Beräkning av förskott på arv

2016-04-30 i Förskott på arv
FRÅGA |Om en son får 300.000 tusen som förskott på arv. Skall detta index beräknas o i så fall med vilket index?
Adam Karttunen Bark |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Om jag har förstått din fråga korrekt, så undrar du om förskott på arv ska omberäknas enligt ett index, justerad efter till exempel inflation. Om förskottet har lämnats av arvlåtaren förhållandevis lång tid innan dennes död kan nämligen förskottet motsvara ett högre värde, vid tidpunkten för arvlåtarens död.Svaret på denna fråga återfinns i 6 kap. Ärvdabalken (ÄB). Där framgår nämligen följande:Enligt 6 kap. 3 § ÄB ska som huvudregel avräkning av ett förskott ske med det värde egendomen hade vid mottagandet. Det framgår emellertid också att något annat kan komma att gälla om det är skäligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. När kan då undantag från huvudregeln komma att ske?I lagkommentarerna till denna bestämmelse anges några exempel på när det kan vara skäligt att värdera förskottet utefter andra förhållanden än de som rådde vid mottagandet. Om arvlåtaren till exempel har gett sina barn ett lika stort antal aktier i ett familjeföretag, men vid olika tidpunkter, så skulle det inte vara skäligt att beakta värdet vid tidpunkten för givandet, när förskottet sedan ska avräknas. Det barn som mottagit aktierna när värdet var lågt skulle därmed behöva avräkna mindre än det barn som mottagit aktierna när de hade ett högre försäljningsvärde. Detta trots att aktierna vid arvskiftet såklart har samma värde.Ett ytterligare exempel som anges i lagkommentarerna är att en bröstarvinge har mottagit en andel i en fastighet som gåva i förskott. Det skulle då kunna anses vara oskäligt att vid arvlåtarens död värdera andelen i fastigheten på annat sätt än fastigheten i helhet.För att besvara din fråga är huvudregeln den tillämpliga i det fall du beskriver, enligt min bedömning. Med andra ord skulle förskottet utgöra 300 000 kronor, och det skulle därmed inte omberäknas enligt något index. Om det faktiskt skulle vara undantagsregeln som tillämpas, så att avräkning inte ska ske enligt vad värdet var vid tidpunkten för överlämnandet av förskottet, så värderas förskottet utefter förhållandena i varje fall. Det finns således inte heller i dessa fall något angivet index att justera förskottets värde utefter.Hoppas du upplever att jag besvarat din fråga. Har du ytterligare frågor eller funderingar, eller har mitt svar väckt några nya sådana, är du välkommen att återkomma med dessa i kommentarsfältet nedan.Med vänliga hälsningar,

Ska pengarna ses som förskott på arv?

2016-04-28 i Förskott på arv
FRÅGA |Vi är tre syskon som ska dela arv efter vår mor. Mor har tidigare "förvaltat" arvet efter vår gemensamma far.Deras gemensamma bostad är såld och mor har delat ut pengar till oss. Mor har ett barn sedan tidigare (särkullsbarn). Måste vi räkna pengarna vi fått som förskott på arv? Ska dessa delas med särkullsbarnet? Hur ska vi i såfall dela? Laglott?
Katarina Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Det som en arvlåtare (er mor) ger i gåva till bröstarvingarna (barnen) ska som huvudregel räknas som ett förskott på arvet (6 kap. 1 § ärvdabalken). Det är en mängd benefika dispositioner som faller in under gåvobegreppet, bland annat en försäljning av fastighet till underpris, betalning av skuld samt infriande av borgensförbindelse. Dock ses inte sedvanliga gåvor (t.ex. julgåvor) av mindre värden som ett förskott på arv (6 kap. 2 § 2 st.). Pengarna från en bostadsförsäljning räknas alltså som en gåva enligt lagens bestämmelse. Ytterligare ett krav för att en gåva ska bedömas som ett förskott på arv är att arvlåtaren inte avsett annat. Sålunda kan arvlåtaren bestämma att gåvan inte ska avräknas på bröstarvingens laglott och därmed inte ses som ett förskott på arv. Detta kan ske genom att arvlåtaren i ett gåvobrev intar en klausul som föreskriver att gåvan inte är ett förskott på arv. Även om ett sådant klausul saknas, kan det av omständigheterna i övrigt framgå att arvlåtaren menade att gåvan inte är ett förskott på arv. Om det är tvistigt om vad arvlåtaren hade för avsikt med sina gåvor, är det den som påstår att gåvan inte utgör ett förskott på arv, som har bevisbördan för detta. I ert fall innebär det att om ni kan bevisa att er mor hade för avsikt att gåvan (pengarna) inte skulle utgör ett förskott på arv, så kommer pengarna inte avräknas på ert arv. Men presumtionen är fortfarande att en gåva av större värde från förälder till barn är förskott på arv. Om gåvan anses vara ett förskott på arv ska gåvans värde avräknas från framtida arv. Huruvida pengarna bör delas med särkullbarnet är det primärt er mor som bestämmer, eftersom pengarna är från henne. Om särkullbarnen inte får några pengar har han eller hon inte fått ett förskott, varför denne bör utfå en större del av arvet efter modern. Hoppas du känner att du fick svar på din fråga! Vänliga hälsningar,

Förskott på arv

2016-04-27 i Förskott på arv
FRÅGA |Min faster avled 2008. Hon var gift och de hade inga barn och inget äktesskapsförrord. Nu har hennes make avlidit. Det visar sig att han givit sin syskonbarn och syskonbarnbarn 500 000 kronor i gåvor. (Gåvobrev finns och är upptagna i bouppteckningen). Min fråga är: ska dessa gåvor räknas som förskott på arv?
Jonas Tärnroth |Hej och tack för din fråga!Vad som ska anses vara förskott på arv skiljer sig beroende på om gåvan getts till en bröstarvinge (eget barn) eller annan arvinge. Har gåvan givits bröstarvinge är utgångspunkten att det är ett förskott. Har gåva givits annan arvinge är dock utgångspunkten att det inte är ett förskott på arv. Detta enligt 6 kap. 1 § ärvdabalken. Det finns dock två typfall där gåva till annan arvinge än bröstarvinge ändå räknas som förskott på arv. Dessa är följande.1. Om det framkommer att gåvogivarens avsikt var att gåvan skulle vara ett förskott. Ifall gåvobrev upprättats kan det t.ex. ha skrivits in en klausul i detta om att gåvan var tänkt som ett förskott.2. Om det framgår av arvlåtarens testamente att gåvan/gåvorna var förskott.Utöver förskott på arv finns en annan regel som eventuellt kan vara till hjälp för dig. Den rör det fallet att den efterlevande maken har, efter att denne fått ärva den först avlidne maken, genom gåva väsentligt minskat sin egendom (och därmed den egendom som härrör från den först avlidne). Regeln återfinns i 3 kap. 3 § ärvdabalken. "Väsentligt" är enligt praxis i vart fall en fjärdedel av boet (25%). Har din fasters man genom gåva minskat boets totala värde efter bådas död med en fjärdedel så ska gåvan avräknas på din fasters mans arvingar.Jag hoppas du fått svar på din fråga!Vänlig hälsning

Dotters rätt vid förskott på arv från fader till son

2016-04-13 i Förskott på arv
FRÅGA |För cirka 20 år sedan gav min svärfar halva sin gård i gåva till sonen. Sonen har sedan köpt andra halvan till lägsta möjliga pris. Ingen kompensation har getts till min fru som är det andra barnet.Nu har svärfar avlidit men svärmor lever ännu.Min svåger står nu som ensam ägare av gården som har ett taxeringsvärde på cirka 15 miljoner kronor.Har hört om något som heter "förstärkt laglottsskydd". Kan vi utnyttja det på något sätt för att få mer rättvisa i arvet? När ska vi i så fall göra något och hur? Det fanns inga stora kontanta medel efter svärfar.
Jonas Wester |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Sammanfattning:- Att påtala förskott på arv bör vara det bästa alternativet.- Förstärkt laglottsskydd kan bara tillämpas om syftet från fadern med gåvan var att gynna sin son framför sin dotter. - Ni behöver inte göra något förrän vid arvskiftet efter din svärmor då hon under sin resterande livstid har rätt till kvarlåtenskapen efter din svärfar med fri förfoganderätt.Ni har här att göra med ett förskott på arv som du kan läsa om i ärvdabalken (ÄB) 6 kap. Det handlar då om gåvor som en avliden gett till ett av sina barn under sin livstid, tanken är att en sådan gåva ska ses på som ett förskott på arvet och göra att barnen, så långt som möjligt, ska få lika mycket efter sin avlidne förälder. Det ska då vid arvskiftet räknas som att värdet på förskottet fortfarande finns med i kvarlåtenskapen efter den avlidne och arvingarna ska sedan få lika delar av kvarlåtenskapen med förskottet inräknat, det din frus bror har fått genom förskottet räknas då bort från hans del, se detta i ÄB 6 kap 5 §. Du nämner dock att det inte finns stora kontanta medel efter din svärfar, vilket får mig att tänka att din fru inte kan få ut ur kvarlåtenskapen motsvarande vad hennes bror fått i form av gården. Men om förskottet är större än vad hennes bror, vid en sådan här omräkning, har rätt till i arv har han ingen skyldighet att betala något till din fru. Arvskiftet efter fadern har väl här inte skett i nuläget då modern bör ha ärvt allt som efterlevande make. Då även hon avlider och kvarlåtenskapen ska delas upp bör ni påtala förskottet på arv som din frus bror har fått, så att det räknas in i kvarlåtenskapen.Angående det förstärkta laglottsskyddet. Det skrivs om i ÄB 7 kap 4 §. Regler om det skyddet blir aktuella vid gåvor som den avlidne gett bort under sin livstid med den tydliga avsikten att styra upp sin kvarlåtenskap på ett särskilt sätt. Kännetecken för en sådan gåva är att det är en liten uppoffring för gåvogivaren. Exempelvis ifall din svärfar hade sålt gården till sin son men själv bott kvar som vanligt. Men om hans son köpte den andra halvan av gården och flyttade in medan din svärfar var i livet kan gåvan alltså inte aktualisera reglerna om förstärkt laglottsskydd, då det hade blivit en uppoffring för svärfar. Om din frus bror tog över gården men inte flyttade in förrän din svärfar avled är regeln troligtvis tillämplig. Då kan din fru kräva din bror på belopp för att möta hennes laglott. Laglotten ska uppgå till hälften av den totala arvslotten, alltså 50 %. Då din fru har en bror och laglotten delas mellan barnen har hon rätt till 25 % av den totala kvarlåtenskapen som laglott. Om hon inte har fått det beloppet, på grund av gåvan till hennes bror och syftet med gåvan har varit just att ge brodern mer än din fru, kommer hon kunna få ut beloppet om hon väcker talan om det inom ett år från det att bouppteckningen avslutas. Detta sker ju som sagt efter din svärmors död. Viktigt att komma ihåg är dock att det förstärkta laglottsskyddet väldigt sällan tillämpas, det är svårt att avgöra ifall det kan tillämpas om man inte har alla omständigheter. Förskott på arv är ett mer rimligt sätt att få mer rättvisa i arvets delning. Med vänlig hälsning,

Förskott på arv till annan än bröstarvinge

2016-04-28 i Förskott på arv
FRÅGA |Hej! Min undran är: En barnlös bror har avlidit. Kvar som arvingar finns en syster plus syskonbarn efter en avliden syster. Brodern har för en kort tids sedan sålt egendom till underpris till ett av syskonbarnen. Skall nu de övriga syskonbarnen och systern kompenseras för det i bouppteckningen?Tacksam för svar
Maria Pettersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Att sälja en egendom till underpris skulle kunna klassas som ett förskott på arv till den del kostnaden understiger marknadsvärdet på egendomen. Gåvodelen blir alltså mellanskillnaden mellan betalning och marknadsvärde, vilket i sin tur blir det belopp som blir föremål för avräkning. De här reglerna hänför sig dock som huvudregel bara till bröstarvingars rätt till att få ut sin arvslott. Om det handlar om bröstarvingar ska avräkning ske av det förskott som givits. I ert fall är det inga bröstarvingar inblandade och då ska avräkning endast ske om det har föreskrivits något om det i ett testamente, eller om det av omständigheterna framgår att avsikten med försäljningen till underpris var en fråga om förskott på arv. Dessa bestämmelser framgår av 6 kap. 1 § Ärvdabalken. Hoppas att du fick svar på din fråga!

Arvsförskott - utfästelse

2016-04-28 i Förskott på arv
FRÅGA |Vi avser att ge vår en dotter en av våra fastigheter som förskott på arv. Vad behöver vi tänka på?
Cornelia Najafi |Hej,Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga! Om en förälder ger en gåva till sin bröstarvinge under sin livstid presumeras den gåva vara förskott på bröstarvingens arv, om inget annat har föreskrivits vid gåvans givande eller med hänsyn till omständigheterna. Det är den verkliga avsikten med gåvan som har betydelse, utfästs ingenting så tar man för givet att det är ett förskott. Viljeförklaringen kan lämnas genom testamente, eller muntligen eller på annat sätt. Viljeförklaringen behöver heller inte komma från vid gåvans givande utan det kan ske senare. Vill ni redan nu tydligt föreskriva att fastigheten är ett arvsförskott kan ni även utfärda ett gåvobrev där ni särskilt föreskriver att gåvan är ett förskott på arv. Behöver ni hjälp med att utfärda ett gåvobrev kan ni klicka här.Hoppas du har fått svar på er fråga! Annars är du varmt välkommen att återkomma till oss.

Försäljning till underpris - Förskott på arv?

2016-04-24 i Förskott på arv
FRÅGA |Om föräldrarna säljer sitt hus till underpris till ett av två syskon, ska det räknas in i bouppteckningen. Försäljningen skedde medan båda föräldrarna levde. Bådaföräldrarna är nu avlidna och försäljningen finns inte med i bouppteckningen.
Michelle Brodin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt 6 kap. 1 § ÄB ska vad arvlåtaren i livet gett en bröstarvinge presumeras vara ett förskott på arv som därför ska räknas med i dödsboet. Detta innebär inte bara rena gåvor utan här åsyftas även försäljning till underpris, dvs. den delen av förvärvet som var benefik(mellanskillnad mellan marknadsvärde och köpeskillingen). Denna del ska alltså avräknas från arvet dagen arvlåtaren avlider enligt 6 kap. 1 § 1 st. ÄB. Eventuella värdeökningar tillfaller dock som huvudregel syskonet och ska inte ses som ett förskott på arv enligt 6 kap. 3 § ÄB utan förskottet på arv beräknas som huvudregel utifrån den summa det uppgick till dagen för den benefika handlingens utförande (dvs. dagen för köpet). Så ju mer syskonet får huset till underpris ju mer kommer också ses som ett förskott på arv och då avräknas från arvet.Dock bör tilläggas att föräldrarna kan ha upprättat ett testamente eller muntligen angett att underpriset inte ska anses vara ett förskott på arv, detta är då gällande och ses då bara som en gåva föräldrarna gett i livet och ska därför inte inte avräknas. Detta följer också av 6 kap. 1 1 st. ÄB. Har det skett muntligen är det snarare en bevisfråga, dvs. att bevisa vad föräldrarnas vilja var. Men som sagt föreligger en presumption om förskott på arv varför bevisbördan främst ligger på syskonet som fått köpa för underpris. Hoppas detta var till hjälp. Med Vänliga Hälsningar,

Fråga om förvärv av lägenhet är köp eller gåva

2016-04-11 i Förskott på arv
FRÅGA |Hej,Jag har en fråga som är aningen komplex, egentligen är jag inte helt säker på om jag ens vet hur jag ska uttrycka mig men jag gör ett försök.Jag och min man(vi är gifta) har köpt en bostadsrätt, vi står som 45% delägare var och min son(särkullbarn) står som 10% delägare för det är han som ska bo där. Vi är godkända av föreningen. Finansieringen är att vi har lagt 400000 kontant och belånat resten på lägenheten, det är endast jag och min man som står för lånet. Tanken ursprungligen var att sonen ska hyra av oss , och då betalar han hela räntekostnaden på lånet och halva amorteringskostnaden + föreningens avgift, dessa 3 delsummor utgör hans "hyra". Nu vill han kanske köpa in sig som "riktig delägare för att komma in i "bostadskarusellen" och förhoppningsvis vara med på tåget att kunna tjäna några kronor vid försäljning. Tanken är att vi inte ska äga denna bostad "för evigt". Min moraliska kompass gör det nu svårt att avgöra hur vi ska räkna fram vad han ska äga... Om vi säger att han ska äga 10% hur mycket ska han då betala? Och bör han kunna tillgodoräkna sig något av den ränta och amortering han betalar för sitt boende? Om vi ska räkna ut hur mycket hans 10% ska kosta räknar man då på köpesumman som är 2 010 000 är eller ska vi räkna fram de 10% utifrån kontantinsatsen?? dvs om han lägger 100000 kontant och betalar det till oss föräldrar blir han då 25% delägare eller hur räknar man fram delägar procenten. Min moral säger mig att han defakto betalar vår ränta och del amortering och på så sätt är med att finasiera sitt eget ev. 10%iga ägande. Detta var väldigt svårt att föklara på ett begripligt sätt och jag hoppas ni förstår hur jag menar. Jag fattar också att det troligen är skillnad på den rent juridiska korrektheten hur man räknar och tänker kontra den moraliska i detta fall och jag är tacksam för en kommentar gällande båda sätten.Om man skall räkna 10% på hela köpeskillingen ska han betala 200000 men det har han inte kontant, om han lägger 100000 kontant och vill "låna" till resten så är det ju också så att vi redan har lånat den summan hos banken så det känns konstigt hur man ska få till det. Väldigt tacksam för en kommentar hur vi skulle kunna lösa detta på ett bra sätt.Jag är också medveten om att det blir skattekonsekvenser för alla oss ägare vid ev. försäljning etc. oavsett vem som har defakto betalat för lägenheten.Vi har också 3 barn till (total 2 var) så allt måste vara hyfsat rättvist när vi gör denna affär. Vi kan tex. inte skänka honom 10% utan att han betalar för det.
Emil Danielsson Nykänen |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Jag förstår din fråga och tycker du formulerat dig väl. Detta är i mångt och mycket ett ekonomiskt problem såväl ett juridiskt problem, men jag anser att det finns en juridisk lösning vilket är varför jag tänkt besvara din fråga.Frågan som verkar vara genomgående är: Om vi säger att han ska äga 10% hur mycket ska han då betala?Mitt korta svar på den frågan är 10% av den totala inköpskostnaden som ni betalar för att få äganderätten av lägenheten. Alltså 10% av den totala räntan som kommer betalas och 10% av köpesumman. Då har han betalt 10% av allt som är ett krav för att få äganderätten. Vill han bo i lägenheten anser jag att han även ska betala föreningsavgiften och andra eventuella kostnader som kan uppkomma som är avsedda för de som bor i lägenheten, ström, vatten osv. Mitt långa svar är som följer:Du skriver att din son redan är 10% delägare på pappret och du och din make är 45 % delägare. Detta förhållande kommer bestå oavsett vem som betalar vad. Det spelar alltså ingen roll om din son skulle betala hela lånet, han skulle ändå vara 10% delägare eftersom äganderätt inte kan förvärvas på det där sättet. Du eller din make måste aktivt sälja en del till honom på det sätt som bostadsrätter ska säljas på för att ett annat andelsförhållande ska uppstå. Eftersom lånen står i era namn är det även en risk att han inte betalar någonting men ändå får stå kvar som delägare på 10%. Därför anser jag att ni bör göra ett skriftligt avtal och en betalningsplan. Detta bör det totalbelopp som han är skyldig er, och hur mycket han ska betala varje månad, varför han betalar (köp av andel i bostadsrätt och hur stor denna andel är), när i månaden han ska ha betalt som senast. När ni då har detta skriftliga avtal så gör ni tre stycken och alla tre signerar alla tre avtal så ni får varsitt om ni skulle bli osams. Man tänker att det inte kommer bli så men man vet aldrig. När han betalar skriver du ut eller på något sätt sparar att han betalt eller inte betalt så du har koll. Betalningsplanen behöver inte vara mer avancerat än ett papper där det står t.ex. ”Min son ska betala mig 3000 kr varje månad tills han betalat av 100 000 kr. I denna takt beräknas det vara färdigt om X år. Betalningen ska ske senast den sista dagen i månaden.”. Jag anser som nämnt ovan att han bör betala 10% av allt ni kommer betala med lån och ränta. Dessutom anser jag att han ska betala för de andra kostnaderna som inte har med banken att göra, kostnader som härleds ur att bo i lägenheten. Jag nämnde ovan ström och vatten och föreningsavgift men jag syftar även på om det tillkommer någon annan hyra än föreningsavgift, parkeringsplats osv. Dessa kostnader anser jag inte ska ingå i de 10% av inköpskostnaden utan han ska betala de löpande kostnaderna utöver de 10% av inköpskostnaderna. Detta anser jag att han ska betala eftersom han faktiskt bor och har användning av bostadsrätten. Du nämner att det är skillnad på den moraliska och juridiska korrektheten och detta stämmer. Som jag nämnde ovan så är det så att om ni inte har ett avtal och han inte betalar så behåller han sin äganderätt på 10 %. Det blir även svårt att bevisa att han skulle betala för lägenheten eftersom ord står mot ord. Då kan den andel av lägenheten som han äger bli sedd som en gåva. Varför är detta viktigt? Jo det är viktigt eftersom att om en förälder ger sitt barn en gåva när föräldern fortfarande lever är huvudregeln att gåvan är att se som förskott på arv. Skulle ni alltså inte få betalt för lägenheten och sedan säljer den har din son rätt till 10% av det inbringade beloppet. Men detta belopp kommer att ses som förskott på arv så när du dör kommer dina andra barn ärva mer än sonen som fick pengar från lägenheten. Detta går att räkna ut men jag tänker att det inte är så relevant nu, men det beräknas på en kvot så att alla barn ska får så lika arv som möjligt. Så skulle han inte betala, eller om han betalar för lite jämfört med vad han får så är det att se som förskott på arv. Du behöver alltså inte oroa dig för att det ska bli så rättvist som möjligt för dina barn, det är redan lagstadgat. Detta står stadgat främst i 6 kapitlet ärvdabalken (se https://lagen.nu/1958:637#K6P1S1) se första paragrafen. Detta gäller även om din make anses vara gåvogivaren enligt sjunde paragrafen samma kapitel. Det blir alltså rättvist för dina barn hur det än slutar. Oavsett om din son betalar 10% eller 5% av vad ni betalade så kommer han inte gynnas mer än dina andra barn. Men min rekommendation är att se till att han betalar allt han ska så snart som möjligt, för då är du i livet för att se till så att allt blir rätt, och din son slipper leva med en skuld hela sitt liv. Vad som kan vara bra att hålla koll på är att om du tycker att han inte behöver betala 10% av de totala inköpskostnaderna utan bara t.ex. 5% så kan dina andra barn säga att han fått 5% som gåva (och därav förskott till arv), eftersom han inte fullt betalt för sin andel. Då kan det uppstå bråk om sonen som ska bo i lägenheten tycker att han redan betalt allt för lägenheten och osämja kan uppstå. Detta är naturligtvis tråkigt och är ännu en anledning att han bör betala så mycket som motsvarar hans andel.Vänligen,