Vad innebär 6 kap. 13 a § föräldrabalken?
Hej!
Jag har en dotter, som är 9 år, som jag misstänker har autism och så även BUP, men min dotters mamma vägrar gå med på utredning. På grund av min och min dotters mammas konflikt är vi hos socialtjänsten, som vill avsluta sin utredning utan insats. Kan socialtjänsten tillämpa 6 kap 13 a§ Föräldrabalken så att min dotter får sin utredning?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Eftersom du inte nämnt något annat och eftersom det framgår av 6 kap. 13a § föräldrabalken att bestämmelsen enbart rör situationen där båda föräldrarna är vårdnadshavare, utgår jag ifrån att ni båda står som vårdnadshavare för er dotter.
Som huvudregel ska beslut som berör er dotters personliga angelägenheter fattas av er gemensamt. Däremot finns flera undantag och ett av dessa undantag är just det fallet där socialtjänsten kan besluta att vidta åtgärder utan den ena vårdnadshavarens samtycke [6 kap. 13a § föräldrabalken].
Vad som är viktigt att komma ihåg är att barnets egna vilja spelar större och större roll ju äldre hen blir. Som riktlinje brukar en säga att åsikter från ett barn på 12 år ska tas stor hänsyn till. Utöver den faktiska åldern ska en även ta hänsyn till hur mogen barnet är. Ibland kan ett barn på 9 år vara mer mogen än en 12-åring.
Kan 6 kap. 13a § tillämpas?
Frågan om ditt fall ens faller inom paragrafens område fastställs tydligt redan i första punkten [6 kap. 13a § första punkten, föräldrabalken]. Första punkten omfattar just utredningar som BUP gör vilket innefattar b.la. utredningar av olika typer av funktionsnedsättningar. När situationen är sådan att föräldrarna inte kan komma överens är det upp till socialstyrelsen att göra en bedömning om de ska ta utredningen vidare med hänsyn till barnets bästa.
Inom socialtjänsten är huvudregeln att alla åtgärder som vidtas ska vara frivilliga för individen. Den som behöver hjälp ska få hjälp. Om din dotter vill bli utredd så väger det tungt. I vissa fall kan det till och med vara så att din dotters samtycke är det enda som krävs, men då förutsätts det att hon är tillräckligt mogen att fatta sådana beslut samt att hon är i behov av hjälp utifrån socialtjänstens egna bedömning. Som nioåring kan en mycket väl vara tillräckligt mogen för att bestämma om en vill bli utredd för sin eventuella funktionsnedsättning eller ej.
Utöver din dotters vilja krävs det att det anses vara nödvändigt att utreda din dotter samt att din dotter verkligen är i behov av insatser. Vid bedömningen om barnets behov tas hänsyn till om åtgärder behöver vidtas för att förhindra att tillståndet förvärras. Speciellt när det gäller funktionsnedsättningar är det viktigt att få hjälp i tidig ålder för att på bästa sätt lära sig hantera den. Socialtjänsten ska alltid väga den motsättande förälderns åsikter gentemot barnets behov av stöd och hjälp, för att se om det finns mindre ingripande åtgärder som kan vidtas istället. I förarbetena till lagen ges exempel just på situationer där den ena föräldern motsatt sig utredning av sitt barn för att hen inte velat och att socialtjänsten då har ingripit för att barnet ansetts behöva det.
Min slutgiltiga bedömning
Sammanfattningsvis skulle jag därmed vilja säga att utefter den information du givit till mig och utefter den information jag presenterat för dig, gör jag en bedömning att socialtjänsten kan använda sig av 6 kap. 13 a § föräldrabalken förutsatt att de bedömer att din dotter är i behov av att bli utredd. I behovet kommer åldern, din dotters vilja och vad som är bäst för din dotter vägas in. I Detta kommer det också vägas in vad som skulle kunna ske om din dotter inte fick hjälp och att det därefter skulle bli värre. Att dotterns mamma sätter sig emot en utredning ska inte spela någon roll för utgången. Det viktigaste är vad socialtjänsten bedömer är bäst för barnet.
Hoppas detta var svar på din fråga. Tveka inte att höra av dig om du undrar något mer!
Med vänlig hälsning,
