Vem ska bevisa att något utgör förskott på arv? Får efterlevande make ge bort egendom till nackdel för den först avlidne makens arvingar?

2016-08-15 i Förskott på arv
FRÅGA |Min make har en helsyster och tre halvsyskon. Alla har samma far som är avliden sedan 90-talet. Halvsyskonen fick sina laglotter när fadern dog och väntar på ytterligare pengar upp till arvslott efter att min makes mor avlider, dvs deras styvmor, som alltså fortfarande lever.Modern satt kvar i orubbat bo med lantbruk, villa och pengar. Under åren har hon förbrukat det mesta på olika sätt. Villan såld, gården bortskänkt/gåva och ansenliga summor "utlånade" till min makes helsyster utan några som helst papper. Det finns också en lägenhet (moderns) som maken och hans syster äger varsin fjärdedel av och modern säger att hon ska ge resten till helsystern då "det är mest synd om henne". Systern är långvarigt psykiskt sjuk, ofta sjukskriven och ensamstående med flera barn.Inget av de fem syskonen är väl precis sams och jag förstår ju att det blir trassel. Vad händer med alla "gåvor" som systern lurat till sig utan papper? Är det hon som ska bevisa att det är INTE är förskott på arv eller måste vi bevisa motsatsen? Hon äger själv en bostadsrätt som täcker gåvornas värde.Trist trassel.
Alina Borgsén |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din makes mor har övertagit den resterande delen av särkullbarnens arvslott (det som inte utgjorde deras laglott) samt de gemensamma barnens arv. Hon innehar detta med fri förfoganderätt, vilket skiljer sig från full äganderätt egnast på den punkten att hon inte har rätt att testamentera bort pengarna. Det innebär att hon som huvudregel har rätt att förfoga över pengarna som hon vill, utan att hennes förvaltning av dem går att klandra.Det finns dock ett undantag från denna princip, som stadgas i ärvdabalken 3 kap 3§ https://lagen.nu/1958:637#K3. Om den efterlevande maken genom gåva, utan hänsyn till den först avlidne makens arvingar (halvsyskonen), har minskat sin egendom väsentligt så ska vid den efterlevandes död ersättning utgå från den efterlevandes arvingars arv till den först avlidne makens arvingar. Ersättningen ska motsvara deras andel i den efterlevandes bo. Avgörande är om gåvorna sammanlagt innebär en väsentlig minskning av kvarlåtenskapen. Om ersättning inte kan utgå, men den som mottog gåvan (din makes helsyster) insåg eller borde ha insett att gåvan var till nackdel för den först avlidne makens arvingar, så ska gåvan återbäras till den efterlevandes kvarlåtenskap inför arvsskiftet. Ett sådant anspråk på återbäring kan dock endast göras inom fem år från det att gåvan mottogs.Det ovanstående föranleder att din makes mor i princip har haft rätt att förbruka egendomen. Det går t ex inte att klandra en vårdslös eller försumlig förmögenhetsförvaltning av den efterlevande eller på att han levt efter högre ekonomisk standard än som varit rimligt. Hon hade rätt att sälja villan, däremot kan halvsyskonen eventuellt klandra att gården skänktes bort, samt alla de andra gåvorna till systern om det skedde för mindre än fem år sedan.När det kommer till din fråga om huruvida gåvorna utgör förskott på arv eller inte så gäller enligt ärvdabalken 6 kap 1§ https://lagen.nu/1958:637#K6 att gåvor till bröstarvingar (alltså gåvor till ens barn) presumeras vara förskott på arv, om inget annat anges eller framår av omständigheterna. Det är med andra ord systern som ska bevisa att gåvorna inte utgör förskott på arv.Med vänlig hälsning,

Förskott på arv?

2016-08-09 i Förskott på arv
FRÅGA |Min far dog 2010 och min mor dog 2012. De var gifta och min syster och jag är deras gemensamma barn. Några dagar före min mors bortgång skedde ägarskifte av deras bil till min syster. Gåvobrev finns inte. Skall bilen ses som förskott på arv dvs ingå i dödsboet?Min far hade en tåganläggning med gamla tåg med antikvärde och affektionsvärde.Efter min fars död skänkte min mor bort hela tåganläggningen-ovetande om dess värde- till några av sina barnbarn. Får hon skänka bort det eller skall hälften av dess värde (fars del) tillhöra dödsboet och delas mellan min syster o mig?
Jesper Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Situationen du beskriver, likt andra situationer rörande arv, regleras i ärvdabalken (ÄB). Jag utreder först din fråga beträffande bilen. Av 6 kap. 1 § ÄB framgår att vad arvlåtaren under sin livstid gett en bröstarvinge presumeras vara förskott på arv. Presumtionen kan brytas om annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Detta innebär att det mycket väl kan vara så att bilen ska ses som förskott på arv. Om så är fallet ska kvarlåtenskapen ökas med värdet på bilen, vilket framgår av 6 kap. 5 § ÄB. Nämnas bör även 6 kap. 2 § 2 st ÄB som stadgar att sedvanliga gåvor, som inte står i missförhållande till givarens ekonomiska ställning, inte ska avräknas. Huruvida bilen är en sådan sedvanlig gåva kan jag inte besvara, men det kan tala för att så inte är fallet när gåvan ägde rum endast några dagar innan moderns bortgång.Beträffande tåganläggningen är situationen en lite annan. Din mor ärvde din far med fri förfoganderätt, detta enligt 3 kap. 1 § ÄB. Att ärva med fri förfoganderätt innebär en frihet att förfoga över egendomen med undantag från att testamentera bort den. Detta innebär att det är fritt fram att exempelvis skänka bort den. Hoppas svaret var till hjälp!Vänliga hälsningar,

Förskott på arv

2016-07-31 i Förskott på arv
FRÅGA |Min mor dog april 2012 87 år gammal min far 2010 88år gammal. De kunde med min hälp ( jag bor nära) bo kvar i egen villa lantligt beläget och klara sig själva. De körde bägge två bil men behövde min hjälp i många olika sammanhang.Både min far och mor sa ofta att bilen en V40 2004 ville de att jag skulle få. När min mor blev allvarligt sjuk skrev hon över bilen på mig så som hon planerat ägarbytet skedde ca en månad före hennes bortgång.Min syster som bor på helt annan ort och sällan träffade föräldrarna anser nu att jag måste betala henne halva bilens värde det var inte min mors mening. Min fråga är gäller min mors vilja?
Amanda Härle |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Bestämmelser om arv finns i ärvdabalken (ÄB).Bilen du talar om skulle kunna ses som ett så kallat "förskott på arv" (se 6 kap ÄB). När föräldrar under sin livstid ger sina barn en tillgång och inte uttryckligen talar om att det är en gåva så räknas överföringen som ett förskott på arvet, detta enligt 6 kap. 1 § ÄB. Tyvärr innebär detta att man ser det som att du redan fått ett arv motsvarande bilens värde och det leder till att du kommer att få ut mindre pengar vid den faktiska fördelningen av arvet. För att det inte ska anses vara ett förskott på arv krävs att det finns en tydlig annan avsikt med överföringen, till exempel att det tydligt framgår att det är en gåva. Några sådana omständigheter verkar inte föreligga. Det kan dock räcka med att man med hänsyn till omständigheterna förstår att det inte var menat som ett förskott. Att du hjälp dina föräldrar under en längre tid kan mycket väl vara en sådan omständighet. Det är alltså möjligt att din mors vilja gäller!Hoppas du fått svar på din fråga, annars är du välkommen att höra av dig igen!

Laglott och förskott på arv

2016-07-24 i Förskott på arv
FRÅGA |Hej! Har 2 barn men vill att den ena ska få allt eftersom den andra håller sig borta från rättvisan. Kan jag testamentera allt till den ena? Känner till arvslotten där hälften måste tillfalla barnen? Eller bäst att skänka allt till den jag vill ska få alltihop? Om jag skänker allt, förskott på arv, kan det överklagas av den andre? Det borde inte gå eftersom det är ju vad jag vill.
Jonatan Sundqvist |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Rent principiellt finns det inget som hindrar dig från att testamentera all din egendom till ditt ena barn. Du har dock rätt i att dina barn ändå kan kräva halva sin arvslott, den så kallade laglotten. Om du testamenterar all din egendom till det ena barnet, kan därmed det andra barnet påkalla jämkning av testamentet och har då rätt att få sin laglott oaktat vad testamentet föreskriver. Om jämkning inte påkallas inom sex månader efter att barnet blivit delgivet testamentet, så förlorar dock barnet sin rätt att påkalla jämkning. Reglerna om laglotten kan du finna i 7 kap. ärvdabalken (här). Särskilt 1 och 3 §§ är relevanta i ditt fall.Precis som du nämner i din fråga, är ett annat alternativ att du skänker bort egendom till det ena barnet under din livstid. Då aktualiseras istället reglerna om förskott på arv i 6 kap. ärvdabalken (här). I 1 § föreskrivs att gåvor som arvlåtaren har gett till en bröstarvinge ska avräknas som förskott på arv om inget annat är föreskrivet. Huvudregeln är alltså att gåvor som du ger till ett av dina barn ska avräknas som förskott på dennes arv när din kvarlåtenskap i framtiden ska fördelas. Om du föreskriver att ingen sådan avräkning ska ske, eller om det på annat sätt framgår att det var din avsikt att ingen avräkning skulle ske, så gäller dock det istället för huvudregeln. Du kan alltså ge bort egendom till ditt ena barn för att försäkra dig om att vederbörande ska erhålla all din egendom, men om du vill vara säker på att gåvorna inte ska avräknas som förskott på arv bör du föreskriva tydligt att så inte ska ske. En sådan föreskrift kan med fördel göras genom en klausul i gåvobrevet, om du upprättar ett sådant.Sammanfattningsvis kan du alltså testamentera all din egendom till ditt ena barn, men det andra barnet har i så fall rätt att påkalla jämkning av testamentet för att erhålla sin laglott, vilken utgörs av halva arvslotten. Alternativt kan du ge bort egendom till ditt ena barn medan du ännu är i livet. Om du vill undvika att gåvorna avräknas som förskott på barnets arv, bör du dock föreskriva tydligt att ingen avräkning ska ske.Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp.Med vänlig hälsning,

Gåva till barnbarn = arvsförskott?

2016-08-12 i Förskott på arv
FRÅGA |Hej ,Om min far ger pengar till mina barn, räknas det som ett förskott av mitt arv ?
Cornelia Najafi |Hej,Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga! Om en person ger en gåva till sin bröstarvinge under sin livstid presumeras den gåva vara ett förskott på bröstarvingens arv, om inget annat har föreskrivits vid gåvans givande eller om inget annat framgår med hänsyn till omständigheterna i övrigt. Det är alltså endast gåvor som ges till en bröstarvinge i första arvsklassen som enligt huvudregeln ska avräknas och anledningen till detta är att man tar för givet att alla barn till en arvgivare ska behandlas lika och att det även var arvlåtarens önskan. När det gäller gåvor till andra arvingar än bröstarvingar anses det inte lika självklart att alla ska behandlas lika. Bröstarvingar är arvlåtarens avkomlingar, alltså biologiska barn eller adopterade barn. Gåvor till t.ex. barnbarn ska räknas som arvsförskott om det har angetts vid gåvans överlåtande eller om omständigheterna i övrigt visar på att tanken med gåvan var att det skulle vara ett förskott. Sammanfattningsvis så finns det inget som automatiskt gör gåvan från din far till dina barn till arvsförskott. Det måste avtalas om det muntligt eller skriftligt för att gåvan ska ses som ett förskott, det räcker dock att det på något sätt av omständigheterna framgår att gåvan är menat att vara förskott. Hoppas du har fått svar på din fråga!Mvh,

Gåva till bröstarvinge och förskott på arv

2016-08-02 i Förskott på arv
FRÅGA |Min mor avled den 21 april 2012 efter längre tids sjukdom. Hon efterlämnade tillgångar om 1,8 miljoner kr. Jag och min syster är enda arvingar.Strax före sin bortgång så gav min mor sin bil till mig, en Volvo V40 2004. Överföringen skedde den 13 april 2012. Min mor framförde då uttryckligen att hon med gåvan ville visa sin tacksamhet över att jag dagligen hjälpt mina föräldrar under många års tid. Inför överlämnandet så ordnade min mor på eget initiativ alla formalia rörande registrering av mig som ägare. Något gåvobrev skrevs inte vid tillfället, men jag hävdar att det faktum att min mor registrerade bilen på mig strax innan sin bortgång visar uppenbart att min mors avsikt med gåvan var att denna skulle vara en viss kompensation för den omsorg hon och min far fått av mig och som varit avgörande för hennes/deras möjligheter att bo kvar hemma. Jag anser därför att min mor inte avsett att gåvan skall utgöra förskott på arv. Min syster hävdar dock att bilen skall utgöra förskott på arv. Skulle vilja ha hjälp av er att bekräfta att min ståndpunkt är korrekt.Jag har ytterligare en fråga gåvor mina föräldrar gav till sina barnbarn två år innan de dog kan de räknas som förskott på arv.Vänliga hälsningar
Felicia Lundgren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!Enligt 2 kap 1§ Ärvdabalken är du och din syster bröstarvingar till er mor. Detta innebär enligt 6 kap 1§ ÄB att allt som er mor gett till er under hennes livstid ska avräknas som förskott på arv om inte annat har föreskrivits eller om det med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Att uppmärksamma är alltså att det inte krävs att arvlåtarens avsikt med gåvan ska framgå av formell föreskrift, det är tillräckligt att denna framgår av omständigheterna. Av presumtionen för att gåva till bröstarvinge ska avräknas som förskott på arv följer att bevisbördan åvilar den part som påstår att det varit arvlåtarens avsikt att en gåva till bröstarvinge inte skall avräknas som förskott på arv. Det är alltså du som har bevisbördan att din mors avsikt inte var att bilen skulle avräknas som förskott på arv. Då både du och din syster var vid livet vid tidpunkten för gåvorna till barnbarnen ses inte dessa gåvor som förskott på arv då förskott på arv gäller gåvor till bröstarvingar. Om din systers barn fått gåvor av era föräldrar och din syster inte hade varit i livet hade barnbarnen trätt in i hennes ställe enligt 2 kap 1§ 2 stycket ÄB och därmed varit bröstarvingar varför gåvorna då skulle avräknats som förskott på arv om inte annat var föreskrivet eller framgick av omständigheterna, 6 kap 1§ ÄB skulle i så fall även tillämpas här. Gåvor som dina föräldrar har gett till barnbarnen kan alltså inte avräknas som förskott på arv då barnbarnen inte är bröstvingar eftersom du och din syster är i livet. Huruvida din ståndpunkt är korrekt kan jag varken bekräfta eller förneka då jag inte vet vad din mors avsikt med gåvan var. Det är möjligen svårt för dig att bevisa att bilen inte ska ses som förskott på arv då det inte är föreskrivet att gåvan inte ska vara det. Då det dessutom faktiskt krävs att du ska bevisa att din mors avsikt inte var att bilen skulle ses som förskott på arv för att avräkning inte ska ske skulle jag rekommendera dig att boka ett möte med någon av våra rådgivare så du kan få närmare rådgivning, se här.Hoppas detta besvarade dina frågor och klargjorde rättsläget, om inte är du varmt välkommen att återkomma!Med vänlig Hälsning

Förskott på arv och det förstärkta laglottsskyddet

2016-07-30 i Förskott på arv
FRÅGA |Hej min sambo har tagit över bostadslån av sina föräldrar som var på 123000kr därefter skrevs huset över till min sambo hon står nu som ägare med köpekontrakt och lagfart. Tyvärr dog hennes pappa kort därefter! och tyvärr så börjar min sambos bror att bråka att så får man inte göra.Har min sambo gjort fel och kan köpet brytas vad gäller.MvhKenneth
Jonas Tärnroth |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om arv återfinns i ärvdabalken; nedan ÄB, se här.Jag utgår från att maken till pappan fortfarande lever och att brodern är ett helsyskon till din sambo.Eftersom att köpet delvis innehåller ett gåvomoment (jag utgår från att husets marknadsvärde överstiger lånebeloppet), kan det antingen ses som förskott på arv till den del marknadsvärdet överstiger lånebeloppet enligt 6 kap. 1 § ÄB, eller som en gåva som är att likställa med testamente enligt 7 kap. 4 § ÄB (det sk. förstärkta laglottsskyddet).I ert fall är det inte, enligt min bedömning, så troligt att det förstärkta laglottsskyddet går att tillämpa om den andre föräldern fortfarande lever eftersom att regeln är tänkt att fungera som ett skydd för bröstarvingar så att dessa kan få sin laglott om gåvan getts i nära samband med gåvogivarens död. Men eftersom att om en förälder fortfarande lever måste bröstarvingarna vänta på arvet till dess att den efterlevande föräldern går bort, och det är således svårt att säga att gåvan är att jämställa med testamente.Det är däremot mer troligt att gåvan kan räknas som förskott på arv till den del marknadsvärdet på bostaden överstiger lånebeloppet. För att gåvan inte ska räknas som förskott på arv måste det antingen framgå i köpekontrakt, testamente, gåvobrev eller liknande att det inte var tänkt så, eller framgå av övriga omständigheter. Det som händer om gåvan räknas som förskott på arv är att gåvan dras av på det som din sambo skulle fått i arv om gåvan inte hade getts.Själva köpet/gåvan, dvs. att bostaden har blivit din sambos, är inte något som kan angripas eller tas tillbaka så länge din sambo har råd att täcka upp för broderns laglott om det är så att laglotten kränkts genom köpet/gåvan. Om bostaden var den enda tillgången som föräldrarna hade kan det bli så att din sambo måste betala ut det som brodern skulle erhållit i sin laglott om bostaden inte blivit din sambos. I annat fall räknas beloppet bara av från din sambos lott vid arvsfördelningen.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga! Om ytterligare funderingar uppkommer så återkom i kommentarsfältet nedan.Vänligen

Gåva till annan arvinge som förskott på arv

2016-07-24 i Förskott på arv
FRÅGA |Gällande förskott på arv:Min make avled för ett tag sedan. Han hade inte skrivit ett testamente. Vi har inga barn, så hans föräldrar är efterarvingar. Jag vill ge dem en summa pengar nu, men vill att dessa ska avräknas från arvet när jag väl dör (alltså vara ett förskott på arv). Hur ska jag göra för att det ska vara tydligt att det är ett förskott för mina efterlevande? Räcker det med att jag skriver ett dokument? Och i så fall, vad information behöver finnas med i dokumentet för att det ska vara giltigt?
Katarina Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Som utgångspunkt är det ett förskott på arvet när ett barn mottar en större gåva av sin förälder (6 kap. 1 § ärvdabalken). Det finns alltså en presumtion för att en gåva till barnet är ett förskott på arv, medan det motsatta gäller för andra arvingar (till exempel föräldrar). Detta betyder att en gåva till en annan arvinge endast betraktas som en gåva och inte som ett förskott på arv. Denna utgångspunkt kan brytas om gåvogivaren tydligt avgivit en avsikt att gåva ska ses som förskott på arv eller det av omständigheterna framgår att så är fallet. Två sätt att tydligt förklara, att en gåva är ett förskott på arv, är att upprätta ett gåvobrev eller ett testamente och där skriva en klausul om att gåvan ska avräknas från framtida arv. Du får gärna använda vår avtalstjänst för att upprätta ett korrekt gåvobrev eller testamente:http://lawline.se/vara_tjanster/avtalHoppas du känner att du fick svar på din fråga. Vänliga hälsningar,