Övertagande av gemensam bostad vid äktenskapsskillnad

2016-12-11 i Bodelning
FRÅGA |Vi har precis startat processen med att skilja oss.Jag äger en gård som jag köpt och drivit innan vi träffades och gifte oss. Lagfarten är inte överskriven på båda.Har jag rätt att be henne flytta ut. Eller kan hon kräva bo kvar?
Beatrice Rälg |Hej och tack för din fråga!Din fråga handlar om bodelning vid äktenskapsskillnad och lagen som blir tillämplig är äktenskapsbalken. Som utgångspunkt har gifta personer så kallad giftorätt i varandras egendom, vilket innebär att ni har rätt till hälften var av värdet på boets alla tillgångar efter avdrag för skulder - detta omfattar även egendom som ni har skaffat före äktenskapet. I en bodelning vid äktenskapsskillnad ska alltså den gemensamma egendomen, så kallad giftorättsgods, delas lika mellan makarna (9 kap 1§ och 10 kap 1§). Sådan egendom som är enskild ska inte ingå i bodelningen. Vad som är enskild egendom framgår av 7 kap 2§. Enskild egendom är sådan som till följd av äktenskapsförord är enskild, egendom som en make fått i gåva, testamente eller arv med villkor om att den ska vara enskild, eller egendom som en make fått genom förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande. Enskild egendom är även sådan egendom som har trätt i stället för nyss uppräknad egendom. I 11 kap äktenskapsbalken förklaras hur en bodelning går till. Kort beskrivet ska det som återstår av ert giftorättsgods efter att ni avräknat så mycket så att det täcker de skulder ni hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes - läggas samman och sedan delas lika (11 kap 2§, 11 kap 3§). Därefter ska giftorättsgodset fördelas på lotter mellan er (11 kap 7§). Det man själv äger har man rätt att få på sin lott, om det krävs för att bli jämt så måste man dock ge bort en del av det man äger till maken/makan i enlighet med bodelningen.I frågan framgår att du köpt gården innan ni gifte er. Eftersom du inte fick gården i gåva, testamente eller arv och förutsatt att ni inte har skrivit något äktenskapsförord så är gården inte din enskilda egendom utan den utgör giftorättsgods. Att gården utgör giftorättsgods innebär inte att din fru har någon äganderätt till den utan det innebär att värdet av gården ska delas lika mellan er vid bodelningen.Jag uppfattar frågan som att gården utgör er gemensamma bostad. I äktenskapsbalken finns en bestämmelse om att den gemensamma bostaden kan tillfalla den make/maka som bäst behöver bostaden (11 kap 8§). Vid prövningen av om vem av er som bäst behöver bostaden så tas bland annat hänsyn till vem som kommer att ha vårdnad om gemensamma barn, makes möjlighet att skaffa annan bostad, ålder, hälsa och avstånd till makes arbetsplats. Oftast är det den som ska ha den huvudsakliga vårdnaden om gemensamma barn som har betydelse för vem som är i bäst behov av bostaden. För att en make ska få överta en bostad som tillhör den andra maken så krävs dessutom att det är skäligt. Vid denna skälighetsbedömningen tar man hänsyn till ekonomi men även om bostaden kan ha ett affektionsvärde för den make som äger den, till exempel om den gemensamma bostaden är en släktgård. Ett undantag från denna regel om övertaganderätt är om bostaden är att se som enskild egendom enligt villkor i gåva, arv eller testamente. Regeln gäller dock inte om den gjorts till enskild egendom till följd av äktenskapsförord. Undantaget torde alltså inte bli tillämpligt i ert fall, även om ni upprättar ett äktenskapsförord. Värt att nämna är att vid korta äktenskap där förmögenhetsskillnaderna varit stor mellan makar vid äktenskapets ingående kan det anses oskäligt att dela egendomen på hälften. Därför finns en jämkningsmöjlighet i 12 kap 1§ äktenskapsbalken som innebär ett ena maken får behålla en större del av giftorättsgodset. Regeln gäller i princip då äktenskapet varat i kortare tid än fem år. Efter fem år är huvudregeln att giftorättsgodset delas lika.Sammanfattningsvis så ska gården ingå i bodelningen om den är att anse som giftorättsgods. Om det uppstår tvist om den gemensamma bostaden så kan den tillfalla den make som bäst behöver den. Detta gäller inte om gården är enskild egendom enligt villkor i gåva, arv eller testamente. Om äktenskapet har varat under kortare tid än fem år så finns en möjlighet att jämka resultatet av en bodelning om utfallet anses oskäligt. Hoppas du har fått din fråga besvarad, behöver du vidare hjälp så är du välkommen att maila oss på info@lawline.se! Vänligen,

Fråga pappans rätt när mamman har ensam vårdnad

2016-12-11 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej Lawline, Min fråga: Kan en kvinna som har ensam vårdnad om ett barn, och som skaffat ytterligare ett barn med en annan man, lämna bort BÅDA barnen varannan vecka till denna man (för gemensam vårdnad)? Måste inte vårdnadsavtalet för det äldre barnet omförhandlas vid dessa nya omständigheter? Det nya förhållandet har nämligen tagit slut. Det äldre barnet ser den nya mannen som sin pappa. De har bott tillsammans i ca 4 år. Barnet är 5 år och det yngre barnet är 2 år. Underhåll betalas förstås av det äldre barnets biologiska pappa. Har denne någon juridisk talan?
Johanna Bergvall |Hej, och tack för din fråga!Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, se 6 kap 11 § föräldrabalken. Detta innebär att kvinnan får och ska bestämma över sitt barn. I och med att hon är ensam vårdnadshavare har det äldre barnets pappa inte rätt att fatta beslut rörande barnet. Kvinnan har alltså rätt att lämna bort även det äldsta barnet till den andra mannen utan att vårdnadsavtalet behöver ändras. Dock får det inte ske på ett sätt som gör att barnets eventuella umgänge med sin pappa påverkas negativt, då kan hon göra sig skyldig till umgängessabotage. I och med att barnet även ser den andra mannen som sin pappa kan det anses att barnet och han står särskilt nära varandra. Ett barn har rätt att umgås även med en särskilt närstående person, se 6 kap 15 § 3 st föräldrabalken. Det anses vara för barnets bästa. Den biologiska pappan kan väcka talan om att återgå till gemensam vårdnad, se 6 kap 5 § föräldrabalken. Genom att få gemensam vårdnad får han vara med och fatta beslut i frågor rörande barnet. Dock har han då ett ansvar att se till att barnet får umgås med den andra mannen om denne kan ses som särskilt närstående. Hoppas du har fått någorlunda svar på dina frågor, annars är du varmt välkommen att återkomma!Med vänliga hälsningar,

Tillvägagångssätt vid utkrävande av underhållsbidrag

2016-12-11 i Underhåll
FRÅGA |Hej! Jag har en son som är 19år och går på gymnasiet. Han hyr ett rum på orten där han studerar.Eftersom han inte längre bor hos mig så tycker mamman att hon inte behöver betala något underhåll längre.Hur skall han gå tillväga att få ut sitt underhåll ?Tacksam för svar mvh Anders
Ophelia Wigström |Hej och tack för att du valt att ställa din fråga till Lawline! Mamman har fortfarande en skyldighet att betala underhåll trots att er son har flyttat, vad som avgör rätten till underhåll är skolgången av grundutbildning (där gymnasieskola inräknas), inte boendeorten, Föräldrabalk (1949:381), FB, 7 kap 1 § 2 st, se här: https://lagen.nu/1949:381. Eftersom mamman inte bor med barnet och genom dom eller avtal har fått fastställt att hon ska betala är hon skyldig att göra detta, 7 kap 2 § FB. Det är viktigt att ni agerar direkt eftersom rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad efter 5 år efter förfallodagen, 7 kap 9 § FB. Försäkringskassan har en skyldighet att hjälpa er att driva in skulden om mamman betalar, Socialförsäkringsbalk (2010:110), 19 kap 49 §, se här: https://lagen.nu/2010:110. Förfarandet kommer att ske via Kronofogdemyndigheten, Utsökningsbalk (1981:774), UB, 1 kap 3 § och ansöka om verkställighet av underhållskyldigheten , vilket ger Kronofogden rätten att utmäta pengarna, 1 kap 1 § UB, se här: https://lagen.nu/1981:774. Hoppas att du har fått svar på din fråga! Med vänlig hälsning,

Underhållsskyldighet för barn över 19 år

2016-12-10 i Underhåll
FRÅGA |19 år, går på gymnasiet. Diagnos aspergers och diabetes 1. Bor hos ena föräldern, den andra föräldern, jag, betalar underhållsbidrag till barnet. Har boendeföräldern rätt att ta pengarna från barnet? Kan boendeföräldern hota med att:1. Få underhållsbidraget2. Tvinga barnet att betala hya, mat mm3. Slänga ut barnet/Eva
Samuel Lindblad |Hej!Vad kul att du vänder dig till Lawline med din fråga.Ett barn har egentligen ingen rätt att få underhållsbidraget utbetalt direkt till sig. Undantag till detta är om barnet i fråga har fyllt 18 år. Detta är för att barnet ska anses stå för sina egna kostnader i större grad efter den fyllt 18 år. I ditt fall är ditt barn är 19 år men har fortfarande rätt till underhållsbidrag då han fortfarande går en gymnasial utbildning. Det faktum att barnet har Asbergers och Diabetes förändrar inte utfallet. Det är enbart då barnet inte har rättslig handlingsförmåga där mamman kan ha rätt att få bidraget utbetalt till sig själv. Du har alltså rätt att hävda att barnet ska få bidraget direkt. När det gäller mammans synpunkter på att tvinga barnet betala hyra, mat m.m. så får vi ännu en gång vända sig till underhållsskyldigheten. Båda föräldrarna har en underhållsskyldighet för barnet enligt 7:1-2 FB. Boendeföräldern, som i detta fallet är mamman, ska anses att fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala för barnet i hemmet. Detta genom att betala för dennes mat, boende och andra vardagliga kostander. Mamman kan därav inte strunta i att betala för er unge. Hon kan dock välja att inte längre vara boendeförälder genom att ”slänga ut barnet”. Kravet är dock att barnet fortfarande har skäliga levnadsvillkor som ni föräldrar ska stå för. Barnet har alltså rätt till boende och att få sina levnadskostnader betalda. Om barnet bor ensamt och inte får kostnader för skäliga levnadsvillkor betalt av föräldrarna får socialen kopplas in.Hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar eller liknande får du gärna lämna en kommentar nedan. mvh,

Barnets bästa och umgängesstöd

2016-12-11 i Vårdnadstvist
FRÅGA |Jag har ensam vårdnad om vår son på snart 3år. Jag lämnade pappan tillbarnet på grund av hot och missbruk för ca18 månader sedan. Därefter följde ett halvårs bråk, missbruk samt smutskastning om mig från pappan. Han ansåg att jag nekade honom hans rätt till sitt barn då han inte fick komma hem till mig för att träffa sonen. Han fick komma med det slutade med hot och att polisen fick komma så att han lämnade lägenheten. Jag gick via familjerätt utan framgång. sen advokat vid muntliga förberedelsen gav han mig vårdnaden, då vi till slut kunnat prata o jag försäkrat att vårdnad handlar om huvudansvar för barnet, inte umgänget. Jag vill att min son ska ha en god relation med sin far. Det fungerade okej i början. Han har ej haft ordentlig bostad eller fast inkomst. Han tycker att jag ska ställa upp. Det har tärt på mig och jag har inte mått bra av att han kommer då han inte kan låta bli att tjata på mig. i flesta fall handlar det inte om barnet utan att han vill ha mig tillbaka. Jag har nu sagt ifrån helt att träffas i mitt hem, bett om ett veckoschema men det slutade med att jag föreslog dagar o tider av 6planerade dagar hämtade han sonen 2 gånger. Han sa att det berodde på regn, halka samt att han blivit misshandlad. senaste gången jg hämtade sonen verkde pappan påverkad och speedad. Jag tog upp detta o nu bråkar, hotar han och ljuger OM mig o säger att han ska ta tillbaka vårdnaden för att han har jobbat i en vecka på nytt arbete. Vad kan/bör jag göra?
Marcus Anstrin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Av det du har framlagt framgår att pappan till ditt barn ej har bidragit till samarbete, ej bidragit till att barnet tillgodoses umgänge med båda föräldrarna (då han ej dykt upp, vilket verkar vara svepskäl), samt har varit påverkad då han faktiskt haft umgänge. Om detta faktiskt stämmer kommer du ha ett övertag om vårdnadstvist skulle väckas.Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Detta med hänsyn till risken att barnet eller någon in familjen utsätts för övergrepp eller far illa. Man ska även vidare ta hänsyn till barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Av det du påpekat framgår att barnet far illa vid umgänge, i synnerhet om det stämmer att personen varit påverkad under denna tid.Man ska även beakta föräldrarnas förmåga att samarbeta, vilket i fallet framgår ej fungerar då polis blivit inblandad, samt övrigt. En utgångspunkt ska även vara att den förälder som bäst främjar umgänge med den andra föräldern och barnet ska få vårdnaden. I fallet framgår att du dels upprättat veckoschema, samt i övrigt handlat efter bästa förmåga. Kontinuitetsprincipen väger även till din fördel, vilket innebär att man inte helt lättvindigt ska rycka upp barn, som har bott länge hos den ena föräldern, och haft begränsad kontakt med den andra. Barnet ska vara tillgodosedd en trygg miljö.I det fall någon av föräldrarna är direkt olämplig kommer denna ej få vårdnaden av barnet.Av det framlagda tyder allt på att du, under de omständigheter du tagit upp, kommer behålla vårdnaden av barnet om vårdnadstvist tas upp. Vad du kan göra är att ansöka om umgängesstöd för barnet då det träffar sin pappa. Enligt FB 6:15c kan, då rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får rätten besluta om att en person som utses av socialnämnden, ska medverka vid umgänget, ett s.k. umgängesstöd. Detta till skydd för att barnet inte far illa och som stöd. Andra möjligheter du kan göra är att väcka talan om att fadern ska erläggas särskilt umgänge under vissa tider, vilket denna kommer vara skyldig att följa. Hoppas svaret hjälpte dig, ha en fortsatt trevlig dag!

Underhållsstöd

2016-12-11 i Underhåll
FRÅGA |Hej. Separerad sedan maj, tre barn.de två yngsta bor varannan vecka hos pappan och den äldsta bara hos mig. Tycker inte det verkar som de mår bra av att bo lika mycket hos pappan då han är synnerligen ansvarslös och visar gång på gång att han egentligen inte bryr sig så mycket om dem när de är där,tror att det är en ekonomisk fråga att han vilja dem halva tiden. Nu till min fråga: om jag föreslår honom att de bara bor hos mig (han får träffa dem när som) och han slipper betala underhåll, detta för barnens trygghet. Finns det nåt bidrag eller så man kan söka istället för att han betalar underhåll?
Victor Åkerfeldt |Hej!Tack för att du vänder dig till oss på Lawline för din fråga!Det kan till att börja med konstateras att du och din man fritt kan avtala om hur barnens boendesituation ska se ut. Det ska dock godkännas av socialnämnden. Socialnämnden kommer godkänna avtalet sålänge det inte är oförenligt med barnets bästa. Eftersom du nämner att barnen ska få träffa sin pappa så ofta de känner för det så bör inte förändringen av boendesituationen stöta på några problem vid socialnämndens bedömning av barnens bästa (6:15 2st, 6:2 Föräldrabalken).Enligt 7:2 Föräldrabalken är barnens far underhållsskyldig om barnen inte varaktigt bor tillsammans med honom. Även detta kan ni dock avtala om och det är fullt möjligt att avtala att fadern inte behöver betala något underhåll.Det finns ett bidrag som du kan söka för barnens underhåll. Det blir dock något problematiskt här i förhållande till fadern.enligt 17:2 Socialförsäkringsbalken kan du söka underhållsstöd. Detta bidrag är 1573 kronor i månaden per barn(17:20).Problemet är dock att fadern anses vara underhållsskyldig i lagens mening även om du och fadern avtalat om att han inte ska betala något underhåll till dig. I 17:2 andra meningen står följande; "En förälder som är underhållsskyldig för barnet kan bli skyldig att till försäkringskassan betala hela eller delar av det stöd som lämnats till barnet."Vad detta innebär är att om du söker underhållsstöd av försäkringskassan så kommer försäkringskassan därefter rikta ett betalningskrav mot fadern på 1573 kronor (eller ett något mindre belopp beroende på faderns ekonomiska situation) eftersom han i lagens mening är underhållsskyldig mot barnet.Sammanfattningsvis - det är fritt fram för dig och fadern att avtala om boendet och nivån på underhållet han ska betala. Om du däremot söker underhållsstöd från försäkringskassan så kommer försäkringskassan därefter att rikta ett betalningskrav på fadern.Jag hoppas att detta var svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Mormors skyldighet gentemot sitt barnbarn

2016-12-11 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Mitt 17-åriga barnbarn har ett ansträngt förhållande till sina föräldrar. Jag har alltid varit o är mycket delaktig i familjens liv. Jag stöttar mitt barnbarn bl.a. med ett belöningssystem för skolarbete/slutbetyg. Betalar hyran för en lägenhet han bor i som ligger vägg i vägg till min arbetsplats där även hans mamma jobbar. Praktiskt att kunna vara ifrån varandra men ändå nära. Föräldrarna fyller hans kylskåp m de nödvändiga och serverar varm mat 1x/ dag. Jag handlar en gång i veckan lite extra gott till honom, mineralvatten, rostbiff, god ost etc. Ger honom lite pengar då och då att gå ut o fika m kompisar. Han tycker att det mesta av detta är min skyldighet. Jag tycker att inget av detta är min skyldighet, jag gör det av kärlek och för att hjälpa. Enligt honom gör jag inte tillräcklig. Han är ofta respektlös och kallar mig saker. Han är ofta missnöjd, och kritiserar maten som serveras, vill då få pengar att äta ute eller vill att jag fixar något. Vårt senaste konflikt handlade om att varken hans föräldrar eller jag var i närheten för att värma hans mat när han kom hem efter en lång dag i skolan. Då ringde han, skrek o skällde ut mig att jag var värdelös, idiot etc. Jag är 64 år, trött o slut. Jag älskar honom mycket men är på väg att ge upp, orkar inte mer. Min fråga är, vilka skyldigheter har jag gentemot mitt barnbarn, juridisk och moralisk? Vad gör jag för fel? Hur ska vi förstå och uppskatta varandra? Är det fel att kräva lite förståelse och respekt? Hoppas på svar.
Ophelia Wigström |Hej och tack för att du har valt att ställa din fråga till Lawline! Med respekt för din situation och för hur ditt barnbarn behandlar dig vill jag klargöra att jag förstår med hänsyn till din fråga att du inte känner dig uppskattad, förstådd eller respekterad. Dessvärre kan jag inte ge dig några svar på den moraliska delen av frågan utan endast på den juridiska, d.v.s. vad dina juridiska skyldigheter gentemot ditt barnbarn är. Enligt Föräldrabalk (1949:381), FB, 6 kap 2 § står barnets vårdnad under båda föräldrarna eller en av dem om rätten har beslutat om ensam vårdnad. Detta innebär att den faktiska vårdnaden juridiskt sett ligger hos föräldrarna om inget annat har förordnats av en domstol, likaså gäller underhållsskyldigheten, 7 kap 1 § FB, se här: https://lagen.nu/1949:381 Det finns inget lagstadgat ansvar gällande morföräldrar om inte personen ifråga är vårdnadshavare, det vill säga har tagit över ansvaret från föräldrarna. Vad som finns lagstadgat är rätten till umgänge med barnbarnen för morföräldrar, se 6 kap 15a §, men det verkar inte vara problematiskt i ditt fall. Om det är så att familjeförhållandet är problematiskt så har ni rätt till familjerådgivning via Socialtjänsten i er kommun, 5 kap 3 § Socialtjänstlag (2001:453), se här: https://lagen.nu/2001:453. Genom myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd kan ni ansöka om hjälp, se här: http://www.mfof.se/sv/familjeradgivning/Hoppas att du har fått svar på din fråga!

Vad händer med bostaden vid en separation?

2016-12-10 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej! Vi är två föräldrar och son som inköpt en bostadsrätt, som sonen ska disponera. Vad gäller för bostadsrättslägenheten om sonen blir sambo och det senare blir en separation?Behöver man skriva ett besittningsskydd eller har den som flyttat in inte några rättigheter till bostaden?Är det någon skillnad om hon är skriven där eller inte?
Isabel Frick |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om hur egendom ska fördelas när ett samboförhållande upphör finns i sambolagen, se den här.När ett samboförhållande upphör ska det ske en bodelning om någon av samborna begär det, enligt 8 §. Vid bodelningen ska samboegendomen fördelas mellan samborna. Enligt 3 § räknas gemensam bostad och bohag som införskaffats för gemensamt bruk som samboegendom. Detta innebär alltså att om bostadsrätten införskaffats innan ett samboförhållande finns så räknas den inte som samboegendom, eftersom den inte införskaffats för gemensamt bruk. Den ska då heller inte ingå i bodelningen och den andra sambon har då ingen rätt till bostaden genom bodelningen.Även om bostadsrätten inte utgör samboegendom kan det dock vara så att den andra sambon har rätt att överta bostaden enligt 22 §. Om den andra sambon bäst behöver bostaden och ett övertagande med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt har den andra sambon rätt att överta bostaden. Om samborna inte har eller har haft barn tillsammans, gäller detta dock endast om synnerliga skäl talar för det. I ett sådant fall ska den som övertagit bostaden ersätta den andra sambon för bostadens värde.Allt detta ovan förutsätter att det funnits ett samboförhållande. Enligt 1 § avses med sambor två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Det krävs inte att den andra sambon är skriven vid den aktuella bostaden för att det ska ses som ett samboförhållande.Hoppas du fick svar på din fråga!Vänligen,