Allmänna grunder för husrannsakan

2017-02-28 i Förundersökning
FRÅGA |Har tullmyndigheten rätt att hävda husrannsakan i någon lägenhet, utan att ha papper ifrån tingsrätten t:ex han får det?
André Kalldal |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att svara enkelt på din fråga, så ja, de får göra genomföra en husrannskan utan att tingsrätten fattar beslut om det, men alla former av tvångsmedel kräver ”juridiskt underlag” för att få tillämpas. Vad gäller husrannsakan finns det två olika typfall; reell och personell. Den reella husrannsakan innebär att polis bereder sig tillträde till hus, rum eller förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag för att hitta bevis. För att en sådan ska vara aktuell krävs skälig misstanke om att brott med fängelse som påföljd har begåtts. Polisen får även bereda sig tillträde till platsen där brottet begåtts för att beslagta föremål eller om det finns synnerlig anledning att anta att föremålet finns någon annanstans, även gå till andra platser. Den personella husrannsakan innebär att polis istället hämtar en person som ska frihetsberövas, hämtas till förhör, kroppsbesiktigas eller kroppsvisiteras. Detta sker i normalfallet hos den eftersökta personen, men om det finns synnerlig anledning att anta att personen finns någon annanstans, får även detta ske. Med synnerlig anledning avses här att man har en konkret omständighet som påvisar att polisen kan förvänta sig att hitta personen på den specifika platsen. Som huvudregel ska beslut om husrannsakan fattas av polisens undersökningsledare, åklagare eller av en domstol. Om beslutet om husrannsakan inte kan vänta, får även en polisman fatta beslutet. Men det krävs som sagt inte att tingsrätten fattar beslut om en husrannsakan. Ovanstående regleras i rättegångsbalkens 28 kapitel. Hoppas du fått svar på din fråga, annars är du varmt välkommen att höra av dig igen!

Möjlighet att frångå ett stadfäst förlikningsavtal

2017-02-27 i Domstol
FRÅGA |ena parten vill säga upp ett förlikningsavtal gjort vid tingsrätten
David McKenzie |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Jag förstår din fråga som att förlikningsavtalet har stadfästs av tingsrätten. En stadfästelsedom vinner rättskraft. Rättskraft innebär att en dom efter tiden för överklagande inte kan omprövas i nya rättegångar. En förlikning som stadfästs genom dom kan inte sägas upp. En part som är missnöjd kan dock i tingsrätten föra en talan om ogiltighet av förlikningsavtalet exempelvis på grund av att motparten agerat svikligt vid ingåendet av förlikningsavtalet. Det bör dock tilläggas att det kan vara svårt att på rättslig grund frångå ett stadfäst förlikningsavtal som part en gång skrivit under.Under väldigt speciella omständigheter kan en missnöjd part också angripa stadfästelsedomen genom ansökan om resning eller domvillobesvär. Detta är möjligt om det skulle finnas speciella skäl som medför att domen inte borde ha stadfästs eller om domstolen har begått ett grovt rättegångsfel. Regler om resning och domvillobesvär hittas i rättegångsbalkens 58-59 kapitel.Vänligen,

Är det obligatoriskt att uppge personnummer på svaranden i en stämningsansökan?

2017-02-27 i Domstol
FRÅGA |Om man ska lämna in en stämningsansökan mot en privatperson och man inte vet personens fyra sista siffror i personnumret – kan man då utelämna dem i stämningsansökan eller hur ska man göra för att få fatt på dem?
Marcus Bäckström |Hej!Först och främst tack för att du valt att ställa din fråga till Lawline. Om du anser att mitt svar ur något avseende är otydligt eller ofullständigt så är du välkommen att publicera en kommentar och efterfråga kompletterande upplysningar.Vad som ska ingå i en inlaga till domstolen, t.ex. en stämningsansökan, framgår av 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Där föreskrivs bl.a. att uppgift om personnummer och adress ska lämnas avseende såväl käranden (d.v.s. du) som svaranden. Följaktligen är det nödvändigt att du efterforskar vilka fyra sista siffror som gäller för den person du avser att stämma.Personnumret kan du exempelvis erhålla genom att registrera ett konto på www.ratsit.se (vilket är kostnadsfritt). Om du sedan söker på personens fullständiga namn och/eller adress så tillhandahålls personnumret i sin helhet. I annat fall bör det gå bra att kontakta Skatteverket och, genom att uppge personens namn och hemvist, få personnumret utlämnat.Lycka till med den fortsatta processen!Med vänlig hälsning,

Möjlighet att få hjälp med köständer genom rättshjälp

2017-02-22 i Rättshjälp
FRÅGA |Hej! Jag har hamnat en entreprenadtvist (privatperson vs. entreprenadfirma) och har anlitat en advokatfirma men timarvodet är alldeles för kostsamt i längden, försäkringsbolaget täcker inte upp helt. Finns det något billigare sätt? Kan man ansöka om att få en advokat tilldelad av tingsrätten för en standardiserad rättshjälpstaxa?
Isabel Frick |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Om man hamnar i en tvist kan man få hjälp med kostnaderna som uppstår på två sätt:1. Genom sitt försäkringsbolag om man har rättsskydd i sin försäkring.2. Genom rättshjälp som regleras i rättshjälpslagen (se lagen här).Rättshjälp innebär kort sagt att staten hjälper dig att betala dina kostnader.Rättshjälp får ges till en person som till exempel hamnat i en domstolstvist om de allmänna förutsättningarna för rättshjälp är uppfyllda (6-8 §§). Till exempel får personen som ansöker om rättshjälp inte ha ett ekonomiskt underlag som överstiger 260 000 kr. För att ta fram det ekonomiska underlaget beräknar man summan av årsinkomst, förmögenhet, skulder och försörjningsbörda (38 §). I frågan så uppfattar jag det som att du redan har en försäkring med rättsskydd som du utnyttjat och då kan du tyvärr inte ansöka om rättshjälp. Rättshjälp får inte beviljas om personen har en rättsskyddsförsäkring som omfattar den uppkomna angelägenheten (9 §). I ditt fall förutsätter jag att din försäkring omfattar tvisten du hamnat i med tanke på informationen i frågan. Det finns tyvärr inte heller några andra sätt för att få hjälp med de höga ombudskostnader som kan uppkomma.Hoppas du fick svar på din fråga!Vänligen,

Hur lång tid har åklagaren på sig att väcka åtal?

2017-02-28 i Förundersökning
FRÅGA |Hej jag har väntar 1 år på att förundersökningen utav ett brott jag utsatts för. personen i fråga är misstänkt för ofredande, förtal och hot. Hur lång tid har åklagaren på sig att väcka åtal? Förundersökningen är färdig och jag har yrkat på skadestånd.
Jonatan Sundqvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I 23 kap. rättegångsbalken finner man de grundläggande reglerna för hur en förundersökning ska bedrivas. Av 23 kap. 4 § rättegångsbalken (här) framgår bland annat att förundersökningen ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger och att den ska läggas ned om det inte längre finns anledning att fullfölja den. Om förundersökningen däremot fullföljs, gäller det som huvudregel att åklagaren har absolut åtalsplikt. Detta innebär att åklagaren är skyldig att väcka åtal om det finns tillräckliga skäl för det. Åtalsplikten kan utläsas ur 20 kap. 6 § rättegångsbalken (här), som föreskriver att åklagare ska väcka talan för brott som hör under allmänt åtal, såvida inte något annat är föreskrivet. Sammantaget innebär alltså detta att åklagaren inte får dröja mer än nödvändigt med att fullfölja förundersökningen och väcka åtal, om tillräckliga skäl för åtal finns.Någon konkret tidsfrist inom vilken åklagaren måste väcka åtal finns dock inte, bortsett från att åtal måste väckas innan brottet preskriberas. Den yttersta tidsfristen inom vilken åtal måste väckas är alltså preskriptionsfristen för respektive brott. Preskriptionsfristens längd beror på brottets straffmaximum. Varken förtal, ofredande eller olaga hot av normalgraden kan leda till strängare straff än fängelse i ett år. Av 35 kap. 1 § brottsbalken (här) framgår därmed att samtliga tre brott preskriberas två år efter att de begicks. Åtal måste således väckas inom två år från brottstillfället.Kort sammanfattat har åklagaren alltså en skyldighet att bedriva förundersökningen skyndsamt och väcka åtal när det finns tillräckliga skäl för det. Den enda konkreta tidsfrist som är relevant i ditt fall är dock preskriptionstiden. På grund av preskriptionen, måste nämligen åtal väckas inom två år efter brottstillfället.Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp.Med vänlig hälsning,

Kan rätten avvisa ett vittne som ska berätta om en målsägandes tidigare kränkande beteende?

2017-02-27 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Hej!Jag är åtalad för ofredande då jag har knuffat till en man som vid händelsetillfället pekat långfinger åt mig och förolämpat mig. Jag har begärt att en vän ska närvara vid rättegången och vittna att målsäganden vid minst 3 tidigare tillfällen (ca. 2 månader innan händelsen jag är åtalad för) pekat långfinger åt mig och min vän.Polis och åklagare tycker inte att det målsäganden tidigare gjort har någon betydelse och har via tingsrätten begärt att jag ska ”precisera” vad syftet med min väns vittnesmål är. Jag önskar vägledning om hur jag kan använda mitt vittne eftersom jag har blivit trakasserad tiden före.Med vänlig hälsning/ HM.
Marcus Bäckström |Hej HM!Först och främst tack för att du valt att ställa din fråga till Lawline. Om du anser att mitt svar på något vis är svårbegripligt eller ofullständigt så är du välkommen att publicera en kommentar och efterfråga ett klargörande.Inledningsvis tycker jag det låter en aning besynnerligt att åklagaren betraktar ditt vittnes tidigare iakttagelser som så oväsentliga att något vittnesmål överhuvudtaget inte ska få äga rum. Det ska nämligen föreligga ganska starka skäl för att rätten ska avvisa ett bevis (d.v.s. att det inte ska få tas upp under förhandlingen).Enligt 35 kap. 7 § rättegångsbalken får rätten avvisa bevisning bl.a. om den omständighet som ska bevisas är utan betydelse i målet eller om beviset inte behövs (se punkterna 1-2 i nämnda paragraf).Det är möjligt att åklagaren anser att den omständighet som du önskar bevisa med vittnesmålet, d.v.s. att du tidigare blivit trakasserad av personen som du knuffade, är utan betydelse för utgången av målet. Min spontana bedömning är dock att målsägandens tidigare beteende absolut kan vara av betydelse, såtillvida att det ger rätten en bättre förståelse för varför du agerade som du gjorde. Brottsrubriceringen påverkas självfallet inte, tidigare oförrätter legitimerar inte en brottslig gärning, men det är tänkbart att påföljden blir lindrigare om du kan bevisa att målsäganden upprepade gånger provocerat dig.Min rekommendation är att du så tydligt som möjligt formulerar vad du önskar att få fram med hjälp av vittnesmålet och poängterar att detta är av vikt för att förstå ditt agerande i den aktuella situationen. Ett förslag till s.k. förhörstema följer nedan:”Som vittne kallas X, till styrkande av att Y (målsäganden) tidigare vid upprepade tillfällen trakasserat Z (d.v.s. du), vilket inverkat på den tilltalades agerande vid den händelse som åtalet berör.”Jag välkomnar att du hör av dig på nytt om rätten kommer med ett konkret föreläggande om att precisera vad det tilltänkta vittnesförhöret ska bevisa. Om du så önskar kan vi titta på det tillsammans (föredrar du att mejla så nås jag via marcus.backstrom@hotmail.com). Det är för tydlighetens skull rätten, inte åklagaren, som bestämmer huruvida du måste precisera någonting överhuvudtaget.Med vänlig hälsning,

Rätt till muntlig förhandling i hovrätten?

2017-02-27 i PROCESSRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag undrar om man har rätt (om man begärt det) att få vara med personligen i förhandlingar inför domsbeslut i hovrätten avseende ett överklagande? Har för mig att det finns reglerat i någon europakonvention om mänskliga rättigheter. Tacksam för svar.
Jonatan Sundqvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I rättegångsbalken, som innehåller de flesta processreglerna för allmänna domstolar, föreskrivs inte något krav på muntlig förhandling i hovrätten. Utgångspunkten är istället att rättegångsförfarandet är skriftligt. Av 52 kap. 11 § rättegångsbalken (här) framgår dock att rätten får besluta om muntliga förhör på lämpligt sätt om det är nödvändigt för utredningen i målet. Sådana förhör brukar i praktiken hållas vid en muntlig förhandling, vilket innebär att 52 kap. 11 § rättegångsbalken har en avgörande betydelse för om en muntlig förhandling ska hållas i hovrätten.Precis som du skriver i din fråga, finns det dock även internationella regler som kan förhindra hovrätten från att avgöra mål enbart på handlingarna. Den konvention som du nämner brukar i dagligt tal kallas Europakonventionen, men i formell mening bär den det tämligen invecklade namnet Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konventionstexten kan du hitta på Europarådets hemsida.I art. 6 Europakonventionen regleras rätten till en rättvis rättegång. Europadomstolen, som har i uppgift att kontrollera att konventionen efterlevs av de länder som har ratificerat den, har tolkat art. 6 så att den ska anses innefatta en rätt till en muntlig förhandling. Enligt domstolen kan dock en mindre strikt standard accepteras i en överklagandeinstans om en offentlig förhandling har hållits i underinstansen. Det som är avgörande för om en muntlig förhandling krävs enligt även i överklagandeinstansen är karaktären på de frågor som ska behandlas i rättegången. Till exempel anses den tilltalade ha rätt till en muntlig förhandling om parterna har olika uppfattningar om sakförhållandena. Den tilltalades rätt till muntlig förhandling måste dock avgöras genom en individuell bedömning i varje fall. Ju mer ställs på spel för den tilltalade under rättegången, desto mer sannolikt är det att en muntlig förhandling måste hållas även i hovrätten.Kort sammanfattat finns det alltså en rätt till muntlig förhandling enligt Europakonventionen. Denna rättighet är dock inte ovillkorlig, utan det måste avgöras från fall till fall om den överhuvudtaget föreligger. Avgörande för bedömningen är framför allt behovet av en förhandling för att utreda sakförhållandena, samt omfattningen av de konsekvenser som kan drabba den tilltalade till följd av domslutet.Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp.Med vänlig hälsning,

Förutsättningar för häktning

2017-02-22 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Om en person (20år) är skäligen misstänkt för sexuellt tvång och straffskalan för det ligger på max 2år. Måste personen nödvändigtvis bli häktad i väntan på dom? Eller finns det skäl att inte häkta och vad skulle de vara i sådana fall?
Hanna Lindsten |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Regler om häktning finner du i 24 kap. Rättegångsbalken (RB). Frågan om en misstänkt person ska häktas beror bland annat på straffskalan och misstankegraden. Skäligen misstänkt är den lägre misstankegraden. För att häkta en person som är skäligen misstänkt krävs att det är av synnerlig vikt att personen häktas i avvaktan på utredning. I det fall som du beskriver, är alltså utgångspunkten att personen inte ska häktas, 24 kap. 3 § RB.I takt med utredningen kan brottsmisstanken gå upp till sannolika skäl misstänkt. När en person är på sannolika skäl misstänkt för ett brott som kan ge minst 1 års fängelse kan personen häktas om det föreligger fara för att personen flyr, förstör bevis eller fortsätter sin brottsliga verksamhet, 24 kap. 1 § RB. Sammanfattningsvis kommer personen troligen inte att häktas. Om misstankegraden går upp till sannolika skäl misstänkt (till exempel på grund av starkare bevisning) kan personen häktas, men då krävs att det föreligger en av de tre risker som jag beskrivit ovan.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar