Hur kommer domstolen fram till att den dömde ska betala ersättningen till den offentliga försvararen?
Hej! Jag trodde länge att staten stod för samtliga kostnader i brottmål (vilket ofta har stått i de domar jag har läst, att konstnaden ska stanna på staten) men har nyss fått höra att man kan behöva betala en summa för sin offentliga försvarare om man blir dömd. Jag har dock väldigt svårt att tyda hur denna kostnad räknas ut ( och när). Finns det några konkreta exempel från verkliga domslut som kan förenkla i svaret? Mvh
Lawline svarar
Hej, kul att du valt att vända dig till oss på Lawline för att få svar på din fråga!
Huvudregeln är den omvända
Huvudregeln är faktiskt den omvända. Döms den tilltalade för brottet ska den dömde ersätta staten för alla kostnader som uppkommit hos de brottsutredande myndigheterna under deras handläggning av ärendet. Polisen har i regel haft kostnader för sin utredning och domstolen ska betala den offentliga försvararen för sitt arbete. De statliga myndigheterna står för kostnaderna till en början och den dömde debiteras när domen vunnit laga kraft d.v.s. när en fällande dom i brottmål inte längre går att överklaga.
Domstolens möjlighet att besluta att kostnaden ska stanna på staten
Att huvudregeln är att den dömde ska stå för alla nödvändiga rättegångskostnader framgår av 31 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken (RB). Att det i flertalet domar står att "kostnaden ska stanna på staten" beror på att den dömde ofta har en mycket dålig ekonomi. Det är meningen att straffet för ett brott ska vara proportionerligt i förhållande till den dömdes livssituation och den gärning den dömde begått. Även om betalningsskyldigheten i sig inte är ett straff kan det för en person med mycket dålig ekonomi framstå som ytterligare ett straff för det brott denne begått. På grund av detta finns en möjlighet för domstolen att besluta att den dömde inte ska betala rättegångskostnaderna eller endast betala en del av rättegångskostnaderna, se 31 kap. 1 § fjärde stycket RB.
En kostnadsräkning baserad på timmar lämnas in i slutet av varje huvudförhandling
I slutet av varje huvudförhandling lämnar den offentliga försvararen in en kostnadsräkning till rådmannen (juristdomaren i brottsmål). Hur mycket den offentliga försvararen kräver i ersättning beror på hur många timmar denne jobbat och därför kan inte ersättningens storlek fastställas förrän huvudförhandlingen är avslutad. Varför den offentliga försvararens kostnadsräkning inte finns med i domslutet lär bero på att den inte har någon betydelse för domslutet. Varför det i domen inte står någon motivering till varför domstolen beslutat att "kostnaden ska stanna på staten" beror på att denna bedömning av domstolen har skett efter en granskning av den dömdes personalia. Personalia är detsamma som en personutredning: en skrivelse med information om den dömdes ekonomiska förhållanden, livssituation, belastningsregister och hälsotillstånd. Eftersom personalian innehåller känsliga personuppgifter ska dessa uppgifter inte offentliggöras i en dom var och en kan läsa.
Rättsfallen säger inte så mycket eftersom grunden till domstolens bedömning ofta är sekretessbelagd
Det finns rättsfall den dömde överklagat domslutet och yrkat en friande dom i högre instans. I samband med detta yrkande har den dömde också krävt att undslippa betala rättegångskostnaderna ifall den högre instansen än en gång skulle döma den dömde för brottet. Tyvärr är dessa domar ofta lika innehållslösa när det gäller argumentationen kring huruvida den dömde ska stå för ersättningen till den offentliga försvararen. Även i högre instans görs denna bedömning på grundval av den dömdes personalia – information som även där är känslig och inte ska läcka ut i offentligheten.
Hoppas du fått svar på din fråga och lycka till!
Med vänlig hälsning,
