Arbetsgivarens principalansvar vid arbetstagarens vållande i tjänsten

Hej.

Jobbar som Utesäljare med tjänstebil/förmånsbil.

För ett tag sen var jag med om en seriekrock vid rusningstrafik.

Tyvärr var jag sista bilen och råkade köra in i bilen framför.

Nu har jag blivit misstänkt och förhörd för vållande till annans kroppskada "diskbrock" för att inte hålla tillräckligt med avstånd.

Detta inträffade i tjänsten.

Vad händer om jag blir dömd i rättegång? Vem betalar böter skadestånd osv?

Lawline svarar

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.

Din fråga rör två delar 1. utomobligatoriskt skadestånd, alltså skadestånd som inte grundar sig på ett avtalsrättsligt anspråk. Skadeståndslagen blir gällande på den här problematiken och jag kommer att referera till den som ”SkL”. 2. frågan om brott och ansvar för böter. Jag börjar kort att besvara fråga 2.

Ansvar enligt SkL och ansvar enligt brottsbalken (BrB) är två helt olika saker. Skadestånd är något som går till skadelidande och det behöver inte ha begåtts något brott för att en skadelidande ska ha rätt till skadestånd. Böter däremot är något som tillfaller staten (se BrB 25 kap. 7 §) som straff för brott. Om du gör dig skyldig till brott (”vållande till kroppsskada” hittar du i BrB 3 kap. 8 §) och därmed blir dömd att betala böter så är det ansvaret helt ditt - det är den som begått brottet som ska betala. När det kommer till fråga 1. däremot, så kan ansvarsfördelningen enligt skadeståndslagen se lite olika ut beroende på vissa omständigheter:

Skadeståndslagen och arbetsgivares principalansvar

SkL 2 kap. 1 § stadgar att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada ska ersätta skadan. Det är huvudregeln som man förhåller sig till inom skadeståndsrätten. Det finns dock vissa situationer där någon kan bli skadeståndsskyldig för någon annans vållande, ett sådant exempel är arbetsgivares principalansvar som stadgas i SkL 3 kap. 1 §. Där står det bl.a. att den som har arbetstagare i sin tjänst ska ersätta personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. För att arbetsgivaren ska kunna bli ansvarig krävs alltså att, 1. skadan ska ha vållats genom fel eller försummelse och att, 2. det ska ha skett i tjänsten.

Fel eller försummelse

Med fel eller försummelse avses vållande/oaktsamhet precis som enligt SkL 2 kap. 1 §, endast en annan formulering. Det utesluter däremot (ofta) grov oaktsamhet eller uppsåtligt agerande, eftersom att man anser att sådant beteende får arbetstagaren ansvara själv för (det är dock inte säkert att det alltid bedöms så). Anledningen till arbetsgivarens principalansvar är nämligen (bl.a.) att arbetsgivaren (oftast) är den som lättast kan skydda sig mot olyckor, genom försäkring, och därmed får anses räkna med att olyckor kan hända i arbetet. Så som du beskriver händelsen så låter det som att vållandet faller under vad man kallar ”fel eller försummelse”.

I tjänsten

Du skriver själv att olyckan inträffade i tjänsten. Jag ska bara försöka förtydliga vad lagen avser med i tjänsten. Det finns olika indikationer som kan hjälpa till med att utreda om vållandet har skett i tjänsten eller ej. Till exempel så om det har skett under arbetstid är det en sådan faktor som talar för att det ska anses vara ”i tjänsten”. Även att det skett på arbetsplatsen eller hos kund/klient/dylikt. Man kan säga att handlingar som begås under arbetstid och i nära samband med arbetsuppgifterna är ”i tjänsten”. En sådan faktor som att tjänstebil har använts, om det dessutom var under arbetstid och kanske till eller från ett uppdrag eller liknande, är något som skulle tala för att det skett i tjänsten. Om du däremot använde tjänstebilen på väg hem från jobbet/arbetspasset så skulle det nog inte ses som i tjänsten. Det som skulle kunna göra att det inte faller inom ”i tjänsten” är att skadevållandet skett genom brott, men det är oklart om det skulle spela någon roll i just den här specifika situationen.

Arbetstagares egna ansvar

Principalansvaret är dock inte en garanti för arbetstagare att gå fri från ersättningsskyldighet, även om dennes ansvar är mer inskränkt. Se SkL 4 kap, 1 §. Arbetstagare kan bli ersättningsskyldig för skador som vållas genom fel eller försummelse i tjänsten om synnerliga skäl föreligger. ”Synnerliga skäl” är en bedömning som får göras i det enskilda fallet, men exempel på sådant kan vara grövre brott som begåtts under arbetstid eller om arbetstagare agerat grovt vårdslöst eller rent av uppsåtligt. Normalt sett krävs dock mer än enkelt vållande/oaktsamhet.

Sammanfattningsvis: Om ditt agerande kan anses ha skett i tjänsten så bör det vara din arbetsgivare som blir skadeståndsskyldig för händelsen då, vad jag kan utläsa, inget tyder på att du agerat tillräckligt vårdslöst för att ditt egna skadeståndsansvar ska aktualiseras. Skadelidande kan dock fortfarande rikta skadeståndskravet mot dig, vilket isåfall får bestridas. Eventuella böter som ska betalas till staten däremot, är något du isåfall kommer få stå för själv.

Hoppas du fick svar på din fråga, om inte så är du välkommen att komma in med en ny.

Vänligen,

Fanny RudénRådgivare
Public question details image

Boka tid med jurist

Behöver du hjälp med ärenden relaterade till Skadeståndsrätt och Skadeståndsansvar, arbets-givare/tagare? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig!

Fyll i formuläret så svarar en av våra jurister dig inom 24 timmar. Juristen kommer att kontakta dig och ge dig ett tidsestimat och ett prisförslag för att hjälpa dig med att lösa ditt ärende

0 / 1000