Lawline svarar
Regler om arv och testamente från isländsk medborgare med hemvist i Sverige finns i lag (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m. Hade isländsk medborgare vid sin död hemvist här i riket, ska i fråga om rätt till arv efter honom svensk lag gälla. När den döde inte haft hemvist här sedan minst fem år vid dödsfallet, ska lagen i det land han är medborgare tillämpas, om det yrkas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror, 1 §.
Enligt 9 § gäller att i fråga om formen för testamente och återkallelse av testamente efter den som vid sin död var medborgare i Island men hade hemvist i Sverige tillämpas bestämmelserna i lagen (1937:81) om internationella rättförhållanden rörande dödsbo (IDL). Enligt 4 § IDL ska testamente anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller vad som i det hänseendet föreskrivs i lagen på den ort där testamentet upprättades eller den ort där testator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller lagen i stat där testator vid upprättandet eller vid sin död var medborgare. Såvitt testamentet avser fast egendom ska det också anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller vad som i det hänseendet föreskrives i lagen på den ort där egendomen finnes. Samma regler gäller i fråga om återkallelse av testamente. Återkallelse ska också anses giltig till formen, om återkallelsen i det hänseendet uppfyller vad som föreskrivs i någon av de lagar enligt vilka testamentet enligt första stycket var giltigt till formen.
Fråga om behörigheten att upprätta testamentet eller att återkalla detta ska bedömas enligt lagen i den stat, där testator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs. Hade han inte då hemvist i den staten sedan minst fen år, är testamentet likväl gällande om han enligt hemlandets lag hade rätt att vidta åtgärden, 10 § 1935 års lag.
Fråga om testamentets eller återkallelsens ogiltighet på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig påverkan ska bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs, 11 § 1935 års lag. Hade isländsk medborgare vid sin död hemvist här i riket, ska svensk lag tillämpas i fråga om bevakning och klander av testamente efter honom, 12 § 1935 års lag.
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att om ovan nämnda regler följs så skapas ett giltigt testamente vilket vid dödsfall kan åberopas i Sverige.
Mvh
