Bestrida strafföreläggande
Hej!
Jag har ett strafföreläggande framför mig där en person står anklagad för narkotikabrott, ringa brott, olovligen brukat cannabis, morfin och kodein. Personen i fråga har blivit utsatt för brott, mordförsök och är svårt brännskadad och ligger på sjukhus. Personen erkänner för polisen att hen dragit några bloss (cannabis vid ett tillfälle) och hen har även fått två tabletter citodon av en bekant p.g.a. tandvärk men har inte brukat något morfinpreparat. Hen uppger att hen har blivit neddrogad i samband med mordförsöket men kan inte bevisa det. Har stora minnesluckor från tiden runt händelsen. Vad är bäst att göra nu, försöka betala strafföreläggandet på 3855kr (hen har väldigt dålig ekonomi) eller bestrida det och hoppas på en mindre summa? Tack på förhand!
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga.
Ett strafföreläggande är ett föreläggande utfärdat av åklagaren som syftar till att den misstänkte omedelbart ska ha möjlighet att erkänna sin gärning och godta påföljden, utan att någon rättegång inleds (48 kap. 1 § rättegångsbalken). Om den misstänkte bestrider ett strafföreläggande, kommer åklagaren med största sannolikhet att väcka åtal vid behörig tingsrätt.
Huruvida personen i din frågeställning bör godkänna eller bestrida strafföreläggandet är svårt att svara med, med tanke på att det är en mängd faktorer, som är okända för mig, som spelar in i bedömningen. Vet den misstänkte med sig att han eller hon är helt oskyldig, talar detta för att bestrida strafföreläggandet. Leder bestridandet till en rättegång, är det åklagaren som har bevisbördan för att den misstänkte begått brottet (narkotikabrott i ditt fall). I brottmål är beviskravet högt satt. Det måste vara ställt utom rimligt tvivel att den misstänkte begått brottet. I praktiken betyder detta att det överhuvudtaget inte får finnas en rimlig, alternativ förklaring till det inträffade. Efter en rättegång är det sedermera rätten som ska värdera bevisningen som lagts fram och är det inte ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått gärningen, ska han eller hon frikännas.
Det är även värt att nämna att åklagaren har en skyldighet att iaktta objektivitetsprincipen. Åklagaren ska inte bara ta upp omständigheter och bevis som talar mot den tilltalade, utan även omständigheter och bevis som talar till dennes fördel (jfr 23 kap. 4 §).
Väljer personen i fråga att bestrida strafföreläggandet, leder detta i normalfallet till att åtal väcks mot personen. Skulle personen fällas till ansvar, kan denne ådömas en annan påföljd. Men kom ihåg att beviskravet är högt ställt i brottmål och att det är åklagaren som har bevisbördan (även om det är till den tilltalades fördel om denne själv har goda bevis som talar till dennes fördel). Om du vill läsa mer om strafföreläggande kan du göra det på Åklagarmyndighetens sida här.
Vänliga hälsningar,
