Lawline svarar
Hej och tack för din fråga
Eventuellt kan Brottsbalkens 15 kap. 6 § https://lagen.nu/1962:700 om falsk eller obefogad angivelse av oskyldig till åtal, göras gällande av den som anmälts/anklagats för brott. Det krävs då att den som angivit det påstådda brottet visste att den anklagade var oskyldig och att angivaren avsåg att den anklagade skulle bli åtalad och fälld till ansvar för det angivna brottet. Det krävs också att det är en formlig angivelse med direkt uppmaning att åtala den anklagade/angivne för brottet för att regeln ska bli tillämplig. Handlar det istället endast om en framställning till polismyndigheten att undersöka om brott föreligger och att den utpekade i sådant fall (om man finner att brott föreligger) ska åtalas, så kan denna regel inte göras gällande.
Det väcker man åtal för brott så kan man föra en talan om skadestånd i rätten i samband med detta enligt enligt Rättegångsbalken (RB) 22 kap 1 § (se https://lagen.nu/1942:740#K22) Man kan få skadestånd på olika grunder, bland annat p.g.a. kränkning och/eller sveda och värk. Enligt skadeståndslagen (SkL) 2 kap 3 § (se https://lagen.nu/1972:207) gäller att ”Då någon allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära, ska ersättning utgå för den skada som kränkningen innebär.” Kränkning torde anses vara för handen om handlingen framkallat känslor såsom ex. rädsla, skam eller förnedring hos den drabbade. Skadestånd p.g.a. personskada kan enligt SkL 5 kap 1 § utgå för fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk).
En skadeståndstalan kan föras även som ett civilrättsligt tvistemål, d.v.s. utanför brottmålsrättegången, dock är det vanligen av praktiska skäl mest lämpligt att ta det inom ramen för en brottmålsrättegången.
Vänligen
