Preskriptionstid gällande arv
Min far föddes 1925 utom äktenskapet. Hans far, min farfar, gifte sig många år senare och fick två barn. När han dog, i slutat av 1990-talet (då ganska förmögen) fick min far inget arv trots att han fanns med i kyrkoböckerna.
Min farfar visste om att han hade en son och betalade något slags underhåll till min farmor när min pappa växte upp.
Min pappas halvsyskon finns fortfarande i livet och har båda gott ställt.
Är det för sent att göra något åt det uteblivna arvet?
Vänligen
Lawline svarar
Hej
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Den tid någon har på sig att hävda sin rätt kallas preskriptionstid. I Ärvdabalken (ÄB) finns en allmän preskriptionsregel som gäller som yttersta gräns (det framgår av rättsfallet NJA 1997 s 285), undantag finns, men de gäller kortare preskriptionstid. Regeln finns i 16 kap. 4 § ÄB och säger att arvinge ska göra sin rätt gällande inom 10 år från dödsfallet eller när arvingens rätt inträder. Att arvingens rätt inträder senare kan vara ett förordnande i ett testamente (det framgår av lagkommentarerna till ÄB).
Låt säga att din farfar hade en fru som ärvde allt med så kallad fri förfoganderätt och att arvet från din farfar delades ut till barnen först när frun dog, då skulle ju de 10 åren kunna börja löpa från hennes död, men huvudregeln är detta till trots att preskriptionstiden började löpa redan när den förste maken, det vill säga din farfar dog (detta framgår av en gammal artikel i Svensk juristtidning 1960 på sidan 2 (https://svjt.se/svjt/1960/541). Det finns dock undantag som framgår av artikeln.
Eftersom din far var ett så kallat särkullbarn var det troligen ändå inte aktuellt med så kallat efterarv, det vill säga arv först efter den efterlevande makens död.
Sammanfattning
Det verkar inte finnas något testamente. Om efterarv överhuvudtaget skulle vara aktuellt så är huvudregeln att de tio åren började löpa när din farfar dog. Även om det finns vissa undantag tyder allt tyvärr på att det är för sent för din far att hävda sin rätt.
