Kroppsvisitering vid frivillig vård

2015-12-20 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Chefsöverläkaren på vår vårdavdelning på sjukhuset är rädd att patienter ska ta in vassa föremål eller läkemedel. Därför uppmanar han personalen att rutinmässigt kroppsvisitera (dvs. handgripligen gå igenom väskor och kläder för att leta efter otillåtna ämnen och föremål) alla patienter som skrivs in under hälso-och sjuvådslagen (HSL) och i förekommande fall omhänderta vassa föremål och läkemedel.Personalen känner mycket väl till 2 kapitlet 6 § regeringsformen, enligt vilken alla som vistas i Sverige är grundlagsskyddade mot sådana kroppsliga ingrepp.Men om patienten går med på det så är det ingen kroppsvisitation, då är det bara "genomgång av patientens tillhörigheter", som läkaren uttrycker det.Överläkaren går så långt i sina försök att dölja tilltaget att han uppmanar personalen att ändra i inskrivningsformulär och kalla det ”genomgång av patientens tillhörigheter” i stället för ”kroppsvisitation”. Personalen uppfattar det som att han letar efter kryphål för att kunna göra något som inte är tillåtet.Om det vore tillåtet för var man att kroppsvisitera vem man vill enbart på grund av rädsla eller för att man misstänker att han kan ha föremål på sig som han skulle kunna skada sig själv eller andra med, var i all världen hamnar vi då?Jag undrar: Att byta namn på det förbjudna i tron att det i ett nu förvandlas till någon legitimt, hur långt upp i en rättslig prövning skulle det hålla? Är det som görs okej eller rör det sig om juridiskt övertramp?Tack för hjälpen!
Soroosh Parsa |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Du har helt rätt i att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp (kroppsvisitering) enligt 2 kap. 6 § regeringsformen, likväl enligt artikel 8.1 i Europakonventionen. Denna frihet får dock begränsas om det är nödvändigt (2 kap. 20-21 §§ regeringsformen och artikel 8.2 Europakonventionen).Friheten får begränsas när patienter är inlagda och behandlas enligt tvångslagstiftning om syftet är att upprätthålla ordning och säkerhet. Det finns emellertid ingen rätt att begränsa friheten när en patient behandlas frivilligt enligt HSL. Vård enligt HSL ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården (2 a § HSL). Vidare ska en patient ges omsorgsfull hälso- och sjukvård varefter varje vårdgivare själv bär ansvaret för att detta efterföljs (6 kap. 1-2 §§ patientsäkerhetslagen).Det verkar som att chefsöverläkarens uppmaning är i strid med våra grundlagstadgade fri- och rättigheter och att begränsningen inte är lagenlig. Beteendet bör uppmärksammas av personalen och en anmälan kan efter samtal med chefsöverläkaren upprättas och skickas in till inspektionen för vård och omsorg (IVO). Att kalla ingreppet för något annat bör inte tillmätas någon betydelse och bör sålunda ha någon inverkan i den rättsliga bedömningen.Med vänliga hälsningar,

Lagligt med kroppsvisitation vid vård under hälso- och sjukvårdslagen?

2015-11-15 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Det är alltså inte tillåtet att kroppsvisitera någon som frivilligt är inlagd på psyket under HSL, då detta vore ett övertramp på en grundlagsskyddad rättighet.Men min undran är: kan överläkaren på avdelningen ändå beordra kroppsvisitation - trots frivilligt inläggning, trots HSL, trots att avdelningen inte bedriver tvångsvård?
Linda Davidsson |Hej och tack för din fråga!Mycket riktigt är det inte tillåtet med kroppsvisitation under hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Enligt Regeringsformen (RF) är varje medborgare skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. Detta framgår av 2 kap. 6 § RF. Skyddet kan dock begränsas genom lag, se 2 kap. 20 § 2 p. RF. Så sker exempelvis i lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), där det framgår att kroppsvisitation på person får ske vid behov, se 6 § 2 st. LPT. Eftersom de grundläggande mänskliga rättigheterna, som bland annat är skydd mot kroppsvisitation, har begränsats genom 6 § LPT, är det då tillåtet med kroppsvisitation på personer under LPT. Din fråga gäller emellertid kroppsvisitation av personer som vårdas under HSL. I HSL finns inga bestämmelser om kroppsvisitation. Bestämmelsen i 2 kap. 6 § RF har alltså inte begränsats genom HSL och det är därför inte tillåtet med kroppsvisitation av en person som är inskriven under HSL. En överläkare kan alltså inte enligt lag beordra en kroppsvisitation av en person som våras enligt HSL, däremot om personen tvångsvårdas enligt LPT. RF hittar du https://lagen.nu/1974:152.LPT hittar du https://lagen.nu/1991:1128.Hoppas det var svar på din fråga!Vänligen,

Kroppsvisitering av en patient som vårdas frivilligt

2015-10-17 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Det påstås att en patient som vårdas frivilligt (HSL) på en avdelning som ger sluten psykiatrisk tvångsvård får kroppsvisiteras. Stämmer det?
Homan Gerami |Hej! Tack för att ni tar del av den juridiska rådgivningen som Lawline ställer till förfogande! Av 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) framgår det att var och en i största allmänhet är skyddade mot kroppsligt ingrepp i form av exempelvis kroppsvisitation. Förevarande rättighet kan emellertid begränsas genom lag enligt 2 kap. 20 § RF. I hälso- och sjukvårdslagen finns ifrågavarande inskränkningar ej föreskrivet vilket således innebär att kroppsvisitering av patienter, som bereds frivillig vård, icke är laggill. Om en patient sålunda utsätts för sådana ingrepp finns det fog att påtala detta. Om en patient å andra sidan erhåller vård i enlighet med lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT) hade förutsättningarna bedömts annorlunda. Av 6 § LPT framgår det närmare bestämt att patienter som bereds tvångsvård kan kroppsvisiteras såvida det nödgas. I det här fallet är det emellertid ej på tal om tvångsvård och således blir förevarande bestämmelse ej tillämplig. Vänligen,

Bristande information inför operation

2015-10-16 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej!För några veckor sedan opererades jag. Innan operationen fanns ingen tid att ställa frågor till läkarna men väl på operationsbordet förväntade jag mig att få chansen att ställa frågor och få vara delaktig i det som gjordes på mig och min kropp. Börjar känna mig konstig i kroppen och som att jag håller på att försvinna. Hinner tänka tanken att de har väl inte satt in narkosen utan att meddela? Det hade de gjort och jag får panik, börjar försöka röra mig och då kommer det en ur personalen och pressar ner mina axlar bakifrån samt sätter en mask för ansiktet. De säger att jag ska lugna ner mig och att jag snart kommer sova. Mår dåligt i flera nätter efter detta och har svårt att somna. Känns som ett övergrepp och kränkande. De tog ifrån mig min förmåga att göra mig hörd. Varit i kontakt med dem men det verkar som att de vill tysta ner detta och göra upp med mig. Min fråga till er är om detta har något juridiskt namn eller vad man kan kalla detta? Är det övergrepp? Går det att gå vidare? Mvh Sanna
Edith Grundin |Hej Sanna. Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!När man upplever att man blivit felaktigt behandlad inom vården uppmanas man att i första hand vända sig till den vårdpersonal som genomfört behandlingen, precis som du redan har gjort. Om det inte leder någon vart kan du istället vända dig till Patientnämnden. Jag länkar dig här till Patientnämnden i Stockholms läns landsting. Det är gratis att kontakta dem, de har tystnadsplikt och de finns där för att hjälpa dig och ge råd om hur du kan gå vidare.Enligt Hälso- & sjukvårdslagen ska vården bland annat "tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen" och "bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet". Efter vad du berättar verkar personalen ha brustit på de punkterna. Du hittar den exakta paragrafen här! Att få genomföra ett ingrepp på en patient kräver också som huvudregel patientens samtycke. Om du inte hade samtyckt till att bli sövd och det inte var underförstått i situationen så är det absolut något att ta upp och gå vidare med. Det är svårt att svara på vad man skulle kalla det som har inträffat då det antagligen krävs någon form av utredning för att fastställa det. Angående huruvida det kan vara ett övergrepp: För att det ska klassas som ett sexuellt övergrepp kräv någon form av sexuell handling. Du kan läsa mer om sexualbrotten här. Brottet misshandel hittar du här. Dock krävs det att personen som utfört handlingen har haft uppsåt att misshandla. Oaktsamhetsbrottet "vållande till kroppsskada eller sjukdom" kräver att offrets skada inte är ringa. Vid den bedömningen tar man ofta hänsyn till om offret behövt uppsöka sjukhus på grund av skadorna. Mitt råd är att du börjar med att kontakta Patientnämnden och berätta vad som hänt och hur du upplevde det. Sedan är du självklart välkommen att kontakta oss på Lawline igen om du har vidare frågor!Vänligen,

Anmäla hälso- och sjukvård och dess personal

2015-12-20 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Min flicka blev hemskickat med blodiga diareer.... Vill anmäla akuten och sjuksköterskan
Soroosh Parsa |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Du har möjlighet att anmäla både akutmottagningen och sjuksköterskan genom att vända dig till inspektionen för vård och omsorg (IVO). Du kan upprätta en anmälan på deras webbsida här. IVO kommer att utreda saken och avgöra ärendet genom ett beslut om de anser att du har fog för din anmälan.Med vänliga hälsningar,

Lagar och föreskrifter om organhandel och organhantering

2015-10-20 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej! Förbereder mig inför en debatt kring organhandel. Skulle behöva veta vilka lagar som finns för detta idag, transplantationer mm. Vill hellre ha för mycket än för lite.. Tack på förhand!
Daniel Nykvist |Hej och tack för din fråga!Den bestämmelse som är central för din del är troligen Lag (2006:351) om genetisk integritet m.m. 8:6 första stycket, vilken reglerar straff för den som i vinstsyfte tar, överlämnar, tar emot eller förmedlar biologiskt material, inklusive organ, från en levande eller avliden människa. Här är det värt att notera att bestämmelsen inte tar sikte på läkemedel där mänskligt biologiskt material är en av flera beståndsdelar. Inte heller ersättning för kostnader som överlåtaren har haft exempelvis för förlorad arbetsförtjänst och resor omfattas av bestämmelsen. Beståndsdelar som har isolerats från människokroppen eller på annat sätt har framställts genom ett tekniskt förfarande och som kan användas i industrin faller också utanför straffbestämmelsen, vilket framgår av förarbetena till lagen (se bland annat Regeringens proposition 1994/95:148 s. 88).Lag (1995:831) om transplantation m.m. innehåller bestämmelser om bland annat kravet på samtycke för transplantation av biologiskt material, inklusive organ. Ingrepp som görs i strid med denna lag, exempelvis genom underlåtenhet att inhämta samtycke, kan straffas med böter (Lag om transplantation m.m. 14 §).Lag (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. reglerar hur biologiskt material från människor ska samlas in, förvaras och användas för vissa ändamål. Den gör en direkt hänvisning till straffbestämmelsen i lag om genetisk integritet i fråga om överlåtande av biologiskt material i vinstsyfte (Lag om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. 6:1 andra stycket). Lagen innehåller också påföljdsbestämmelser, exempelvis för fall där biobanker används för andra än de föreskrivna syftena (Lag om biobanker i hälso- och sjukvården m.m. 6:1 första stycket, punkt a)-j)).Lag (2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, samt Förordning (2008:414) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, åsyftar att skydda människors hälsa. De tillgodoser syftet genom att ålägga skyldighet att iaktta lämpliga hanteringsprocedurer för bland annat organ som är avsedda för användning på människor eller för läkemedelstillverkning.Socialstyrelsen har också utgivit ett antal föreskrifter angående donation, tillvaratagande och hantering av organ. Dessa är Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:30) Donation och tillvaratagande av organ, vävnader och celler, och Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2012:14) om hantering för mänskliga organ avsedda för transplantation. De innehåller närmare bestämmelser om bland annat samtycke, ansvarighet, dokumentation, anmälningsskyldighet, märkning m.m. Med vänlig hälsning

Visitation inom hälso- och sjukvård

2015-10-16 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |HejJag undrar vad som gäller beträffande kroppsvisitation på psykiatrisk avdelning som INTE ger tvångsvård.Det vill säga där patienter enbart är inskrivna under HSL, inte LPT.Är detta tillåtet?Gärna tillämplig lagtext.
Bassima Demir |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline!Enligt Regeringsformen (RF) är varje medborgare skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. Detta framgår av RF 2 kap. 6 §. Skyddet kan dock begränsas genom lag, se 2 kap 20 § p 2 RF. Så sker exempelvis i lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), där det framgår att kroppsvisitation på person får ske vid behov, se 6 § 2 stycket LPT. Eftersom de grundläggande mänskliga rättigheterna, som bland annat är skydd mot kroppsvisitation, har begränsats genom 6 § LPT, är det då tillåtet med kroppsvisitation på personer under LPT.Din fråga gäller emellertid kroppsvisitation av personer som vårdas under Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). I HSL finns inga bestämmelser om kroppsvisitation. Bestämmelsen i RF 2 kap 6§ har alltså inte begränsats genom HSL.Däremot framgår av 23 § lagen om psykiatrisk tvångsvård att kroppsvisitation får ske och genom 23a§ lagen om psykiatrisk tvångsvård så gäller detta alla som vårdas vid en sjukvårdsinrättning, alltså även under HSL. Detta gäller enbart på beslut av chefsöverläkaren och om det anses nödvändigt. Alltså får kroppsvisitation ske även under HSL på grund av 23§ och 23a§ lagen om psykiatrisk tvångsvård på beslut av chefsöverläkaren.Hoppas svaret var till hjälp. Du är varmt välkommen att höra av dig om du skulle ha några fler frågor!Vänliga hälsningar,

Sekretess gentemot självmordsbenägen person avseende dennes vård

2015-10-11 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Vad gäller om en sucidal person åberopar rätt till att ta del av uppgifter gällande hennes vård? Journal och liknande?
Anna Vernqvist |Hej,Tack för att Du vänder Dig till oss på Lawline med Din fråga.Situationen regleras av olika lagstiftning beroende på om vården ges av en privat vårdgivare eller en offentlig sådan (ex. landstinget). Jag kommer därför redogöra för båda alternativen nedan.Vid vård som ombesörjs av det offentliga (som ovan nämnt, ex. landstinget) tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) enligt 2 kap 1 § OSL. Sekretess gäller enligt 25 kap 1 § OSL inom hälso- och sjukvård gällande hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden ”om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men”. Huvudregeln är att sekretessen inte gäller gentemot den enskilde/patienten (nedan: patienten) själv såtillvida inte annat anges i OSL. Patienten har alltså rätt att ta del av de uppgifter som finns i ex. en journal, 12 kap 1 § OSL. I 25 kap 6 § OSL stadgas dock ett undantag. Enligt bestämmelsen gäller sekretess för uppgift om den patientens hälsotillstånd om det med hänsyn till vårdens ändamål är av synnerlig vikt att den patienten inte får ta del av uppgiften. Det måste alltså med hänsyn till ändamålet med vården vara av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas ut. Bestämmelsen innebär att vårdpersonalen underkastas tystnadsplikt och inte för röja uppgiften för den patienten. Kravet på synnerlig vikt är ett relativt högt krav. Uppgiften måste röra patientens hälsotillstånd och det måste alltså vara av synnerlig vikt med hänsyn till vårdens ändamål. Är patienten suicidal och är det av synnerlig vikt att uppgift ej lämnas ut ex. om det anses föreligga en stor risk att patienten försöker ta sitt liv om han eller hon får del av uppgiften så finns således en möjlighet att sekretess kan komma och gälla gentemot den honom eller henne. Vad som utgör ”synnerlig vikt” avgörs genom en bedömning i det enskilda fallet. Det finns således ingen ”lista” på omständigheter som måste vara uppfyllda för att sekretessen ska gälla gentemot den enskilde själv. Ombesörjs istället vården av privat vårdgivare tillämpas patientsäkerhetslagen (2010:659). Enligt 6 kap 12 § patientsäkerhetslagen gäller tystnadsplikt för vårdpersonal gällande patientens hälsotillstånd eller uppgifter gällande andra personliga förhållanden. Tystnadsplikten gäller även gentemot patienten själv om det är av synnerlig vikt med hänsyn till vårdens ändamål att patienten inte får del av uppgiften. Slutligen, för kort sammanfatta kan alltså följande sägas: Sekretessen gäller som huvudregel inte mot patienten själv men kan göra det om det med hänsyn till ändamålet med vården är av synnerlig vikt att patienten inte får ta del av uppgiften.Jag hoppas att Du har fått svar på Din fråga.Med vänlig hälsning,