När kan polisen gripa någon?
Hej. Jag blev lite nyfiken angående juridiken kring polisens befogenhet att gripa folk.
I dagarna går det att läsa att en person har blivit gripen av polisen för att han hade 6 miljoner kronor i kontanter på sig. Han blev sedan häktad, misstänkt för grov penningtvätt. Att bära på 6 miljoner kronor i kontanter är i sig inte ett brott. Visst kan det vara märkligt och skumt att ha så mycket kontanter på sig, men att vara märklig och skum är inte ett brott. Har polisen verkligen den befogenheten att gripa personer som inte har begått något brott? Har vi så slapp lagstiftning att polis kan gripa vem dom vill så länge polisen TROR att personen kan vara brottslig för att man sticker ut från normen av samhället?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Att en polis griper någon innebär att denne gör ett tillfälligt frihetsberövande av en person som misstänks för brott. Gripande regleras i 24 kap. 7 § rättegångsbalken (RB), som stadgar följande:
"Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut."
Anhållningsbeslut?
Av detta kan utläsas att om ett anhållningsbeslut föreligger, så är ett gripande av polis godtagbart. Ett anhållningsbeslut meddelas av åklagare (se 24 kap. 6 § 3 stycket RB). I detta fall är det alltså möjligt att ett anhållningsbeslut har legat till grund för polisens gripande av personen i fråga.
Inget anhållningsbeslut?
Av lagtexten går också att utläsa att det är möjligt för en polis att gripa någon, trots att det inte finns något anhållningsbeslut i grunden. Om det är ett brådskande fall, och det finns skäl att anhålla någon, får en polis gripa. Vad innebär då detta?
Ändamålet med denna regel är att kunna gripa någon för att säkerställa att den misstänkte inte avlägsnar sig innan åklagaren har hunnit pröva anhållningsfrågan. Syftet ska således vara att gripandet sedermera ska leda till en senare anhållning; polisen får inte gripa någon av en annan anledning än denna. Det är alltså en provisorisk åtgärd i avvaktan på åklagare beslut om anhållande.
Detta innebär att för att få gripa någon, krävs förutsättningar för att kunna anhålla någon, vilket regleras i 24 kap. 6 § RB. Där anges vidare att anhållning får ske om det finns skäl att häkta någon, vilket i sin tur regleras i 24 kap. 1-3 §§ RB. Det är alltså som en slags spiral att följa för att ett gripande ska bli godtagbart; reglerna om häktning sätter ramarna även för ett gripande. Det är dock allmänt vedertaget att kraven är lägre ställda vid gripande, eftersom att det underlag som polisen har är i regel betydligt tunnare än vad än åklagare har när beslut om anhållande och häktning ska tas.
Du kan läsa om vilka krav som ställs för att en häktning ska vara godtagbar i 24 kap. 1-3 §§ RB. I detta fall greps personen misstänkt för grov penningtvätt, ett brott för vilket är föreskrivet ett års fängelse eller däröver (se 24 kap. § 1 första stycket RB och 5 § Lag (2014:307) om straff för penningtvättsbrott). Kanske fanns utöver det en flyktrisk, eller en risk för att personen i fråga skulle undanröja bevis eller liknande (24 kap. 1 § punkt 1-2 RB).
I detta fall har en person burit runt på sex miljoner i kontanter. Det stämmer att en polis inte kan gripa någon enkom av den anledning att personen i fråga ser "skum" ut; men, har personen burit på så pass mycket kontanter så räcker det för att en misstanke om brott ska kunna uppstå. Det innebär inte att han redan är dömd, utan har alla möjligheter att ge legitima skäl till varför han bar runt på denna mängd kontanter. Som svar på din fråga kan alltså sägas att ja, polisen får gripa en person utan att den nödvändigtvis har begått något brott. En misstanke om brott är tillräckligt. Denna misstanke om brott måste dock givetvis vara sakligt och objektivt grundad, och uppfylla kraven på anhållande och häktning som jag nämnde ovan.
Lämna gärna en kommentar nedan om du har några fler frågor!
Vänligen,
