Skadeståndsskyldighet vid skada på skolområde
Hej!
Undrar om följande handling ska dömas som direkt uppsåt, likgiltighetsuppsåt eller vållande till annans kroppsskada. Händelse rör några elever i en skola som vid tillfället var 13 år gamla. En pojke leker tagen med sin bästa kompis (endast) och klättrar upp på ett 2 meter högt skåp. Då kommer en tredje person/elev fram, när personen sitter på skåpet med benen hängandes ner för skåpskanten, och tar tag i fötterna och börja halvsakta dra vederbörande för att han ska falla ned i golvet. Trots flera varningar från andra klasskompisen, "dra inte, det är farligt, han kan slå sig!" samt varningar från en resurspedagog som hann säga "släpp han!" så fortsatte eleven dra provocerat. Den utsatte upplevde en stark rädsla för vad som kulle komma av handlingen. Pojken faller i golvet, slår i svanskota/bäcken och handleder samt ryggen i skåpet och får bestående skada på svanskota för resten av sitt liv. Går inte att operera enligt läkaren.
Hur döms detta och vem är skadeståndsskyldig? Föräldrar eller skola?
Då pojken inte är straffmyndig ännu!
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Det finns väldigt mycket att säga utifrån de förutsättningar du delat med dig av och jag kan tyvärr inte ta med allt relevant, exempelvis hur vissa bedömningar angående oaktsamhet, ålder och mognad etc görs. Om det fortfarande råder några frågetecken efter att du läst igenom mitt svar, tveka inte att kommentera nedan!
1. Straffrättsligt ansvar?
Precis som du säger så kan personer som är under 15 år inte ådras straffrättsligt ansvar för sina handlingar. Det spelar alltså ingen roll om detta är att se som en misshandel, vållande till kroppsskada eller något annat, då ingen kan komma att dömas enligt någon straffbestämmelse. Det framgår av 1 kap. 6 § BrB. Det som blir aktuellt i detta fall är således endast det eventuella skadeståndsrättsliga ansvaret för händelsen.
2. Skadeståndsrättsligt ansvar?
I detta fall har en personskada orsakats på personen som ramlade ner från skåpet. Dessa typer av skador regleras i 2 kap. 1 § skadeståndslagen (SkL). Begreppet "personskada" innefattar också de ekonomiska följdverkningarna, exempelvis taxiskjuts till sjukhuset, sjukvård, inkomstförlust etc. Med anledning av den rädsla och smärta som personen sannolikt fick i samband med händelsen kan det också vara fråga om en kränkningsskada enligt 2 kap. 3 § SkL. Dessa skador baseras på de känslor som personen som blivit utsatt upplever. Man kan drabbas av båda dessa skador vid ett och samma tillfälle.
Det föreligger ett tydligt orsakssamband mellan handlingen (dra i personens ben) och skadan (smällen mot svanskotan m.m), och får säga uppfylla kravet på adekvans (dvs. att det måste vara på något vis förutsebart att den typen av handlingar typiskt sett leder till en viss konsekvens). För personskada är det tillräckligt att personen som orsakat skadan varit oaktsam, uppsåt krävs inte. För kränkningsersättning krävs att ett brott av ett visst slag har begåtts (det krävs dock inte att någon är dömd), företrädesvis misshandel och liknande. Det blir svårare att bevisa i detta fall, och jag kommer hädanefter fokusera på ersättning för personskada.
2. a) Skadeståndsberäkning - vad kan man bli ersatt för?
Enligt 5 kap. 1 § SkL har den skadelidande vid en personskada rätt till dels ersättning för ekonomiska skador, så som sjukvårdskostnader, övriga kostnader och inkomstförlust. Vidare har personen också rätt till ersättning för ideella skador; dels sveda och värk, vilket utgör smärtan under den akuta sjukdomstiden (det vill säga, vid dagen för fallet och den närmaste tiden därefter). Inom ideella skador ryms även kategorin lyte och stadigvarande men, som ger ersättning för bestående skador (exempelvis ett amputerat finger eller ett fult ärr). I detta fall skulle den bestående skadan på svanskotan kunna falla in under denna kategori.
2. b) Jämkningsregler
Jämkningsregler innebär undantag från huvudregeln att en skadelidande ska bli fullt ersatt för sina skador. I 2 kap. 4 § SkL finns en jämkningsregel som berör omyndiga. Där anges att den som är under 18 år ska ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till dennes ålder, utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring, ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.
Huruvida ersättningen skulle jämkas delvis/helt enligt denna regel i det enskilda fallet är väldigt svårt att säga. Det står i alla fall klart att det inte finns någon nedre åldersgräns för skadeståndsskyldighet enligt lagen; men barn ska givetvis inte behöva stå till svars för sina handlingar i samma utsträckning som en vuxen då de inte nått samma mogenhetsgrad och generellt sett handlar mer impulsivt. Ju äldre barnet är, desto större ansvar bär barnet vid eventuella incidenter.
Observera att om barnet i fråga är skyddat av en ansvarsförsäkring så är chansen större för att barnet i fråga ska anses vara ersättningsskyldig till viss del eller fullt ut.
2. c) Föräldraansvar?
Föräldrar kan bli ansvariga på två grunder för det som deras barn förorsakar:
1. Om en förälder brustit i sin tillsyn över barnet enligt 6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken. Det är sannolikt inte aktuellt i detta fall, barnet är 13 år och det var under skoltid (ansvaret sträcker sig inte så långt).
2. Om barnet orsakar en skada genom brott så kan föräldern hållas ansvarig alldeles oberoende om föräldern i fråga varit oaktsam eller ej (sk. principalansvar), se 3 kap. 5 § SkL. En straffbar handling förutsätts alltså, oavsett barnets ålder. Även oaktsamhetsbrott omfattas, så som vållande till kroppsskada (se 3 kap. 8 § BrB). Föräldern/föräldrarna kan dock hållas ansvariga för maximalt en femtedel av prisbasbeloppet som gäller för det år då skadehändelsen inträffade. Även detta skadestånd är möjligt att begränsa genom jämkningsreglerna i 6 kap. 2 § och 3 kap. 6 § andra stycket SkL.
2. d) Ansvar för skolan?
Det krävs som huvudregel att skolan på något vis orsakat skadan genom oaktsamhet (se 2 kap. 1 § SkL). Av utrymmesskäl kan jag inte gå igenom detta särskilt djupgående, men sannolikt faller denna situation utanför skolans skadeståndsansvar. Det ska dock tilläggas att det beror på, om en lärare befann sig i närheten och underlät att agera kan det exempelvis kicka igång skadeståndsansvaret. Se vidare 3 kap. 1 § och 4 kap. § 1 SkL.
Handlingsalternativ
Vad som talar för den utsatte elevens möjlighet till ersättning i detta fall är bland annat det faktum att den som utförde handlingen gjorde det med en slags medvetenhet, det var inte fråga om ett helt oaktsamt beteende. Det faktum att han är 13 år medger också ett större ansvar, det ska dock betonas att han fortfarande ses som ett barn i lagens mening men i praxis har skadestånd utgått även när personer har varit i denna ålder. Mer än så går inte att konstatera utifrån de förutsättningar jag fått, men utan att min bedömning är någon typ av garanti så skulle jag ändå vilja påstå att chanserna för den utsatte att få ett skadeståndsbelopp utdelat i detta fall inte är helt omöjligt.
Om ni vill ha hjälp med att formulera ett skadeståndskrav, kontakta Lawlines jurister på http://lawline.se/boka.
Stort lycka till!
Vänligen,
