Vem äger båt som köpts av pappan för familjens räkning och som brukats/förvaltats av mamma och barn efter det att föräldrarna separerat?
2010 köpte en pappa en båt till sin familj, som har ett barn och de var inte gifta. I 2012 lämnade pappan barnet och mamma med båten och sa inget. Under åtta år har de betalat 160000kr för att båten ska vara på varvet och har betala för bränsle. Det året ringde pappan upp mamman och sa jag vill har båten. Ska vi ger över båten till honom?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.
Jag uppfattar din fråga som att den berör framför allt två aspekter som gäller båten ifråga. Dels handlar det om vem som äger båten, dels handlar det om vilken roll de 160 00 kr som efter skilsmässan lagts ned på båten spelar. Jag besvarar dessa frågor i tur och ordning. Det är också lite otydligt i din fråga vilka som är parterna i detta, om det bara är mamman och pappan, eller om även du och barnet varit delaktiga i förvaltandet av båten och har tagit på er kostnader för den. Jag utgår i svaret nedan från att det är bara mamman som förvaltat den, men det i princip ingen skillnad för vilka regler som gäller i ert fall om ni skulle vara flera inblandade.
Vem äger båten?
Huvudregeln, inom såväl äktenskap som samboförhållanden, är att den som köper något äger detta och förfogar över det som hen själv vill (1 kapitlet 3 § äktenskapsbalken). Detta ändras inte av att ägaren inte kräver att det hen äger lämnas över eller om ägaren tillåter att det används av de som innehar egendomen. Skulle det vara så att pappan i ert fall köpt båten själv utan tillskott från mamman eller utan avsikt att båten skulle vara gemensam, så är båten då hans. Eftersom det inte är fråga om något äktenskapsförhållande mellan föräldrarna är båten inte heller möjlig att göra anspråk på genom bodelning och mamman kommer alltså behöva ge honom båten.
Om det däremot är så att mamman skjutit till någon form av ekonomiska medel vid köpetillfället och avsikten var att båten skulle användas gemensamt så ägs båten med så kallad dold samäganderätt. Samäganderätten fördelas då så att varje delägare har rätt till så stor andel i båten som motsvarar hur stor del av köpesumman denne bidragit med. Senare nedlagda kostnader på reparationer eller liknande ändrar inte ägandeförhållandet. Om pappan kan visa att det är han som har köpt båten så behöver mamman visa att hon bidragit ekonomiskt för att kunna hävda samäganderätt. Skulle hon kunna visa att båten är samägd behöver hon inte ge honom båten, utan då gäller att om de inte kan enas om hur båten ska användas så har vardera av dem rätt att kräva att en god man utses att förvalta den till dess tvisten är löst. En lösning kan då vara att båten säljs på auktion, vilket alla delägare har rätt att kräva (6 § samäganderättslagen).
Även om båten inte köpts av både mamman och pappan, kan det också vara så att båten är samägd om pappan gett båten som en gåva till familjen. Huvudregeln här är att den som påstår att något är en gåva måste kunna bevisa det, endera genom att visa upp någon form av gåvobevis eller om något tillkännagivande getts från gåvogivaren som varit avsett att komma till allmänhetens kännedom. För det senare räcker det inte att pappan sagt till mamman att båten är en gåva till familjen utan det måste ha meddelats på ett sådant sätt att det kommit till flertalet personers kännedom utanför den närmsta kretsen av släkt och bekanta.
Ersättning för kostnader vid samägande
Huvudregeln vid samägande är att en kostnad som läggs ner på båten kräver alla delägares samtycke (2 § samäganderättslagen). Undantaget från huvudregeln är om det finns kostnader som måste läggas ner på båten och som inte kan vänta, så ska sådana kostnader delas lika mellan delägarna (15 § samäganderättslagen). Om mamman t. ex. åkt ut med båten för nöjes skull och har bränslekostnader för det så är det alltså inget hon kan kräva pengar för. Om mamman däremot har bränslekostnader för att ha tagit båten till en reparation eller något annat som behövt göras skulle det kunna anses vara en nödvändig kostnad. Att betala kostnaden för varvet skulle också kunna anses vara en nödvändig kostnad, om det inte är så att det finns något uppenbart billigare alternativ.
Ersättning för kostnader om båten är pappans
Är båten pappans så finns det ingen specifik lag som reglerar er situation, men det anses som en allmän princip att den som besitter någonting, dvs. har det i sin vård på ett eller annat sätt, har rätt till ersättning för nödvändiga kostnader (NJA 2008 s. 282). Med nödvändiga kostnader menas sådana kostnader som inte heller pappan kunnat undvika om han själv haft båten i sin besittning. Utfallet av detta blir alltså delvis likartat det som blir av om båten ägs gemensamt. Dvs. att sådana kostnader som din mor varit tvungen att lägga ner, som t. ex. kostnad för en varvsplats eller bränslekostnad för att ta båten till verkstad för löpande underhåll, har hon rätt till ersättning för. Samma sak gäller dock här, att kostnaderna måste vara skäliga, dock med den skillnaden att hon i så fall ska få full ersättning (och alltså inte bara halva kostnaden som är fallet om de äger båten med hälften var). Om mamman behövt reparera båten för att hon själv använt den på ett sätt som skadat den, så har hon sannolikt inte rätt till ersättning för det. Samma gäller sannolikt också vad gäller varvsplatsen, dvs. att om det funnits uppenbart billigare alternativ kan mamman sannolikt inte kräva ersättning för hela kostnaden utan endast för den del som anses skälig.
Sammanfattning och alternativ
Utifrån det du skriver tycker jag det lutar åt att låta som som att båten kommer behöva utlämnas till pappan, om mamman inte kan visa att den ägs gemensamt. Däremot bör mamman se över vilka kvitton eller kontoutdrag hon har som kan styrka att hon haft nödvändiga kostnader för båten, vilka hon då har rätt till ersättning för. Nu vet jag väldigt lite om er situation i övrigt, men det kan ju vara så att det finns andra motkrav som mamman kan rikta mot pappan, t. ex. om han inte betalat det underhåll för barn som hon haft rätt till om hon ensam haft vårdnaden. Det kan ju i så fall vara något att förhandla med för att åtminstone få någon form av ytterligare ersättning.
Jag hoppas det var svar på din fråga
Med vänlig hälsning
