Sikta med vapen på en inbrottstjuv, brottsligt?
Om en person innehar vapenlicens och någon tar sig in olovligen i dennes hem. Är det då olagligt att med vapnet sikta mot personen i syfte att få denne att avlägsna sig från sitt hem? För att göra detta ett tydligt exempel kan vi säga att det rör sig om en maskerad inbrottstjuv.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Utgångspunkten i en sådan situation är att denna gärning utgör brottet olaga hot, om inte till och med grovt olaga hot. Men vilken gärning som helst kan leda till att man går fri från ansvar på grund av nödvärn, beroende på omständigheterna.
Olaga hot
Brottet olaga hot kriminaliserar att någon hotar om brottslig gärning, på ett sätt som är ägnat hos annan framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet (4 kap. 5§ brottsbalken). Bedömningen om hotet varit ägnat att framkalla rädsla ska göras utifrån de faktiska förhållandena och hur situationen framstått från den hotades synpunkt. Man beaktar relationen, hur hotet har framförts, gärningsmannens agerande i övrigt och vad den hotade känt till om gärningsmannens agerande sedan tidigare. Hotet måste dock framstått som allvarligt menat, och inte exempelvis skämtsamt menat. Gärningsmannens avsikter med att utföra hotet är irrelevant. Även hot som är förtäckta, där hotet antyds, kan utgöra hot. Att sikta mot någon med ett vapen kan utgöra olaga hot, och även grovt olaga hot då hotet om att skadas förstärks genom vapnet. Det spelar som utgångspunkt mindre roll om vapnet är laddat eller inte.
Nödvärn
En person har rätt att skydda sig från ett pågående brottsligt angrepp, och därmed vidta proportionerligt våld eller hot om våld. Detta kallas nödvärn, vilket gör att man kan gå fri från en gärning som vanligen är brottslig (24 kap. 1§ brottsbalken). Rätt till nödvärn föreligger också när någon vägrar lämna en bostad efter en tillsägelse, men man får aldrig ta till mer våld än vad nöden kräver. En gärning kan alltså utgöra nödvärn, men om den överdrivs eller är oproportionerligt utifrån angreppets beskaffenhet så kan den vara brottslig ändå och utgöra så kallat nödvärnsexcess. Detta är en svår linje att balansera på, och det är omständigheterna i det enskilda fallet som avgör. Det finns även ett utrymme för en person som är under angrepp att få utnyttja sin nödvärnsrätt, även i fall där det inte ens föreligger ett brottsligt angrepp, alltså om man tror att omständigheterna är andra än vad de är. Detta utgör så kallat putativt nödvärn, och ger inte alltid full ansvarsfrihet, men kan ge någon strafflindring.
Sammanfattningsvis
Utgångspunkten är att sikta på någon i sitt hem med ett vapen skulle kunna utgöra brottet grovt olaga hot och är straffbart. Men man kan bli befriad från ansvar om en nödvärnssituation föreligger, men då måste gärningen vara försvarbar utifrån det angrepp som föreligger. Utgångspunkten är alltså att man skulle kunna få sikta på någon med ett vapen om denne tagit sig in i ens hem och vägrar lämna, men omständigheterna i enskilda fallet avgör. Om gärningsmannen inte är hotfull, inte har några vapen eller verkar förvirrad, kan omständigheterna vara så att vapnet är ett oproportionerligt sätt att få någon att avlägsna sig på, och då kan man dömas för ansvar ändå. Men om en inbrottstjuv har ett eget vapen eller liknande, kan det ändå vara proportionerligt att sikta med sitt vapen. Men att skjuta någon kräver ytterligare allvarliga omständigheter. Man kan säga att ju grövre brott, ju större nödvärnsrätt, men det är en bedömning i det enskilda fallet kring de omständigheterna som föreligger.
Hoppas du fått någon vägledning i dina frågor!
Vänligen,
