Lawline svarar
Hej!
Principen om fri bevisprövning kommer till uttryck i 35 kap 1 § rättegångsbalken och innefattar såväl fri bevisföring som fri bevisvärdering. Med fri bevisföring menas att det i princip inte uppställs några begränsningar i fråga om de källor som får användas för att utleta sanningen. Parterna i en rättegång har således rätt att åberopa all form av bevisning, med undantag t.ex. för sådan information som omfattas av läkares och advokaters tystnadsplikt. Fri bevisvärdering innebär i sin tur att domaren fritt har att avgöra värdet av den bevisning som lagts fram i rättegången.
Principen om fri bevisföring har gett upphov till diskussion i den juridiska litteraturen. Bland annat har det ifrågasatts och diskuterats problem som hänger samman med tillåtligheten av bevis som åtkommits eller upptagits i strid med en rättsregel eller en rättsgrundsats. Enligt Fitger synes det förhållandet att ett bevis framkommit i strid mot en viss rättsregel i princip inte utesluta att beviset får läggas fram i en rättegång och att det kan tillerkännas ett högt bevisvärde. (Jfr NJA 1986 s. 489, där det meddelades en fällande dom för rattfylleri på grundval av ett blodprov taget av en laboratorieassistent och inte av läkare eller legitimerad sjuksköterska, såsom lagen kräver.) En annan med principen om fri bevisprövning sammanhängande fråga, som under senare tid tilldragit sig uppmärksamhet, gäller hur s.k. överskottsinformation skall hanteras. Med sådan information avses uppgifter som kan komma fram vid användning av hemliga tvångsmedel, såsom t.ex. hemlig teleavlyssning, och som inte har samband med det brott som föranlett tvångsmedelsanvändningen. Även principen om fri bevisvärdering har gett upphov till diskussion, och då ofta i samband med bedömning av trovärdigheten hos personer som säger sig ha blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Den fria bevisprövningens princip har, såvitt jag vet, varit gällande i Sverige ända sedan rättegångsbalkens tillkomst år 1942. Alternativet till vårt system är så kallad legal bevisteori, vilket tillämpas i bl.a. USA. Detta system innebär att domstolen endast får beakta bevisning som framkommit på tillåten väg. Vilken princip eller vilket system som är att föredra är en fråga som självfallet kan diskuteras.
Med vänliga hälsningar
