Är det brottsligt att råka tafsa på någon om man blir knuffad in i denne? Vad händer om man då blir misstänkt för brott?
Hej, jag var ute på klubben, sedan när jag skulle hämta min jacka och gå ut, så råkade jag gå in i en tjej framför mig för jag blev knuffad in i henne på grund att de va för trångt och det vi tog trappan ner. Hon gick och sa till vaken att jag försökte tafsa på henne. Vaken kom och tog ut mig sen fick jag åka polisbil till stationen där sa dem att jag har blivit anmäld för sexuellt ofredande. Jag nekade såklart. Jag har absolut inte tafsat, jag blev ba knuffad in henne. Jag va lite berusad. Mina vänner såg allt också.
Va kommer hända nu ?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Jag börjar med att redogöra för vad som gäller (straff)rättsligt i ditt fall, för att sedan gå in på frågorna om vad som gäller rent processuellt, vad som kommer eller kan hända härnäst och vad du bör göra.
Vad gäller straffrättsligt? Du anger att du blivit anmäld för sexuellt ofredande. Det brottet finns återgivet i brottsbalken 6 kap. 10 § (särskilt andra stycket utefter vad som är relevant här). För sexuellt ofredande döms enligt bestämmelsen bl.a. den som genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är "ägnat att kränka personens sexuella integritet". Att det ska röra sig om ett "handlande" (om det inte är en kränkning genom ord) innebär att det ska ha rört sig om ett sådant som inte är så pass sexuellt integritetskränkande eller samlagsliknande (dvs. varaktig eller påtagligt sexuell beröring) att det kan räknas som en "sexuell handling" enligt våldtäktsbestämmelsen i brottsbalken 6 kap. 1 §. Att handlandet ska vara "ägnat att" kränka en persons sexuella integritet innebär att integriteten hos den utsatta personen inte faktiskt behöver ha kränkts under händelseförloppet, utan det räcker att handlandet normalt eller typiskt sett är att betrakta som ett kränkande sådant (t.ex. att ta på någons rumpa).
Det betyder dock inte att man sexuellt ofredat någon i brottsbalkens mening varje gång man råkar ta på någons mer intima kroppsdelar, exempelvis när man själv blivit knuffad. För att en gärning ska betraktas som brottslig krävs nämligen som huvudregel enligt brottsbalken 1 kap. 2 § första stycket att den måste ha begåtts uppsåtligen. Den juridiska innebörden av uppsåt är ganska annorlunda jämfört med vad man menar i dagligt tal, och innefattar alltså mer än medveten avsikt. För att en gärning ska anses ha varit uppsåtlig räcker det att så kallat "likgiltighetsuppsåt" funnits. Det betyder kort sagt att något man gjort är "uppsåtligt" i straffrättslig mening redan om man anat/misstänkt att det man gör kommer att leda till något dåligt (även om det inte varit ens avsikt), men ändå inte brytt sig om detta och ägnat sig åt gärningen eller beteendet ändå.
Anledningen till att detta krav på uppsåt finns kommer sig av den så kallade skuldprincipen. Man måste i någon mening kunna sägas vara klandervärd i sitt agerande till den grad att man kan hållas straffrättsligt ansvarig för sina skadliga/dåliga gärningar, och det är man normalt sett bara om man ägnat sig åt ett (i och för sig kriminaliserat) beteende med någon form av uppsåt.
För att du ska kunna anses ha begått sexuellt ofredande krävs det alltså att du varit mer eller mindre medveten om att du skulle komma att beröra den andre personen sexuellt. När man plötsligt, oförutsett, blir knuffad har man dock ingen kontroll över sig själv och sin kropp och anses då inte kunna hjälpa att man råkar exempelvis ramla in i en annan person och i det skedet ta på denna person på ett olämpligt sätt. Kriminalisering tar med andra ord sikte på mänskliga, kontrollerade gärningar, inte på (okontrollerade) kroppsrörelser.
Utifrån din händelsebeskrivning bör slutsatsen därför bli att du inte agerat med uppsåt när du råkat ramla in i den andre personen och alltså inte kan sägas ha begått sexuellt ofredande enligt brottsbalken.
Bevisning och betydelsen av vittnen – Det är enligt fast praxis åklagaren som ska lägga fram så mycket bevisning att det står utom rimligt tvivel att du begått sexuellt ofredande. Det betyder även att det måste stå utom rimligt tvivel att du haft någon form av uppsåt i detta för att dömas för brottet. Det framgår bl.a. av rättsfallen NJA 1980 s. 725 och NJA 1996 s. 176. Det rör sig alltså, åtminstone i teorin, om ett mycket högt ställt beviskrav.
När det gäller mål om sexualbrott såsom sexuellt ofredande har HD därutöver (t.ex. i NJA 2019 s. 347) uttalat att det inte räcker att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade för att en fällande dom ska kunna meddelas. I kombination med annan bevisning kan målsägandens trovärdighet dock räcka. Är det så att du själv har vänner som vittnen till händelsen är det naturligtvis en fördel du bör dra nytta av. Det ska dock nämnas att närståendevittnens utsagor, på grund av dessa vittnens naturliga vilja att försöka få den "egna parten" friade, principiellt värderas lägre än övriga vittnesutsagor.
Vad kan du göra nu? Är det så att du enligt polisen är misstänkt för brottet (detta framgår inte helt klart av din beskrivning) innebär det vissa rättigheter för dig enligt rättegångsbalken (RB). Du får enligt RB 21 kap. 3 § biträdas av försvarare. Du kan därtill under vissa förutsättningar ha rätt till en offentlig försvarare som förordnas av domstol, och erbjuds du en sådan rekommenderas att du tackar ja, särskilt på grund av det tvivel som finns huruvida det du gjort ens är brottsligt. Du får själv föreslå någon behörig som offentlig försvarare (t.ex. en viss advokat du känner till), och om det inte finns särskilda skäl mot det ska denna person förordnas, enligt RB 21 kap. 5 § andra stycket. Frikänns du i målet kan du enligt RB 31 kap. 2 § få ersättning för dina försvarskostnader.
Du har (såvitt är relevant i ditt fall) rätt till en offentlig försvarare enligt RB 21 kap. 3a § om du:
1. är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet,
2. behöver försvarare med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till en annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller
3. om det i övrigt finns särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.
De närmare omständigheterna av fallet framgår visserligen inte enligt din beskrivning, men om t.ex. utredningen om händelsen är omfattande/komplicerad lär du kunna begära en offentlig försvarare enligt punkt 1. Är det så att du t.ex. fått en påföljd för brott tidigare, såsom böter, kan du även trycka på att punkt 2 är aktuell för att få en försvarare.
Även om du inte har rätt till någon offentlig försvarare enligt RB 21 kap. 3a § ovan, kan du fortfarande välja att anlita en privat försvarare. Det görs då på ren avtalsbasis (precis som om du köpt vilken annan tjänst som helst) och du betalar helt ur egen ficka.
Visserligen är det värt att tänka på att du kommer att få betala rättegångskostnaderna som uppkommit i målet om du döms för brottet i domstol (exempelvis kostnaderna för en offentlig försvarare) enligt RB 31 kap. 1 §, men omfattningen av betalningsskyldigheten begränsas enligt bestämmelsen och gäller inte för bl.a. kostnader som skäligen (rimligen) varit motiverade för utredningen. Beloppet som ska betalas sätts även ner helt eller delvis utefter bl.a. hur ens personliga och ekonomiska förhållanden ser ut. Med andra ord behöver inte kostnaderna nödvändigtvis bli så höga för det fall att du döms. Du är dessutom enligt RB 31 kap. 1 § tredje stycket läst tillsammans med 31 kap. 4 § i princip aldrig skyldig att betala mer i försvarskostnader än vad du hade fått betala i rättshjälpsavgift enligt rättshjälpslagen 23 §. Den avgiften är enligt den sistnämnda bestämmelsen nästan alltid mycket låg.
Hoppas du fått mer klarhet i din situation! Lycka till!
Med vänlig hälsning,
