Oense om en värdeöverföring utgör lån eller gåva
Hej,
Min ex pojkvän kräver tillbaka alla pengar som han har investerat i vårt förhållande. Han har nu gått vidare till en advokat som i sin tur hotar mig med stämning om inte jag besvarar fordran.
Under vårt förhållande har jag aldrig begärt pengar från mitt ex utan han har spenderat dem avsiktligen. Han även ville bli sambo med mig och överfört en liten del av summa till kontantinsatsen för min bostad som jag inte bad honom om. Enligt brev från hans advokat står det att mitt ex endast lånade mig pengar och inte gett dem som en gåva. Jag i min tur vill påpeka att det var en frivillig förmögenhetsöverföring utan några krav på motprestation från min sida. Avsikten av överföringen var för att hjälpa mig med kontantinsatsen från hans part. Vill påpeka att hans insats motsvarade endast 7% av min totala kontantinsats.
Hur ska jag gå tillväga? Kan han stämma mig för att jag tog emot hans gåva?
Med vänliga hälsningar.
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Är det fråga om en gåva?
För att det ska vara fråga om en gåva ska en frivillig förmögenhetsöverföring ha skett från gåvogivaren till gåvotagaren. Det ska alltså ha funnits en vilja att ge bort pengarna. Parterna ska ha varit överens om att något vederlag inte ska utgå för gåvan. Det får inte ha förekommit någon motprestation eller löfte om framtida motprestation. Utåt sett ska gåvohandlingen ha framstått som en akt av givmildhet. För att gåvan ska vara fullbordad krävs tradition, dvs. att du fått pengarna i din besittning (2 § GåvoL), vilket du också skriver att du fått. När en gåva är fullbordad har gåvogivaren inte rätt att återta gåvan. Utifrån det du angivit, framstår det som att rättshandlingen var en gåva och inte ett lån.
Ord mot ord
Som jag uppfattar det, är ni är överens om att en överföring har skett. Däremot är ni oense om överföringen är ett lån eller en gåva. Om han väljer att lämna in en stämningsansökan till Tingsrätten kommer det bli en fråga om bevisbörda.
Bevisbörda för att en gåva inte är ett penninglån
I NJA 2014 s. 364 har det konstaterats att när det gäller gåva är huvudregeln att den som kräver betalning på grund av ett påstått penninglån har att styrka sitt påstående. När det däremot är uppenbart att ett visst belopp har förts över från en person till en annan, men att parterna är oense om överföringens innebörd är det mottagaren som har bevisbördan.
I NJA 2019 s. 23 utredde Högsta domstolen om den ovannämnda bevisbörderegeln också gäller när det står klart att ett visst belopp har förts över inom ett samboförhållande. Här har Högsta domstolen frångått huvudregeln som nämndes inledningsvis och istället konstaterat att bevisbördan ligger på den som påstår att det är fråga om en fordran på grund av till exempel investering i den andra sambons egendom. Anledningen till att det ser annorlunda ut gällande sambor är för att sambor lever i en mer ekonomisk gemenskap som normalt innefattar ett mycket stort antal ekonomiska händelser. Dessutom har sambon som tillskjuter medel till den andre vanligen inte någon tydlig benefik avsikt, det vill säga en tydlig vilja att ge bort och att någon motprestation inte förekommer. Därför är det inte nödvändigtvis fråga om ett påstående om lån som står emot ett påstående om gåva.
I NJA 2017 s. 1094 ansågs bevisbördan ligga på den som överförde pengarna eftersom denne hade störst möjlighet att säkra bevisning. Bevisbörderegln som konstaterades i NJA 2014 s. 364 ansågs inte tillämplig när ett påstående om försträckning står emot ett påstående om betalning. Notera dock att här gällde frågan ett påstående om betalning för aktier och inte ett påstående om gåva.
Bevisbörderegeln som konstaterades i NJA 2014 s. 364 kommer inte att tillämpas lika flitigt på grund av de relativt nya rättsfallen där HD kastat om bevisbördan när det är fråga om påstående om lån kontra ett påstående om "betalning" eller "överföringar inom ett samboförhållande".
En diskussion om problematiken gällande dessa tre rättsfall har förts i Svensk Juristtidning. I artikeln nämns till exempel att det blir svårt för domstolarna att avgöra i vilken situation som vilken regel ska tillämpas. Utifrån dessa tre rättsfall framstår det som att HD inte väljer att lägga bevisbördan på den som påstår att det är fråga om ett lån, när svaranden påstår att överföringen var en "gåva". Problematik uppstår dock eftersom bevisbördan blir annorlunda beroende på vad svaranden invänder. Rättsläget kan därför tyckas vara oklart.
Vad kan du göra?
Jag rekommenderar dig att förklara för din tidigare pojkvän hur du ser på transaktionen, dvs. att det var en gåva och att en gåva är bindande och kan inte återtas. Om ni inte lyckas bli ense rekommenderar jag dig att avvakta. Först när (och om) han väljer att lämna in en stämningsansökan och du delges denna kan du fundera på nästa steg. Du är i så fall välkommen att boka tid med vår Juristbyrå. Här kan du boka tid.
Hoppas att du fick svar på din fråga!
Med vänlig hälsning,
