Exponering inför andra vid kroppsvisitering och förhör - lagligt?

Hej!

Jag blev visiterad av polisen i min trappuppgång för han tyckte jag såg påverkad ut, lite obehagligt eftersom det var en man och jag har varit utsatt för övergrepp tidigare.

Iaf i min ficka hittade han 1 karta imovane och han var ganska nedlåtande mot mig tycker jag, för jag trodde verkligen inte det var olagligt att ha det eftersom jag har recept på stilnoct vilket i stort sett är samma sak.

Jag har dessutom haft recept på imovane tidigare, men ville testa om den funkade bättre än stilnoct eftersom jag vaknar så mycket under natten.

Hur som helst så liksom hånflinar polisen och utgår från att jag knaprat upp alla stilnoct och därför har denna karta, men så är det inte.

De tog varken blod eller urinprov på mig, och sen fick jag gå hem.

Men vad händer nu? Jag trodde som sagt inte detta var olagligt och det var inget jag hade köpt utan fått.

Och får man verkligen stå med en i porten och förhöra en och visitera så alla grannar kan se? Grymt kränkande :(

Lawline svarar

Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline.

Jag beklagar din upplevelse med polisen. Jag ska försöka förklara för dig vad som gäller i en sådan situation som du beskriver.

Principer

Allmänt i samhället är tvångsmedel yttersta medel som staten får använda eftersom det är så integritetskränkande. Det framgår av regeringsformen (RF) 2:6 att svenska medborgare är skyddade mot kroppsliga ingrepp, utom i särskilda fall. Det måste alltså finnas skäl för att kunna använda tvångsmedel. De olika misstankegraderna tillåter olika typer tvångsmedel (kan misstänkas, skäligen misstänkt och på sannolika skäl). För att hindra missbruk finns det principer som styr användningen av statens användning av tvångsmedel. Legalitetsprincipen, enligt RF 1:1 st. 3, innebär att lagstöd måste finnas för det tvång som används. Behovsprincipen, 8 § 2 st. polislagen, anger att tvångsmedel endast får användas om det är nödvändigt med hänsyn till syftet med åtgärder och det avsedda resultatet inte kan uppnås med mildare metoder. Proportionalitetsprincipen innebär att åtgärder måste ifråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i rimlig proportion till vad som står att vinna med åtgärden.

Rättegångsbalken (RB)

I rättegångsbalken hittar du lagstöd för när tvångsmedel får användas. I ditt fall, av vad jag kan tyda, har polisen använt sig av kroppsvisitering och förhör. Kroppsvisitering får företas om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa på den som skäligen kan misstänkas för brottet. I det aktuella fallet verkar det som att polisen utgick från att du var påverkad (en konkret omständighet som talar för brott begåtts), vilket berättigar kroppsvisitering i syfte för att söka efter föremål som tas i beslag i eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen om brottet, RB 28:11. En polisman, förutom förundersökningsledare, får genomföra denna tvångsåtgärd om det föreligger fara i dröjsmål, RB 28:13. Med vara i dröjsmål menas att det finns risk för att åtgärden inte går att genomföra om den inte genomförs omedelbart, exempelvis genom att den misstänkte personen avhänder sig bevismaterial (t.ex. narkotika). Stöd för detta finns även i 19 § polislagen.

Om kroppsvisiteringen är av mera väsentlig omfattning, t.ex. urinprov, ska åtgärden verkställas inomhus och i avskilt rum. En ytlig genomsökning av någons kläder eller en undersökning av föremål är normalt inte så omfattande att den måste verkställas inomhus och i avskilt rum, medan en grundligare undersökning som innebär att personen måste ta av sig kläderna bör ske inomhus. Tanken är att vissa kroppsvisiteringar är integritetskränkande om de genomförs offentligt. Integritetskänsliga kroppsvisiteringar av en kvinna, t.ex. urinprov, får bara verkställas av en annan kvinna. Dock gäller det inte för alkoholutandningsprov, blodprov och salivprov eftersom det inte anses lika integritetskänsliga, RB 28:13 st. 3.

När det gäller förhör ska det ske på ett sådant sätt att någon inte onödigt utsätts för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet. Ett förhör bör t.ex. inte gå till så att den förhörde exponeras för allmänheten på ett ofördelaktigt sätt. Enligt JO:s ämbetsberättelse 1990/91 s. 81 hade en kvinna utanför en butik i ett torg blivit kvarhållen av förhörd av polisen. JO konstaterade att vad som ska anses utgöra lämplig plats för ett förhör beror ofta på omständigheterna. I vissa fall, som trafikolyckor, kan det vara berättigat att hålla förhör på plats i polisfordon. I det aktuella fallet ansåg JO att det var olämpligt att hålla förhör vid ett välfrekventerat varuhus, som dessutom låg i närheten av förhördes bostad. Det vore därför lämpligare att hålla förhöret på en mindre utsatt plats.

Svar

Av de omständigheter du nämner verkar polisen inte ha agerat utanför sina befogenheter eftersom kroppsvisiteringen inte varit så omfattande. Med det sagt, kan det finnas omständigheter som talar för att kroppsvisiteringen varit omfattande, som inte tagits upp i din fråga. Man kan möjligtvis ifrågasätta polisens agerade om det är nödvändigt att genomföra kroppsvisiteringen just i porten, där det är vanligt att personer passerar, och inte genomföra det på ett avskilt område, om det kan genomföras utan större svårigheter. Dock skulle jag inte betrakta det som ett överskridande av polisens befogenheter. Möjligtvis olämpligt snarare än olagligt. Jag gör samma bedömning i fråga om förhör. Visserligen inte överskridande av polisens befogenheter, men förmodligen olämplig plats att hålla förhör.

Du har möjlighet att göra en JO-anmälan om du upplever dig kränkt eller felbehandlad av polisen eller annan myndighet. - https://www.jo.se/sv/JO-anmalan

Med vänliga hälsningar,

André TitoRådgivare
Public question details image

Ställ en Expressfråga 1499 kr

Behöver du hjälp med att lösa en fråga gällande Processrätt och Förundersökning? Vi kan hjälpa dig!

Ställ din fråga i formuläret nedan och få svar inom 72 timmar.

Betala medKlarna Logo
0 / 1500
swish logo