Synnerligt hinder-häktade och anhållna

Question

I lag om behandling av häktade och anhållna, (1998:602), står följande:

8 § Den häktade skall ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en
timme, om det inte finns synnerligt hinder mot detta.

Finns det någon konkretisering av vad synnerligt hinder kan vara?

Tack på förhand!

Answer 1

I propositionen, 1975/76:90, till den här lagen sägs ingenting om vad lagstiftaren har menat med lagrummet. Vad jag har kunnat komma fram till är att inte heller den tidigare lagen (1958:213), som var en föregångare, hade en liknande bestämmelse. Lagen om behandling av häktade och anhållna har dessutom ändrats och inte heller i den nya propositionen, 1997/98:104 sägs något uttryckligen.

Det enda som kanske kan vara av betydelse är att de häktades rätt till avskildhet och gemenskap enligt 3 §, diskuteras i prop. 1975/76:90 sid. 112. Där sägs att det är av väsentlig betydelse att på olika sätt söka minska de häktades isolering. Man bör följaktligen öka möjligheterna till gemenskap samt främja de häktades kontakt med omvärlden. Det finns dock utrymme för att besluta om undantag med hänsyn till säkerhet eller utredning. Har den häktade belagts med restriktioner av utredningsskäl är möjligheterna till kontakter med andra häktade och yttervärlden begränsade. De inskränkningar i de häktades rätt som kan bli nödvändiga av utrednings- och säkerhetsskäl bör emellertid inte göras mer omfattande än vad som är påkallat i varje enskilt fall. På sid. 124 sägs vidare att personer som är häktade i samma mål, inte kan få vistas i gemenskap ens med andra intagna eftersom dessa senare kan vidarebefordra meddelanden mellan de i samma mål häktade personerna, kollusionsfara. Man skall således förhindra förbindelser mellan intagna som kan antas påverka utgången i ett mål. Enligt min mening skulle den häktade kunna få vistas ensam under utomhuspromenaden. I så fall skulle det inte finnas en risk att äventyra utredningen, men det är kanske svårt för häktet att ordna det.