Gäller proportionalitetsprincipen vid fastspänning?
Jag blev fastspänd med bälte då jag vårdades på LPT. Under fastspänningen drog man i mina armar så jag hade ont i 3 dygn efteråt. Enligt läkaren gjorde jag inget motstånd och det fanns ingen orsak att använda våld. Jag blev tvångsmedicinera med Lorazepam och Haldol trots att jag upplyste om att jag får paradoxalreaktioner av de preparaten, jag blir manisk av Lorazepam och psykotisk på Haldol. Vidare gav man mig injektionerna genom kläderna trots den ökade infektionsrisken, jag var då fastspänd och kunde inte skada någon. Jag mår mycket psykiskt dåligt av detta. Jag har behövt heldygnsvård 2 gånger och behöver hjälp av en psykolog för att kunna hantera traumat. När jag ifrågasätter förfarandet kring själva fastspänningen får jag till svar att man följt gällande rutiner vilka generaliserar patienter som en homogen grupp och inte ger utrymme för reflektion och bedömning av hur mycket tvång och våld som behövs för att uppnå resultatet utifrån individen. Gäller inte proportionalitetsprincipen i den situatilnen och ska den i så fall inte gälla mig som individ?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara huruvida proportionalitetsprincipen gäller för dig som individ i en tvångsvårdssituation där fastspänning är inblandat används lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT).
Under vilka förutsättningar får fastspänning ske?
Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning. Då ska hälso- och sjukvårdspersonal vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd. Om det finns synnerliga skäl, får det beslutas att patienten ska hållas fastspänd under en längre tid än "kortvarigt" (LPT 19§). Detta ska endast ske i vissa extrema situationer. Innan ett beslut fattas om fastspänning med bälte i mer än fyra timmar ska den beslutande läkaren själv undersöka patienten (SOSFS 2008:18).
Proportionalitetsprincipen gäller vid fastspänningar och val av mediciner
Psykiatrisk tvångsvård ska endast användas i situationer där ett tvångsmässigt omhändertagande är en förutsättning för att frivillig vård ska komma till stånd (LPT 2 §). Inom den slutna psykiatriska tvångsvården kan s.k. tvångsåtgärder användas. Som tex. fastspänning. Tvångsåtgärder får dock endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden i fråga. Detta är ett uttryck för proportionalitetsprincipen. Det innebär att det tvång som aktualiseras ska utövas så skonsamt som möjligt och med största hänsyn till patienten (LPT 2 a §).
Det ska göras en avvägning mellan tvångsåtgärdernas positiva effekt för patienten och den integritetskränkning som behandlingen innebär. Det betyder i fallet med fastspänning att ingreppet i patientens självbestämmande och integritet ska vägas mot tex faran som patienten kan utsätta sig själv för om fastspänning ej används. Proportionalitetsprincipen är alltså tillämplig under pågående tvångsvård och ska tillämpas tex när fastspänning aktualiseras.
Frihetsberövande och tvångsåtgärder är integritetskränkande och ingrepp i de mänskliga fri- och rättigheterna (Europakonventionen artikel 5). Därför är proportionalitetsprincipen viktig när ett sådant ingrepp sker.
Du beskriver även att vissa av de preparat som användes ger mycket negativa biverkningar för dig. Proportionalitetsprincipen ska tillämpas även vid val av tex mediciner. Bestämmelsen innebär bla att stor hänsyn ska tas till vilka biverkningar som patienten får av en viss medicin.
Sammanfattningsvis
Proportionalitetsprincipen ska gälla vid fastspänningar inom LPT. Du kan göra en anmälan till IVO om det du varit med om, eftersom den patient som klagomålet gäller får anmäla till IVO. IVO utreder bland annat klagomål från patienter som tvångsvårdats.
Hoppas du fick svar på din fråga och tack för att du vände dig till oss på Lawline!
Med vänliga hälsningar,
