Umgänge med barn - barnets vilja

2017-02-26 i Barnrätt
FRÅGA |Jag har i december månad förra året fått ensam vårdnad. Vi var överens om detta och vi har varit skilda sen 2004. Nu vill pappan träffa sin son men det är inte ömsesidigt. Min son är 13 år, han har mycket i skolan och går sena dagar då han har fotboll 4ggr i veckan. Han vill absolut inte träffa sin pappa. Måste jag tvinga min son när han inte vill? Är det inte barnets bästa man ska tänka? När han absolut inte vill han är väl tillräckligt stor att bestämma själv?
Jennifer Vestin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Barn har, enligt föräldrabalken 6 kap. 15 §, rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Detta innebär dock inte någon plikt för barnet att umgås med föräldern. Det innebär inte heller någon absolut rätt för föräldern att umgås med barnet. Umgänget är således till för barnet och inte föräldern.På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge. Detta enligt föräldrabalken 6 kap. 15 a §. För alla beslut om vårdnad, boende och umgänge är det, precis som du säger, principen om barnets bästa som ska vara avgörande. Vid avgörande av vad som anses som barnets bästa ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (föräldrabalken 6 kap 2 a §). I och med att din son är tonåring och uttryckligen sagt att han inte vill umgås med sin far är det troligt att rätten, om ni kommer till en sådan punkt, skulle besluta i enlighet med ditt barns vilja. Med vänlig hälsning,

Barnets vilja

2017-02-26 i Barnrätt
FRÅGA |Måste jag tvinga min son att träffa sin pappa när han inte vill träffa honom min son är 13 år han bestämmer det väl själv det är ju barnets bäkta man ska utgå ifrån jag har ensam vårdnad om honom vill inte tvinga min son när han inte vill
Marcus Anstrin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut rörande barnets umgänge och vårdnad. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas särskild vikt vid att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna tillgodoses. Föräldrabalken 6 kap. 2a§.Du är inte tvungen att tvinga din son att träffa sin far. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I regel brukar man tillmäta stor vikt vid viljan hos ett barn som fyllt 12 år. Däremot ska man ha i beaktande vid sådana frågor då barnet uttalar sin vilja, hur det har blivit påverkat av sin förälder. Vid somliga fall då frågor om umgängessabotage kommer upp diskuteras ofta om en förälder har gjort tillräckligt för att tillgodose barnets nära umgänge med den andra föräldern. Umgängessabotage innebär att den ena föräldern har försvårat umgänge mellan barnet och den andra föräldern. I praxis ser man många fall då en förälder uppmuntrat eller inte försökt få sina barn att umgås med den andra föräldern, talat illa om den andra, alternativt undvikt att lämna över barnet då umgänge har bestämts. För att undvika en sådan situation vid en eventuell vårdnadstvist, men även i övrigt tillgodose barnets bästa, är att barnet ska starkt motiveras och aktivt försöka få det att träffa sin andra förälder. I och med att din föräldern emellan. son fyllt 13 år kommer dennes egna vilja tillmätas betydelse. Ett förslag till umgänge för den andra föräldern är att börja med telefonsamtal alternativt annan kontakt barnet och föräldern emellan.Sammanfattningsvis ska därför sägas att du ej behöver tvinga din son att träffa sin far. Däremot bör du motivera och göra din del för att få sonens behov tillgodosett. Hoppas att svaret var till din hjälp, ha en fortsatt trevlig dag!

Hämtning och lämning vid umgänge

2017-02-25 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej!Jag är en ensamstående mamma till en 4årig son och har ensam vårdnad.Sonens pappa har inte varit direkt aktiv vid umgängen eller ens träffa sin son, när umgängen väl har skett så har just pappan haft honom fåtal gånger, då pappan lämnar iväg sonen till "farmor/farfar" hela tiden.Pappan har misskött umgängerna som jag har lagt fram att han kan få ha. Tex hittar på undan flykter för att inte ta sonen på bestämt umgänge..Nu är det så att pappan flyttat ifrån kommunen till en annan kommun ca 6 mil bort, och jag har försökt få till umgängen.Och han säger att han vill ha umgänge.Men han vill att han hämtar hos mig eller på dagis på fredagar och att jag ska hämta på söndagar, men det vill inte riktigt jag.Då jag inte har ett fast jobb eller bil så har inte jag pengar till att betala för buss och tåg eller ev bensin peng. Det tar ca 1.5 timme bara till pappan med buss och tåg. Det blir totalt 3 timmars resa för mig.Vi säger att jag bor i Valdemarsvik och att pappan bor i Linköping.Jag har sagt att jag kan åka en liten bit t.e.x till Norrköping så att jag slipper åka tåg resan, och då blir det billigare för mig då jag har dålig ekonomi, han har då ca 2 mil till norrköping från linköping.Men det nekar han, han är helt bestämd med att jag ska åka hela vägen på söndagen eller att jag betalar bensin peng åt honom..Måste jag vara delaktig i att hämta hem min son igen?Eller är det hans plikt att både hämta och lämna om han vill ha umgänge med sin son?
Josefine Dahlqvist |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline!Till att börja med kan jag säga att det saknas en uttrycklig lagregel kring hur hämtning och lämning av ett barn vid umgänge ska gå till och att frågan därmed inte är helt klarlagd.Vid frågor som rör barn skall man dock alltid utgå ifrån barnets bästa. Det är barnet som har rätt till umgänge med sin pappa, inte tvärtom. Umgänget skall ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Det är som utgångspunkt ni som föräldrar som bestämmer de praktiska detaljerna kring er sons umgänge och ni har ett gemensamt ansvar att se till att er sons behov av umgänge tillgodoses så bra och smidigt som möjligt.Enligt bestämmelsen 6 kap 15 b § föräldrabalken (FB) ligger som utgångspunkt det primära ansvaret för resekostnaderna på icke-boföräldern dvs pappan. Du som bo-förälder kan dock vara skyldig att ta del av resekostnaderna när barnen skall umgås med icke-boföräldern. I praxis har man prövat också hämtning och lämningsfrågan utifrån 6 kap 15 b § FB så det är rimligt göra samma sak i ditt fall. Enligt 6 kap 15 § FB kan du som boförälder bli skyldig att ta del av resekostnaderna och även då hämtning och lämning i den mån det är skäligt med hänsyn till er ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Avståndsmässigt bör det vara ganska långt mellan bostadsorterna för att du som bo-förälder ska bli betalningsskyldig. Enligt förarbeten och praxis ses 10 mil som ett riktmärke. Eftersom det rör sig om ca 6 mil i ditt fall och du uppger att du inte har råd att betala för transport så är chansen stor att du inte skulle ses som betalningsskyldig eller behöva hämta eller lämna vid en prövning. Om pappan flyttat från kommunen utan godtagbar anledning så kan det också tala för din sak.Det är dock viktigt för er sons skull att ni kommer överens och att hämtning och lämning sker så smidigt som möjligt. Även om du kanske inte är skyldig att åka hela vägen på söndagarna som pappan påstår så kanske du kan åka till t.ex. Norrköping. Pappan åker ju hela vägen på fredagar. Har du dålig ekonomi så skulle han t.ex. kunna betala för den resan eller för tåget till Linköping. Ni får kompromissa er fram. Samarbete är nyckeln för att detta ska bli bra. Har ni svårt att komma överens så kan du alltid försöka ta det till domstol. Ett billigare och mer lättillgängligt alternativ kan vara att vända er till socialtjänsten i er kommun. Hos socialtjänsten har ni möjlighet att gå på samarbetssamtal där ni kan få stöd och hjälp med att komma överens kring frågor som rör er son (6 kap. 18 § FB). Socialtjänsten kan också hjälpa er att få fram ett rättsligt bindande avtal om hämtning, lämning och resekostnader. (6 kap 17 a § FB) Mitt råd till dig är att du i första hand pratar med pappan och försöker få till en lösning med hjälp av det som sagts ovan och vid behov försöker få till stånd samarbetssamtal via socialtjänsten. Hoppas du fick svar på din fråga!Vänligen

Samboavtal

2017-02-25 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej.Jag och min sambo skrev ett samboavtal, att var och en tar sina saker och egna hus i händelse av separation. Detta skrevs samtidigt då jag köpte en lägenhet som vi flyttade till gemensamt ( hade varsin adress innan).Nu så säljer jag den och vi köper en nyare gemensamt (50% var).Fråga 1 , Behöver vi skriva nytt avtal med samma mening, när vi flyttar?Fråga 2, Om en av oss dör, kan man skriva så den andre kan bo kvar, tex 1 år eller längre?Vi har bägge särkullbarn
Johanna Barfoed |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Till att börja med kan det fastslås att Sambolagen inte gäller för det fall samborna har upprättat ett inbördes gällande samboavtal, 9 § SamboL. Det framgår att ni har gjort det, och att samboavtalet stadgar att ingen bodelning ska förrättas för det fall ni skulle separera. Så länge samboavtalet är skriftligt och undertecknat av båda gäller det. Att ni väljer att flytta runt påverkar inte avtalets giltighet varför ni inte behöver skriva ett nytt samboavtal. När det gäller den andra frågan, är det viktigt att ha klart för sig att sambor inte ärver varandra. Om en av er vill förordna om er kvarlåtenskap till förmån för den andre sambon, får ni göra detta med ett testamente. Se 10:1 ÄB för formkraven för testamente. När det gäller särkullbarnen, har de alltid rätt till sin laglott (7:1 ÄB) och kan få ut den del direkt, fastän ett testamente finns. Däremot kan ju särkullbarnens del tillgodoses med exempelvis lösa pengar, varför det inte torde vålla några problem att den efterlevande sambon bor kvar i bostaden, och att ett sådant testamente således kan gå igenom.Hoppas det var svar på din fråga!Hälsningar,

Upphäva en adoption

2017-02-26 i Adoption
FRÅGA |HejJag är 41 år och är adopterad från Sverige. Nu undrar jag om det finns nån möjlighet att upplösa adoptionen så jag inte förknippas med mina adoptions föräldrar
Anton Magnusson |Hej och tack för du vänt dig till Lawline med din fråga!Enligt svensk lag kan en adoption upphävas endast om du som adoptivbarn adopteras av en annan person enligt 4 kap. 7 § Föräldrabalken (FB) (https://lagen.nu/1949:381#K4P7S1). Det menas helt enkelt att en adoption upphör endast om du blir adopterad av någon annan än dina adoptivföräldrar. Notera att 4 kap. 7 § FB stadgar att det även måste vara någon annan adoptivförälderns make. Om dina föräldrar är skilda och har gift om sig kan inte de nya makarna adoptera dig eftersom då kommer inte adoptionen upphävas. Sammanfattning:Som du ser ovan så är den enda möjlighet att upplösa en adoption att du blir adopterad av en annan person. Fördjupning:Hur ska du gå tillväga om du vill genomföra en ny adoption?För att genomföra en adoption krävs det tillstånd av domstol efter ansökan av den som vill adoptera enligt 4 kap. 1 § FB (https://lagen.nu/1949:381#K4P1S1). Jag refererar ett tidigare svar för att besvara vad som ska vara med i ansökan (se här). I ansökan till tingsrätten ska den som vill adoptera dig skriva att det gäller adoption av en myndig person och era namn och personnummer ska anges. Vidare ska ansökan undertecknas av dig och den som vill adoptera dig. Personbevis ska även bifogas. I ansökan ska även motiven anges till adoptionen. Tingsrätten vill även ha namn, adress och telefonnummer till dina nuvarande föräldrar för ge dem tillfälle att yttra sig över saken. Notera dock att de inte kan stoppa adoptionen eftersom du är myndig.Hoppas detta gav klarhet!Med vänlig hälsning

Tillämpligheten av sambolagen samt samboegendom

2017-02-26 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej!Betecknas det sambo om: flyttades bara ihop provisoriskt eftersom hon hade ingenstans att bo, har inte samma ekonomi/ hushåll tex., handlar lagar och äter separat. Hon betalar bara halva fasta utgifter som gas, el och hyra som vanlig hyresgäst hon kommer och går när hon vill och hur länge som helst utan att säga något till mig/ fristående person. Jag hade hyresrätt innan men när hon hade flyttat in bildades bostadsrätt vilket jag köpte samt tog lån. Hon står inte på kontraktet. Nu påstår hon att hon har varit sambo med mig och vill separera samt få halva av bodelning Tack på förhand!
Emma Persson |Hej!Tack för att du ställer din fråga till Lawline.Regler om vad som anses vara ett samboförhållande finns i sambolagen (2003:376), se här. Med sambor menas enligt 1 § två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. I ert fall förstår jag det som att ni inte har ett gemensamt hushåll, vilket skulle göra att sambolagen inte gäller för er, och alltså har hon i sådana fall inte rätt till halva bostadsrätten. Om det ändå skulle vara så att sambolagen blir tillämplig, blir frågan om bostadsrätten kan ses som samboegendom så att den ska ingå i en eventuell bodelning vid er separation. Samboegendom är enligt 3 § sambors gemensamma bostad och bohag, om egendomen förvärvats för gemensam användning. I detta fall var det från början din hyresrätt som hon flyttade in i när du redan bodde där, och denna har under ert förhållande ombildats till en bostadsrätt. Hyresrätten hade alltså inte förvärvats för gemensam användning. Detta innebär att inte heller bostadsrätten är samboegendom. Hon ska därför inte ha rätt till halva bostadsrättens värde när ni separerar då det inte är samboegendom (om sambolagen är tillämplig).Hoppas detta gav svar på din fråga!Vänligen

Ansöka om ensam vårdnad.

2017-02-25 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Jag och min man har ansökt om skiljsmässa. Han reser mycket i arbetet kanske 3 av 5 dagar i veckan och jag funderar på enskild vårdnad. Jag tycker inte att han kan hjälpa till med barnens personliga trygghet och praktiska göromål på daglig basis.Båda av oss skulle säkert anses som lämpliga vårdnadshavare i övrigt.Han säger att vi får dela upp loven i skolan och då växelvis ha barnen boende hos oss.Har jag chans att få egen vårdnad av barnen?
Rickard Essung |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Reglerna om vårdnad finns i 6kap Föräldrabalken (FB). Det är möjligt att avtala om att en förälder ska ha ensam vårdnad enligt 6kap 6§ FB, men jag antar att ni inte är överens i denna frågan.Rätten kan på talan av en förälder besluta om ensam vårdnad enligt 6kap 5§, vid bedömningen ska då läggas vikt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta. Barnets bästa är alltid utgångspunkten i vårdnadstvister och det är alltid svårt att avgöra från fall till fall, varför det blir svårt att avgöra på förhand i ditt fall med enbart den omständigheten att han reser mycket i jobbet. Det bästa är givetvis alltid om föräldrarna kan komma överens så innan man söker om ensam vårdnad är det en bra idé att få hjälp av familjerätten genom att gå på s.k. samarbetssamtal i första hand, vilket jag också tycker att ni bör göra.Om du vill ha ett ombud i en vårdnadstvist är du alltid välkommen att vända dig till oss på Lawline.se/bokaHoppas svaret hjälpte dig och att situationen löser sig!

Samägd bostadsrätt sambor

2017-02-25 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej!1: Jag och min FD sambo har separerat. Vi köpte en bostadsrätt gemensamt 2015-03-01, vi har även bott gemensamt i en lägenhet cirka 8 månader innan det. Bostaden är inte skriven på mig. Utan min FD sambo står på 10% av bostaden, och hennes föräldrar 90%. Vi gjorde så då vi fick ett bättre lån av banken. Vi köpte den dock gemensamt, vi båda har betalat kontantinsatsen av lägenheten, hon betalade dock mer och jag stod för mer av renoverings kostnaderna.Det kan bevisas att vi har bott gemensamt tidigare, och nu. Har jag rätt till hälften av marknadsvärdet av bostadsrätten fast hennes föräldrar står på 90%?.2: Hur påbörjar man an bodelning där vi inte är överens överhuvudtaget?
Johanna Barfoed |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Som huvudregel gäller att den som står på köpekontraktet också är ägaren. Dock finns en presumtion för samägande vad gäller bostadsrätt, om vissa förutsättningar är uppfyllda. För att s.k dold samäganderätt ska föreligga, krävs att den gemensamma partsviljan (dvs den gemensamma viljan att ni skulle köpa den gemensamt och således äga den tillsammans) på något sätt kan fastslås. När det gäller bostadsrätt, krävs att egendomen har inköpts för gemensamt bruk (dvs att detta ska vara avsikten) vilket det är då ni faktiskt har bott i den tillsammans efter köpet. Dessutom, krävs att båda sambor har lämnat ekonomiskt bidrag för att samäganderätt ska anses kunna föreligga. Det framgår att du har gjort detta, varför allt talar för att dold samäganderätt föreligger. Att ex. din sambo har tillskjutit mer medel, eller att hennes föräldrar står på lånet, är i sig inte tillräckligt för att bryta denna presumtion. Det kan finnas andra överenskommelser bakom, kanske var lånet en gest av gåvo-karaktär, du har även betalat renoveringskostnader. Du har därför rätt till hälften av marknadsvärdet när bostadsrätten säljs. Om ni inte är överens om en bodelning, är mitt råd att vända er till tingsrätten för att få hjälp. En sådan ansökan hos tingsrätten ska göras senast 1 år efter det att samboförhållandet upphörde, se 8 § SamboL.Hoppas det var svar på din fråga!Hälsningar,