Överlåtelse av arv
Min Mamma är väldigt gammal. Hon bor i en villa, som säljs vid hennes död. Vi är flera syskon som ärver, men jag räknar med att vi kan få minst 1 miljon vardera.
Min fru och jag har gemensam ekonomi. Vi har fyra vuxna gemensamma barn. Jag vill ge barnen 1/4- del vardera av mitt arv efter Mamma. Vi har god ekonomi, men min fru vill inte att barnen skall få något förrän dom ärver oss, när vi är döda. Kan min fru hindra att jag ger mitt arv vidare till våra barn?
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar det som att du undrar om du kan överlåta ditt arv till dina barn även fast din fru motsätter sig detta.
Regler om arv finner vi i ärvdabalken (1958:637) (ÄB). Jag utgår från att det inte finns något testamente och att arvet därmed fördelas i enlighet med ärvdabalkens regler. Det framgår av frågan att din mamma, som kommer vara arvlåtaren, har flera barn. Den första arvsklassen utgörs av arvlåtarens barn och arvet ska fördelas lika mellan dessa (2 kap. 1 § 1-2 st. ÄB).
Du har rätt att överlåta arvet
Rätten att överlåta arv finns inte reglerad i lagen, men har fastställts genom rättspraxis. En dödsbodelägare, det vill säga en arvinge, har rätt att överlåta sitt arv till vem eller vilka som helst. Detta görs genom att en överlåtelsehandling, undertecknad av överlåtaren, lämnas in till Skatteverket. Mer om det kan du läsa här: Överlåtelse av arv | Rättslig vägledning | Skatteverket
I det här fallet är det enbart du och dina syskon som är arvingar/dödsbodelägare. Att du och din fru har gemensam ekonomi förändrar inte den saken. Det som skulle kunna göra att din fru har rätt till en del av arvet är om arvet tillfaller dig, om du behåller det och om ni därefter skiljer er och behöver göra en bodelning där giftorättsgodset ska fördelas (7 kap. 1-2 § äktenskapsbalken), men detta är givetvis inte aktuellt i ditt fall.
Du har således rätt att förfoga över din del av arvet på det sätt du önskar. Din fru kan inte med lagligt stöd hindra dig från att ge ditt arv till era barn.
Jag hoppas att jag besvarat din fråga. Vid ytterligare funderingar är du välkommen att höra av dig igen!
Vänligen,
