när domen väl vunnit laga kraft, samma tvist inte ska kunna gå i repris. Det vore ju lönlöst att lägga tid och ekonomiska resurser på att rättsligt driva en fråga om den som förlorat kan komma undan sitt ansvar genom att skicka in en ny stämningsansökan och, med lite tur, gå segrande ur nästa sammandrabbning.
Av det skälet finns en bestämmelse i 17 kap. 11 § tredje stycketsom anger att ”ej må fråga, som sålunda avgjorts, ånyo upptagas till prövning”. Denna eleganta formulering utgör en oerhört betydelsefull processrättslig princip som med juridisk terminologi benämns ”res judicata”.
När en fråga (exempelvis skyldigheten att betala ett visst belopp enligt ett avtal) blivit res judicata kan samma fråga inte, när överklagandetiden har löpt ut, prövas på nytt. Den som förlorat får då bita i det sura äpplet och göra rätt för sig (eller få påhälsning av kronofogden).
Skulle den förlorande parten ändå, i samma ärende, vända sig till domstolen på nytt så ska domstolen på eget bevåg avvisa stämningsansökningen p.g.a. rättegångshinder. Skyldighet att göra detta framgår av 34 kap. 1 §. Då det kan vara nästintill omöjligt för en domstol att på egen hand ta reda på om det föreligger ett rättegångshinder så ska dock den andra parten lämna en upplysning om rättegångshindret i sitt svaromål (se 42 kap. 7 § första stycket).
Den enda möjligheten som står till buds för någon som fått en lagakraftvunnen dom emot sig, och inte vill kasta in handduken, är att använda sig av ett s.k. ”extraordinärt rättsmedel”. Ett av dessa rättsmedel är resning, vilket också är det som teoretiskt sett kan bli aktuellt i ditt fall. Resning innebär att en lagakraftvunnen dom under speciella förutsättningar kan rivas upp och ändras. Ansökan om resning skickas till, när den aktuella domen meddelats av tingsrätten, hovrätten (58 kap. 4 § första stycket).
Resning kan exempelvis beviljas då det framkommit en omständighet eller ett bevis som, om det hade presenterats vid den ursprungliga prövningen, sannolikt gett upphov till en annan dom (58 kap. 1 § första stycket). Den som ansöker om resning måste dock, vilket är helt avgörande, presentera en hållbar förklaring till varför omständigheten eller beviset inte åberopats tidigare (58 kap. 1 § andra stycket). Att den som ansöker, eller dennes juridiska ombud, inte varit tillräckligt noggranna med sin utredning första gången är inte en giltig ursäkt.
Skulle hovrätten besluta sig för att bevilja resningsansökningen så ska en förnyad prövning ske vid tingsrätten (58 kap. 7 §). I de allra flesta fall när resning blivit beviljad bör utgången i tingsrätten bli annorlunda jämfört med den första domen (annars kan det, lite slarvigt, sägas att det var fel av hovrätten att bevilja resning).
Med vänlig hälsning,
