Lawline svarar
I första hand ankommer det på den misstänkte att själv ordna sitt försvar och utse försvarare, vilket framgår av 21:3 Rättegångsbalken (RB). I 21:3 a RB anges när misstänkta har rätt att få en offentlig försvarare utsedd. Syftet med offentliga försvarare är att skapa en garanti för att en misstänkt som inte själv har skaffat en försvarare inte lämnas utan möjlighet till juridisk hjälp när sådan hjälp behövs. Utgångspunkten för rättens bedömning om offentlig försvarare ska förordnas ska alltid vara om försvarare över huvud taget behövs med hänsyn till målets beskaffenhet o d. Någon prövning ska inte ske av den misstänktes ekonomiska förhållanden. Endast processuella synpunkter ska vara bestämmande.
Offentlig försvarare ska bl.a. förordnas
1. om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,
2. om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller
3. om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.
Om den misstänkte biträds av försvarare som han själv har utsett, skall inte vid sidan av denne någon offentlig försvarare förordnas.
Enligt den första punkten måste det i varje enskilt fall göras en prövning av om en försvarare verkligen behövs och att det bl a bör beaktas om en misstänkts önskemål om juridiskt bistånd kan tillgodoses genom rådgivning enligt rättshjälpslagen (mer om detta nedan). Vid bedömningen måste hänsyn givetvis också tas till den misstänktes personliga förutsättningar att klara försvaret på egen hand. Vid förnekande kan den misstänkte ha ett behov av juridisk hjälp för att kunna hävda sin ståndpunkt gentemot åklagarens. Om försvarare inte medverkar kan detta kompenseras genom en mer aktiv processledning från domstolens sida. Om den misstänkte gör en invändning om nöd eller nödvärn (mer om detta nedan) har den misstänkte ofta behov av en offentlig försvarare.
Enligt den tredje punkten ska en offentlig försvarare förordnas om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden. En offentlig försvarare kan då förordnas om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till vad målet rör. I fall då sakförhållandena är komplicerade (t.ex. om den misstänkte har förnekat brottet eller i övrigt har haft invändningar i ansvarsfrågan) finns det i regel skäl att förordna offentlig försvarare enligt den tidigare behandlade grunden att en försvarare behövs med hänsyn till utredningen om brottet.
Finns det inget behov av offentlig försvarare men den misstänkte ändå behöver råd och upplysningar före huvudförhandlingen i målet kan rådgivning enligt rättshjälpslagen (RHL) utnyttjas, 3 § RHL. Alla kan få rådgivning enligt rättshjälpslagen. Det innebär att du betalar en fast avgift, som är lägre än vad rådgivningen i vanliga fall kostar. Du kan få rådgivning på det sättet i högst två timmar. En timmes rådgivning kostar 1 320 kronor. Rådgivning i till exempel 15 minuter kostar en fjärdedel av det beloppet. Kontaktuppgifter till advokatbyråer och juridiska byråer hittar du på gula sidorna. När du beställer tid, kom överens om att rådgivning enligt rättshjälpslagen ska gälla. Advokatbyråer och juridiska byråer är inte skyldiga att ge rådgivning enligt rättshjälpslagen.
Om du behöver hjälp med mer invecklade frågor, som tar längre tid, kan du i vissa fall få rättshjälp. Rättshjälp innebär att du kan få ekonomisk hjälp med att betala kostnaden i ärenden som inte går att klara inom rådgivningstiden (två timmar). Rättshjälpen täcker del av kostnaden för advokat eller annan sakkunnig person. Du kan också få hjälp med kostnader för bevisning och andra utgifter. Rättshjälp beviljas efter ansökan av den rättssökande om den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Du kan vända dig till advokatbyrå eller annan juridisk byrå. Den du vänder dig till hjälper dig att ansöka om rättshjälp. Det är sedan domstolen som beslutar om rättshjälp ska beviljas.
Rättshjälp får inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma i fråga, 7 § RHL. Rättshjälp får beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt är rimligt att staten bidrar till kostnaderna, 8 § RHL. Rättshjälp får inte beviljas, om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. Om den rättssökande saknar rättsskydd men med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd, får rättshjälp beviljas endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för den rättssökande, 9 § RHL.
Om du beviljas rättshjälp ska du bidra till kostnaderna genom att betala en rättshjälpsavgift som bestäms till en procentuell andel av kostnaderna för hjälpen. Staten betalar resten. Avgiftens storlek beror på dina ekonomiska förhållanden. Om du vill veta vilka avgifter som gäller, kontakta advokatbyrå eller Rättshjälpsmyndigheten.
Om du förlorar ett mål i en domstol får du i regel betala dina egna rättshjälpskostnader (dvs. rådgivnings- och rättshjälpsavgift) och motpartens kostnader, även om du har rättshjälp.
Ordningsvakter har inga befogenheter att använda våld på det sätt som polismän har (10 § Polislagen). Ordningsmän är däremot enligt 29 § st. 3 Polislagen jämställda polisen vad gäller deras befogenhet att avvisa, avlägsna eller omhänderta någon som stör den allmänna ordningen och rätten att använda handfängsel. Den enda rätt en ordningsman kan ha att bruka våld är den rätt som alla som befinner sig i en nödvärnssituation eller är i villfarelse och tror att han befinner sig i en sådan situation har, 24:1 Brottsbalken. Denna paragraf lyder enligt följande:
En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig. Rätt till nödvärn föreligger mot bl.a. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.
Denna rätta att använda våld gäller å andra sidan på samma sätt för dig. Vilket innebär att om vaktens agerande utgjorde ett brottsligt angrepp har du rätt att försvara dig, bara det inte är uppenbart oförsvarligt. Men hade vakten nödvärnsrätt utgör inte hans agerande ett brottsligt angrepp och därmed saknas rätt för dig att försvara dig. Detta rör alltså svåra bedömningsfrågor vilka jag inte kan ge dig något klart svar på.
Mvh
