Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Om du som privatperson ingår ett köpeavtal beträffande lös egendom med annan privatperson, är köplagen tillämplig (jfr 1 § och 4 § köplagen). Köplagen är även tillämplig på avtal om köp mellan två näringsidkare.
Om du i stället, i egenskap av konsument, ingår ett köpeavtal med en näringsidkare beträffande lös sak är konsumentköplagen tillämplig (1 § första stycket konsumentköplagen). Med konsument avses en fysisk person som handlar för privata ändamål och med näringsidkare avses en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med dess näringsverksamhet (jfr 1 § femte och sjätte stycket konsumentköplagen).
En första skillnad mellan lagarna är att köplagen är tillämplig på avtal om köp av lös egendom medan konsumentköplagen är tillämplig på köp av lös sak. Lös egendom och lös sak innefattar saker som är föremål för besittning såsom kläder, livsmedel, bilar och möbler. Lös egendom är emellertid ett vidare begrepp och inkluderar exempelvis även värdepapper, aktier, nyttjanderättigheter och fordringsrättigheter. Byggnad som uppförts på ofri grund innefattas också i begreppet lös egendom.
En annan huvudsaklig skillnaden är att köplagen är dispositiv medan konsumentköplagen är att tvingande till konsumentens förmån (jfr 3 § köplagen och 3 § konsumentköplagen). Att köplagen är dispositiv innebär att parterna kan avvika från lagens bestämmelser. Köplagen bygger på avtalsfrihet vilket innebär att parterna fritt kan avtala om villkoren beträffande köpet. Konsumentköplagen är däremot tvingande till konsumentens förmån, vilket medför att näringsidkaren som huvudregel inte får ingå ett köpeavtal med konsumenten där villkoren är mindre förmånliga än de som angivs i lagen. Det är emellertid fritt att ingå avtal om bättre villkor. Ett exempel är "öppet köp" som inte regleras i konsumentköplagen men som näringsidkaren vanligen erbjuder sina konsumenter.
Avseende lagarnas innehåll är bestämmelserna generellt till bättre förmån för en köpare som omfattas av konsumentköplagen jämfört med köplagen. Ett exempel är att reklamationsrättens yttersta tidsfrist i köplagen är två år, medan det i konsumentköplagen är tre år (jfr 32 § andra stycket köplagen och 23 § tredje stycket konsumentköplagen). Konsumentköplagens villkor är oftast förmånligare för köparen. Det grundar sig framförallt i att parterna inte anses vara jämbördiga och därmed erhåller konsumenten skydd genom lagstiftningen.
Har du en fråga beträffande ett specificerat ändamål eller bestämmelse är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline.
Önskar dig en fortsatt trevlig dag!
Med vänlig hälsning
