Lawline svarar
Hej!
Ni som föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnet även får träffa den förälder som barnet inte bor tillsammans med (se http://www.lagen.nu/1949:381#R14 i Föräldrabalken 6 kap 15§). Ni bör göra vad som är i Er makt för att få barnet att träffa sin pappa. Domslutet från 2002 skall fortfarande följas. Visst går det emot det uttryckliga domslutet att ta med Er pojken helgen när Ni skall åka bort om pappan inte går med på det, men frågan är vad man kan göra åt det. Om pappan ofta har problem med att han inte får träffa sin son på utsatt tid kan han gå till domstol och begära verkställighet av domen. Problemet är att när ett barn har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas kan man inte verkställa en dom (eller ett avtal) mot dess vilja, utom i fall där rätten finner det nödvändigt med hänsyn till barnets bästa (se http://www.lagen.nu/1949:381#K21 i FB 21 kap 5§). Att rätten beslutar om verkställighet innebär att man ger en dom på att barnet skall överlämnas. Detta kan förenas med tvångsmedel såsom vite och polishämtning (se http://www.lagen.nu/1949:381#K21 i FB 21 kap 3§). Polishämtning sker oftast i sista hand och endast i vissa fall. Rätten kan också skicka en kontaktperson att hjälpa till vid överlämningen (se FB 21 kap 2 och 4 §§). Allt detta handlar alltså om verkställighet och detta kan ett moget barn motsätta sig utan att man kan göra något åt det. Innan stod det uttryckligen att man inte kunde verkställa en dom mot barnets vilja om det fyllt 12 år. Fortfarande kan man ha det som en försiktig riktlinje. Har barnet fyllt 12 år lär man inte kunna verkställa domen mot dess vilja. Med den nya lydelsen av lagrummet kan man vägra verkställighet även om barnet som motsätter sig det är under 12 år, om det uppnått en viss ålder och mognad.
På tal om åldern vill jag också nämna att Ni kan gå till domstol på nytt och försöka få till stånd en ny dom om umgänge. Detta gäller framförallt om det domslut som nu reglerar umgänget är gammalt. Ju äldre och mognare barnet är, desto större hänsyn tar domstolen nämligen till barnets vilja (se http://www.lagen.nu/1949:381#R10 i FB 6 kap 2a§ ). Är man över 12 år lägger domstolen definitivt vikt vid barnets vilja, så länge domstolen inte tror att den ena föräldern starkt har påverkat barnets vilja. Det är dock jättesvårt att bedöma hur en domstol skulle döma i en ny tvist om umgängesrätten. Det är ju viktigt att barnet får träffa båda sina föräldrar och att få träffa föräldern man inte bor tillsammans med varannan helg är ju inte överdrivet mycket.
Slutligen vill jag också påpeka möjligheterna för föräldrarna att i samförstånd genom avtal reglera umgänget. Denna möjlighet finns trots att ni redan har en dom på umgängesrätten. Avtalet skall godkännas av socialnämnden ( se http://www.lagen.nu/1949:381#R14 i FB 6 kap 15a§ 3st). Ni kan vända Er till kommunen för att genom samarbetssamtal få hjälp att sluta ett sådant avtal tillsammans med barnets pappa.
Vänligen,
