Har man rätt till arv efter en avliden icke-biologisk pappa? Och vad gäller detsamma med biologisk pappa?
Jag har gjort en DNA test som visar att jag har en annan pappa än den jag växte upp med. Han är avliden sen långt tillbaka och hans förmögenhet har gått vidare i två led dvs till barnbarn.
Har jag någon som helst rätt till arvet och hur hanterar man det när det gått vidare i två generationer?
Tack på förhand
Lawline svarar
Hej och tack för att du ger Lawline förtroendet att besvara din fråga!
Sammanfattning av slutsatserna
- Du har troligtvis inte arvsrätt efter din biologiska pappa. Men om du har det gäller en tioårig preskriptionsregel
- Om din icke-biologiska pappa avlidit kan din arvsrätt efter honom inte ifrågasättas
- Rättsläget är ovisst om det uppdagas innan arvsskiftet av din icke-biologiska pappa
Rättsliga utgångspunkter
I svensk rätt gäller faderskapspresumtion. Den man mamman är gift med vid barnets födelse anses (presumeras) vara barnets pappa, 1 kap. 1 § föräldrarbalken (FB). Presumtionen kan omkullkastas av att som i ditt fall, barnets arvsanlag kan hållas för visst att mannen inte är barnets pappa, 1 kap. 2 § p. 2 FB.
För de som kommer underfund med att den biologiska pappan är en annan än vad man utgått från, väcks naturligt nog en oro över hur det blir arvet, exv. om talan om ogiltigförklaring kan väckas och om man förpliktas återbära arvet. Frågan kan inte helt avgöras utifrån lagtexten, upphovet till det är att föräldrarbalken talar om faderskapspresumtion utan biologisk koppling medan ärvdabalken talar om den avlidnes avkomlingar. Således finns en motstridighet i lagarna som delvis anknyter till varandra.
Klarhet har i frågan kom dock 1997. I ett fall föranledde omständigheterna att frågan prövades av Högsta domstolen (HD) i rättsfallet NJA 1997 s. 645, där HD till skillnad från underrätterna slog fast att presumtionen 1 kap. 1 § FB alltjämt gäller, "den bygger på uppfattningen att mannen i äktenskapet normalt är biologisk fader till de barn hustrun föder. Med denna presumtion tar barn i äktenskapet utan vidare arvet efter mannen jfr 2 kap. 1 § ärvdabalken." En konsekvens av detta är att faderskapet kan vara fastställt rättsligt, samtidigt som det inte är biologiskt möjligt.
Uttalandet har senare doktrin uppfattats som en antydan om att faderskapspresumtionen grundar sig i arvsrätt och inte biologiskt släktskap. 2 kap. 1 ÄB, dvs. din rätt att ärva efter dina föräldrar, uttrycks visserligen "den avlidnes avkomlingar" men sett i ljuset av rättsfallet ska det förstås som att dessa är kopplade till den rättsliga presumtionen, inte i biologiskt mening.
Konklusion
Beträffande din icke-biologiska pappa
Om du rättsligt sett var barn till den avlidne när arvsskiftet genomfördes, såvida faderskapet inte hävts innan arvsskiftet är du i din fulla rätt till arvet. I fokus är hur rättsförhållandet såg ut vid tidpunkten för arvsskiftet; förelåg då en intakt faderspresumtion? I andra fall är rättsläget mer osäkert eftersom HD prövade endast de enskilda omständigheterna i fallet vilka var att flickan vars arvsrätt godtogs av HD, inte blev varse om den bristande arvsanlagskorrelationen förrän efter arvsskiftet, dvs. detsamma som i ditt fall.
Beträffande din biologiska pappa
Motsatsvis gäller att du inte har rätt till arvet efter din biologiska pappa, men man ska vara försiktig med att göra motsatssluts av prejudikat (rättsfall från HD). Har du mot förmodan med hänsyn till rättsfallet, ändå rätt måste du göra gällande din rätt inom tio år från dödsfallet, 16 kap. 4 § ÄB.
Hoppas du blir nöjd med svaret, kommentera annars gärna mitt svar så reder vi ut eventuella frågetecken.
Hälsningar,
