Lawline svarar
Hej!
En betalning som genomförts av misstag skall under vissa förhållanden gå åter enligt principen om condictio indebiti. I svensk rätt är huvudregeln sedan gammalt att pengarna skall betalas åter (se bl.a. NJA 1999 s. 575), men vidsträckta undantag görs främst då den som mottagit pengarna varit i god tro och förbrukat beloppet eller annars inrättat sig efter betalningen. Då mottagarens goda tro bedöms tas hänsyn till culpan hos båda parter. En betalare kan genom sitt agerande försätta mottagaren i god tro, även om mottagaren annars bort inse att betalningen var felaktig. Härvid är betalarens respektive mottagarens identitet av stor betydelse. Lägre krav ställs på konsumenter som betalare, medan högre krav ställs på exempelvis penningstarka näringsidkare, såsom banker. Betalarens passivitet kan vidare leda till att även en ondtroende mottagare efter en längre tid får en rätt att behålla det mottagna. Ju längre betalaren dröjer med återkrav, desto större skäl har mottagaren att tro att betalningen är riktig.
För mer information och vägledning i ämnet föreslår jag att Du läser ”Fordran och skuld” av Mellqvist-Persson, eller ”Avtalsrätt 1” av Adlercreutz. En utförlig redogörelse av problemet finns även i ett examensarbete av Christina Blomkvist, under rubriken ”Principen om condictio indebiti i svensk rätt”, vilket Du kan finna på ww.jur.lu.se.
Med vänliga hälsningar,