När kan läkare anmäla alkoholproblem till Transportstyrelsen efter journalgenomgång?
Läkare har anmält patient till Transportsstyrelsen enl Körkortslagen Kap 10 §5 för "sannolik olämplighet att inneha körkort" baserat på journalgenomgång då läkare aldrig träffat patienten utan har "ärvt" denne från annan läkare.Journalen är full av uppgifter från tidigare läkare "B" & sjuksköterska som skriver att "patienten önskar behandling...patienten har fördjupad insikt om sitt alkoholproblem...patienten läser självhjälpsböcker...patienten har som mål att bli nykter...patienten önskar fortsatt kontakt med läkare...patienten lämnar frivilligt prover...patienten är hjälpsökande...patienten önskar behandling med Antabus". etc. Tidigare läkare (B) har diskuterat bilkörning med patienten som uppger att hen aldrig skulle riskera att köra alkoholpåverkad. Läkaren fann det trovärdigt och uppfattade pat som samarbetsvillig för behandling & anmälde därför ej till Transportsstyrelsen. Pat är nu (pga Dr A's anmälan) ålagd av TP att lämna blodprover i sex månader. Har Dr A brutit mot Körk.lagen då rekvisit om "motsättande av behandling" ej är uppfyllt och därmed kränkt patienten samt att patientens rättsliga ställning drabbats? Har läkare A också gjort sig skyldig till brott mot Sekretesslagen då hen olovligen lämnat uppgifter om patienten till Transportsstyrelsen?
Skulle uppskatta er juridiska uppfattning och om detta har prövats i domstol alternativt om IVO, Inspektionen för vård och omsorg (tidigare HSAN) har prövat detta?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
Den bestämmelse i körkortslagen du refererar till i din fråga innebär att en läkare som undersöker en körkortsinnehavare är skyldig att anmäla till Transportstyrelsen om hen finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon (10 kap. 5 § första stycket körkortslagen). Om en läkare vid undersökning eller journalgenomgång finns det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen (10 kap. 5 § andra stycket körkortslagen). I din fråga är det såvitt jag förstår bestämmelsen i andra stycket som aktualiseras.
Bestämmelsen om läkares anmälningsskyldighet utökades efter den 2010-08-31. Fram till nämnda datum förelåg anmälningsskyldighet endast om körkortshavaren av medicinska skäl bedömdes vara uppenbart olämplig att ha körkort. Bestämmelsen justerades med hänvisning till att möjligheten för en läkare att stoppa en olämplig förare var liten (prop. 2009/10:198 s. 14 och 15). Anmälningsskyldigheten vid genomgång av journalhandlingar trädde i kraft den 2012-01-01. Anledningen till lagändringen var att det förekommer att en patient har kontakt med en läkare som efter en viss tid byter klinik eller sjukhus. Om patienten därefter uteblir från uppföljning hos en ny läkare finns det ingen som kan göra anmälan eftersom ingen av de kvarvarande läkarna har undersökt patienten. Dock finns tveksamheter till körkortsinnehavet oftast väl dokumenterade i journalen, vilket skulle kunna utgöra underlag för en kvarvarande läkare på mottagningen att göra en anmälan. Det väsentliga för att en anmälningsskyldighet ska föreskrivas bör vara att läkaren har sannolika skäl för sin misstanke, inte vad misstanken grundar sig på. Enligt regeringens mening kan noggranna journalanteckningar mycket väl utgöra en tillräcklig grund för misstanke. Själva anmälan är vidare endast en indikation för Transportstyrelsen att gå vidare med en utredning och utgör ingen självständig grund för ett ingripande (prop. 2011/12:125 s. 131-132).
I det fall du beskriver innebär det inte per automatik att enbart för att körkortshavaren sagt att hen önskar fortsatt behandling det inte finns sannolika skäl att misstänka annat. Det torde inte vara omöjligt att den som har en missbruksproblematik säger en sak men har en annan avsikt. Tyvärr går det inte att för mig göra en bedömning av vilka skäl läkaren må ha haft för anmälan. Även om det du skriver i frågan står i journalen, kan det finnas motstridiga anteckningar som ger sannolika skäl för en misstanke om att körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning. Exakt vad som krävs för att läkaren ska ha sannolika skäl för sin misstanke är tyvärr svårt att avgöra. Rent generellt brukar det för sannolika skäl krävas att misstanken vid en objektiv bedömning framstår som berättigad. Som framgår av förarbetena till bestämmelsen är själva anmälan endast en indikation för Transportstyrelsen att gå vidare med en utredning; dock förefaller det som att det funnits skäl för myndigheten att gå vidare vilket skulle kunna tala för att det faktiskt funnits sannolika skäl för läkarens misstanke. Det är således inte alls säkert att läkaren utan lagstöd lämnat vidare informationen om körkortshavaren. Jag kan inte finns att något ärende som det du refererar till är prövat av domstol eller IVO, dvs. huruvida läkaren felaktigt gjort en anmälan. Ett av syftena med anmälningsskyldigheten är att körkortshavare inte ska befinna sig i trafiken när vederbörande är medicinskt olämplig.
Om något är oklart eller du behöver vidare hjälp av en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
