Kan man fortsätta hållas häktad för brott även om risken för att man försvårar utredningen är liten?
Jag har en anhörig som är häktad på sannolika skäl misstänkt för en våldtäkt. Som särskilt skäl för häktning har domstolen endast åberopat s.k. kollusionsfara. Till trots för att all teknisk utredning och förhör av vittnen är avslutat så är han fortfarande häktad på denna grund. Han är inte tidigare straffad och det görs inte gällande att han försökt sabotera utredningen i något avseende. Jag har förstått att det inte är tillåtet att hålla honom häktad om det är uppenbart att det inte finns kollusionsfara.
Min fråga är: Vad fordras normalt för att det ska vara uppenbart att det inte föreligger kollusionsfara när all utredning är klar och åtal har väckts?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utifrån din beskrivning kommer jag först att allmänt beskriva häktningsreglerna, särskilt när det gäller kollusionsfara, och när sådan fara kan ligga till grund för fortsatt häktning. Sedan kommer jag beskriva relevanta regler för häktningsprocessen och vad ni skulle kunna göra gällande.
Gällande rätt ang. häktning - Den huvudsakliga häktningsbestämmelsen finns till att börja med i rättegångsbalken (RB) 24 kap. 1 §. Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns "risk" för att denne bl.a. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara).
Att det ska finnas "risk" för kollusionsfara har i lagens förarbeten sagts betyda att risken måste framstå som konkret och verkligen vara beaktansvärd, utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Med andra ord måste risken för kollusion vara något man på allvar har att räkna med. Samtidigt har det på andra håll hävdats att ordet "risk" rent språkligt inte uttrycker något högt ställt krav, och att ordet egentligen innebär ett något lägre ställt krav. Här kan bedömningen alltså bli något flytande. (Detta framgår av lagens förarbeten och andra rättskällor - JuU 1987/88:7 s. 27, prop. 1986/87:112 s. 71, jämfört med prop. 1986/87:112 s. 88 och SvJT 2007 s. 141 på s. 150).
När det gäller "brottets beskaffenhet" som ska beaktas vid riskbedömningen anses i allmänhet risken för framför allt flykt och kollusion vara större ju allvarligare det påstådda brottet är. Brottets svårhetsgrad har i allmänhet stor betydelse vid bedömningen av om häktning/omhäktning ska beslutas. Sådant som allmänt anses tala emot fortsatt häktning, bl.a. vid bedömningen av kollusionsfara, sägs dock återkommande vara att den misstänkte har fast hemvist i Sverige. Allt detta framgår av förarbeten och kommentarer till RB (SOU 1938:44 s. 298, även t.ex. Gärde – kommentar till nya rättegångsbalken s. 319).
När det gäller "den misstänktes förhållande" har det sagts att hänsyn ska tas till den misstänktes bostads- familje- och arbetsförhållanden. När det gäller "någon annan omständighet" handlar det kort sagt om att omständigheterna kring brottet och tidigare brottslighet bör beaktas. (prop. 1986/87:112 s. 30)
Det finns därtill en regel om s.k. obligatorisk häktning. Den anger att om det inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse för brottet, ska häktning ske om det inte är "uppenbart" att skäl till häktning saknas. Här är alltså utgångspunkten att häktning ska ske dvs. man "antar" att detta ska ske. (RB 24 kap. 1 § andra stycket) För misstanke om våldtäkt gäller just sådan obligatorisk häktning, eftersom det är föreskrivet minst två års fängelse i straffskalan för det brottet (brottsbalken 6 kap. 1 §). Det verkar alltså vara denna regel åklagaren i ert fall stödjer sig på.
Vid obligatorisk häktning kastas bevisbördan om, och det är alltså i princip inte längre åklagaren som ska bevisa att t.ex. kollusionsfara finns. Det är istället i praktiken den misstänkte som ska trycka på att sådan fara inte finns. I praktiken innebär den obligatoriska häktningsregeln att domstolen utan närmare undersökning kan utgå från att häktningsskäl finns, så länge inte annat framgår av utredningen. Kravet på att avsaknaden av skäl ska vara "uppenbar" innebär i princip att det för fortsatt häktning räcker med att man inte kan utesluta att det finns en risk för t.ex. kollusion. Risken behöver alltså inte vara påtaglig. Detta framgår av prop. 1986/87:112 s. 34 och bl.a. rättsfallet NJA 1985 s. 868.
Man kan alltså i korthet säga att det ställs rätt höga krav för att avsaknaden av fortsatta häktningsskäl ska vara "uppenbar".
Vad kan tala för resp. emot fortsatt häktning i detta fall? Av din beskrivning framgår vissa saker som ni skulle kunna ta till intäkt och försöka dra fördel av vid en framtida omhäktningsförhandling, med stöd av vad jag redogjort för angående häktningsreglerna ovan.
Eftersom det rör sig om en anhörig till dig antar jag att denne är stadigvarande bosatt i Sverige. Ni kan uppmärksamma att detta talar emot fortsatt häktning, t.ex. genom att han inte lär ta sig någon annanstans och att det egentligen inte finns något som gör att han kan sabotera förundersökningen. Om det är så att din anhörige även har familj som behöver honom, fast arbete osv. kan ni försöka trycka på detta och vikten av att din anhöriges livsbestyr behöver kunna skötas som vanligt. Eftersom han inte heller är tidigare straffad kan ni försöka ta upp detta som en "omständighet i övrigt", t.ex. att din anhörige inte enligt sin historik är benägen att göra något brottsligt för att försöka försvåra utredningen.
Det finns vissa saker som (eventuellt, beroende på de närmare omständigheterna) skulle kunna tala emot er utifrån vad jag skrev ovan. Våldtäkt är det grövsta sexualbrottet som det kan bli tal om enligt svensk straffrätt. Domstolen kan därför tänkas vara försiktig med att släppa en misstänkt för ett sådant brott på fri fot under förundersökningen.
Även om det utifrån din beskrivning verkar som att förundersökningen är långt gången och t.o.m. i avslutningsskedet, skulle åklagarsidan kunna hävda att detta inte betyder att det är "uppenbart" att kollusionsfara saknas. Den s.k. omedelbarhetsprincipen, som allmänt gäller som utgångspunkt i rättegång, innebär att bara det som kommer fram under huvudförhandlingstillfället i domstol får läggas till grund för domen (för brottmålens del framgår detta av RB 30 kap. 2 §). Även om material och uppgifter finns färdiga i förundersökningen får hänsyn alltså inte tas till detta om uppgifterna etc. inte upprepas under huvudförhandlingen. Möjligen skulle därför åklagarsidan kunna tänkas hävda att ett frisläppande av din anhörige innebär en risk för att t.ex. han har tid att påverka vittnena så att de inte längre kommer vilja träda fram under själva huvudförhandlingen, även om deras vittnesmål redan hunnit inhämtas under förundersökningen.
I korthet finns det alltså omständigheter som både kan tala för resp. emot fortsatt häktning av din anhörige. Enligt vad jag redogjort för ovan ska det dock ganska mycket till för att kunna motbevisa åklagaren i det här fallet.
Hur kan ni gå vidare? Även om det verkar som att din anhörige blivit föremål för obligatorisk häktning enligt vad jag skrev ovan, ska det självklart ändå ordentligt prövas om förutsättningar för fortsatt häktning föreligger i ert fall (det framgår bl.a. av förarbetena och rättsfallet jag nämnde ovan).
Det finns en möjlighet för din anhörige att begära omhäktningsförhandling. Så länge inte åtal väcks ska domstolen med högst två veckors mellanrum hålla ny förhandling i häktningsfrågan. Längre tids mellanrum kan dock bli aktuellt om utredningen kräver det eller om det av någon annan anledning är uppenbart att omförhandling inte behövs. Detta framgår av RB 24 kap. 18 §. Här verkar det visserligen utifrån din fråga som att åtal redan har väckts, men domstolen ska ändå omedelbart häva ett häktningsbeslut bl.a. om det inte längre finns skäl för beslutet (RB 24 kap. 20 §).
Det är svårt att göra en förhandsbedömning av hur domstolen kan komma att besluta under en kommande omhäktningsförhandling så här "på läktarplats", men vad jag nu har skrivit hoppas jag gett dig lite klarhet över situationen, samt råd över hur ni kan gå vidare och försöka bemöta fortsatt häktning.
Om du känner att det återstår frågetecken, eller om ni önskar extra juridisk hjälp under den här brottmålsprocessen, är ni välkomna att maila oss på info@lawline.se.
Lycka till i fortsättningen!
Med vänlig hälsning,
