Skillnaden mellan behörighet och befogenhet?
Hej! Jag har svårt att förstå vad skillnaden är mellan behörighet och befogenhet vid fullmakter? Vad händer om jag bryter mot min behörighet respektive befogenhet? Blir avtalet ogiltigt? Skulle bli oerhört tacksam för svar!
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Regler om fullmakter, behörighet och befogenhet hittar du i avtalslagen (AvtL).
För att först förklara vad en fullmakt är, skulle man enkelt kunna säga att en fullmakt ger en person (den fullmäktige) rätt att avtala för någon annans (huvudmannens) räkning. Fullmakten är oftast skriftlig, men detta är inget krav för att den ska vara giltig, utan den kan också vara muntlig. Det finns inga särskilda formkrav i lagen för hur en fullmakt ska se ut, men finns det en fullmakt mellan två parter blir huvudmannen bunden till de avtal och andra rättshandlingar som den fullmäktige ingått i huvudmannens räkning (10 § första stycket AvtL).
Det finns undantag till när huvudmannen inte blir bunden till avtal som den fullmäktige ingått åt dennes räkning, och det är om den fullmäktige har överskridit (brutit mot) sin behörighet, och i vissa fall även sin befogenhet. För att göra det så tydligt som möjligt kommer här en förklaring på vad behörighet respektive befogenhet är:
• Behörighet - vad den fullmäktige kan avtala om åt huvudmannens räkning. Behörigheten är det som står skriftligt på fullmakten att den fullmäktige kan göra. Bryter den fullmäktige mot sin behörighet blir huvudmannen inte bunden av avtalet och avtalet blir därmed ogiltigt.
• Befogenhet - vad den fullmäktige får avtala om åt huvudmannens räkning. Befogenheten framgår inte av fullmakten, utan är särskilda instruktioner den fullmäktige får muntligt av huvudmannen utöver det som står på fullmakten. Bryter den fullmäktige mot sin befogenhet kan huvudmannen bli bunden av avtalet om tredje man är i god tro. Dvs. om personen som den fullmäktige avtalade med inte kände till att den fullmäktige bröt mot sin befogenhet, blir huvudmannen bunden av avtalet. Om personen dock visste om att den fullmäktige bröt mot sin befogenhet, blir huvudmannen inte bunden av avtalet (11 § första stycket AvtL).
Om det rör sig om en enbart muntlig fullmakt finns det ingen specifik skillnad mellan behörighet och befogenhet, då båda förmedlas muntligt. Därmed blir ovannämnda förklaring på behörighet och befogenhet enbart tillämplig på skriftliga fullmakter.För att avslutningsvis sammanfatta mitt svar kommer här ett exempel på hur behörighet och befogenhet kan se ut vid fullmakter:
A har genom en fullmakt fått rätten att avtala åt B:s räkning. På fullmakten framgår det att A ska köpa en segelbåt åt B (behörighet). A får dock senare muntliga instruktioner av B om att segelbåten inte får kosta mer än 100 000 kr (befogenhet).
Om A sedan väljer att köpa en bil åt B istället för en segelbåt, bryter A mot sin behörighet som framgår av fullmakten och B blir därmed inte bunden av avtalet. Vid ett behörighetsöverskridande spelar det inte roll om C (säljaren) visste om att A bröt mot sin behörighet eller inte, B blir inte bunden av avtalet oavsett.
Om A istället köper en segelbåt åt B men för 200 000 kr istället för 100 000 kr som A fick instruktion om, har A brutit mot sin befogenhet som A fick muntligt av B. Vid ett befogenhetsöverskridande spelar det roll om C visste om att A bröt sin befogenhet eller inte. Om C insåg eller borde ha insett att A bröt mot sin befogenhet, blir B inte bunden av avtalet (C var i ond tro). Om C däremot inte insåg eller inte borde ha insett att A bröt mot sin befogenhet, blir B bunden av avtalet (C var i god tro).
Jag hoppas du fick svar på din fråga, och hör gärna av dig till oss igen om du har fler funderingar!
Med vänliga hälsningar,
