Vem har bevisbördan för en påstådd fordan?
Hej! Min numera fd sambo har i efterhand nu krävt mig på 104000kr för en investering som hon påstår sig ha gjort i vårt fd hus. Där finns inga skuldebrev oss emellan som styrker hennes påstående och jag hävdar att det är ren efterkonstruktion pga personligt agg för att jag lämnade henne. Vi hade gemensam ekonomi och delade solidariskt på alla kostnader vid tidpunkten för det hon nu påstår. Huset som var mitt ( ägde 100% vid försäljningen)har jag nu sålt och jag har bestridit både hennes krav och påstående. Kan hon juridiskt kräva mig på dessa pengar och gå hamn med det? Vad jag tolkat det som så kan hon inte det. Tack för svar. // F
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Att ditt ex kräver dig på pengar innebär att hon anser sig ha en fordran på dig varför det, i vart fall enligt henne, är fråga om ett skuldförhållande. Lagen om skuldebrev (skuldebrevslagen) blir den lagstiftning som möjligen behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende. Din före detta sambo åberopar nämligen en s.k. enkel fordran, vilken är en typ av fordring som regleras i skuldebrevslagen och vars uppkomst egentligen inte är beroende av något fysiskt skuldebrev. Avtal kan ju i många fall träffas muntligt. Samtidigt är det utomordentligt tveksamt om det ens föreligger ett skuldförhållande och din fråga har dessutom mer en bevisrättslig karaktär, vilket talar för att skuldebrevslagens bestämmelser inte får någon bäring på den rättsliga bedömningen. Därutöver ska tilläggas att det inte finns några generella och uttryckliga regler för just lån mellan privatpersoner. Notera också att det dessvärre heller inte finns något givet och entydigt svar på din fråga.
Inledningsvis måste framhållas att det för mig är ovisst vad investeringen avsåg och om den överhuvudtaget har ägt rum. Men utifrån ett scenario där någon sorts investering faktiskt gjordes och mot bakgrund av din ärendebeskrivning kan följande anföras. Trots avsaknaden av ett skuldebrev utgår jag ifrån att ditt ex i vart fall grundar sitt ersättningsanspråk på olika kvitton, viss transaktionshistorik och/eller andra verifikationer. Om sådant skulle saknas torde det bli mycket besvärligt, för att inte säga helt omöjligt, för henne att vinna framgång med en skadeståndstalan i domstol. Du uppger att ni vid tidpunkten för det inträffade delade på alla kostnader. Om de 104 000 kr som hon hävdar att du är skyldig henne motsvarar hela eller halva kostnaden för den gjorde investeringen är dock oklart.
Eftersom det saknas tillämplig lagstiftning måste svaren sökas i allmänna rättsprinciper och i den vägledande praxis som finns på det här området. Emellertid saknas en huvudsaklig metod (teori), men Högsta domstolen (HD) har uttalat ungefär följande när det gäller bevisbördans placering i tvistemål avseende påstådda försträckningsavtal (låneavtal). Bevissäkringsteorin är bruklig och innebär att bevisbördan läggs på den part som typiskt sett haft lättare än motparten att säkerställa bevisning eller som haft de bästa förutsättningarna att göra detta. Och i mål om betalning på grund av försträckning ankommer det ofta på borgenären att visa (bevisa) en påstådd fordran, se avgörandet NJA 1975 s. 577 (borgenär = fordringsägare, dvs. din före detta sambo, icke att förväxla med rättsfiguren borgensman, vilken är en garant och således någonting helt annat).
Samtidigt går det med enkelhet att argumentera för motsatsförhållandet, vilket det även har gjorts i doktrinen (den rättsvetenskapliga litteraturen), alltså att den som påstår att en överföring är (var) en gåva normalt sett borde ha goda möjligheter att säkra bevisning om att så verkligen är fallet. I doktrinen har det framförts uppfattningar som bygger på att den som gynnas av en rättshandling, exempelvis en mottagare av pengar, har bevisbördan för att transaktionen utgör en gåva. Objektivt sett borde det nog alltid ligga i en gåvomottagares intresse att eliminera risken för eventuella framtida krav genom säkerställandet av vederhäftig bevisning, jfr rättsfallet NJA 2012 s. 804.
Din situation skiljer sig dock något från ovanstående och det är inte helt klart vad som egentligen har hänt. Och utan ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter är det svårt att göra en adekvat analys. Men såvitt jag kan bedöma måste ditt ex i varje fall visa att det är styrkt eller åtminstone göra det övervägande sannolikt att hennes fordran på dig är rättsenlig, dvs. giltig. Skuldebrev saknas, men jag vet inte hur det ser ut med övrig handlingar, alltså med kvitton och annat dylikt. Men utan någon som helst dokumentation har du naturligtvis fog för din uppfattning, att hon inte kommer att kunna kräva dig på pengar.
Notis: HD styr rättspraxis på det här området och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
