Lawline svarar
Hej! Tack för din fråga!
I svensk rätt råder enligt huvudregeln avtalsfrihet, det vill säga att parternas gemensamma vilja styr. Därigenom kan parterna avtala sinsemellan vilket lands lag som ska gälla. Dock finns vissa tvingande regler i svensk rätt som alltid måste beaktas och som sedermera inte kan kringgås, så länge avtalet träffas av de svenska reglerna. För att avgöra om det finns tvingande regler som måste tas hänsyn till, ska omständigheterna i det enskilda fallet beaktas. Är det exempelvis fråga om ett köp mellan två näringsidkare kan dessa avtala om annat lands lag enligt 3 § Köplagen, se http://lagen.nu/1990:931. Är det istället fråga om ett köpeavtal mellan en konsument och en näringsidkare gäller Konsumentköplagen som är tvingande. Om det då är fråga om ett avtal som är till större nackdel för konsumenten än om de svenska reglerna tillämpas är det inte tillåtet enligt 3 §, se http://lagen.nu/1990:932. Men om det är till fördel för konsumenten och inte är oskäligt är det således tillåtet. Detta överensstämmer med de internationella regelverk som finns på avtalsområdet.
Vidare kan det standardavtal man upprättar med en lagvalsklausul jämkas om det inte klart framgår av avtalet och motparten inte underrättats tillräckligt tydligt. Detta enligt 36 § Avtalslagen som också är en tvingande regel, se http://lagen.nu/1915:218. Man ser strängare på de fall där den andra parten i förhållande till den som upprättat avtalet, intar en underlägsen ställning.
Alltså kan tvingande regler aldrig avtalas bort och man måste därför titta på det enskilda fallet ifall tvingande regler finns som då måste beaktas.
Mvh
