Hur kan privata försvarare vara förenligt med ekvivalensprincipen?

2021-02-24 i Påföljder
FRÅGA |Hur är privata försvar i enlighet med likhetsprincipen?Som jag har förstått likhetsprincipen ska samma brott under samma omständigheter leda till samma straff och att detta är en grundlag. Som jag även har förstått det är poängen med att tillåta privata försvar i rättegångar att du ska kunna säkerställa dig det bästa möjliga försvar för ditt fall och därmed minska risken att bli (felaktigt eller inte) dömd eller eventuellt mildra straffet. Detta förutsätter att det finns ett samband mellan hur mycket ett försvar kostar och hur effektiv hen är som försvarare, vilket både är ett rimligt antagande och får stöd av statistiken.Jag ser inte hur detta är förenligt med likhetsprincipen, om två personer begår samma brott men den ena får ett mildare straff enbart för att hen har råd med ett dyrare försvar så är de inte lika inför lagen. Varför tillåts privata advokater i rättegångar om det bryter mot grundlagen?
Malin Hedlund |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Principen om att lika klandervärd brottslighet bör bestraffas på ett likartat sätt brukar benämnas som ekvivalensprincipen vilket kommer till uttryck i 29 kap. 1 § Brottsbalken (BrB). Principen brukar aktualiseras när rätten ska bestämma straff (påföljd) till den dömde. Likhetsprincipen som du nämner, handlar istället om att bl.a. domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. Mycket riktigt som du nämner är likhetsprincipen stadgad i grundlag (1 kap. 9 § Regeringsformen), men bör skiljas från ekvivalensprincipen, som jag tror är den du syftar på. Jag kommer därför i mitt svar utgå från att du funderar över hur privata försvarare är förenligt med ekvivalensprincipen. Ekvivalensprincipen är en riktlinje för vilket straff som ska utdömas Som nämnt aktualiseras ekvivalensprincipen i samband med att val om påföljd ska bestämmas och syftar till att åstadkomma en enhetlig rättstillämpning, dvs en misshandel med knytnävsslag ska som utgångspunkt ge samma straff som en annan misshandel med knytnävsslag. Påföljdsvalet är något som görs efter att domstolen kommit fram till att gärningspersonen är skyldig. Domstolen är inte bunden av vad åklagaren eller försvararen har framfört kring påföljd. Domstolen ska därför utifrån en fristående bedömning med grund i det som presenterats i påföljdsdelen bestämma de påföljder som de anser är motiverade för brottet, vilket bland annat sker genom ekvivalensprincipen. (se 30 kap. 3 § Rättegångsbalken (RB)). Jag skulle därför se ekvivalensprincipen mer som en ram som rätten ska hålla sig inom när de bedömer vilken påföljd som gärningspersonen ska få, vilket bland annat tar avstamp i liknande domstolspraxis. Domstolen har en stor roll vid val av påföljdSom du skriver har försvararen i allmänhet en viktig roll för att tillvarata den misstänktes intressen och försvara individen mot statens maktbefogenheter, som t.ex. kan vara att bli felaktigt dömd eller lindra straffet. Det åligger därför försvararen att bevisa förmildrande omständigheter och lyfta omständigheter som talar för ett lindrigare straff. Även om åklagaren och försvararen kommer argumentera för en viss påföljd, så ligger stor del av påföljdsfrågan på domstolen själva att avgöra utifrån de omständigheter som kan anses bevisat i målet. Rätten kan dessutom utan åberopande av åklagaren eller försvararen beakta försvårande eller förmildrande omständigheter. Visserligen är det till stor del parterna som ansvarar för att komma in med bevisning som visar på förmildrande eller försvårande omständigheter. Domstolen har dock en rätt att vid brott som faller under allmänt åtal, självmant inhämta bevisning. Detta sker främst vad gäller påföljdsfrågan. En stor del av påföljdsvalet, baseras också på uppgifter om den dömdes personliga förhållanden och belastningsregister (personalia), vilket till stor del ankommer på rätten att se till att det finns ett tillräckligt underlag. (Se 46 kap. 9 § RB) Skillnaden mellan offentliga och privata försvarare är möjligheten att få ersättning för kostnadernaI svensk rätt så har en misstänkt alltid rätt att ha en försvarare (Rätten till rättvis rättegång i art. 6 Europakonventionen). Vid allvarligare brott där den misstänkte är häktad eller anhållen samt där det för brottet är stadgat minst sex månaders fängelse, har den misstänkte rätt till en offentlig försvarare (21 kap. 3a § RB). Som offentlig försvarare ska det utses en advokat som avlagt de kunskapsprov som krävs. Om den misstänkte har föreslagit en offentlig försvarare ska den önskade försvararen förordnas om det inte finns särskilda skäl mot det (21 kap. 5 § RB). Därmed har den misstänkte väldigt stor valfrihet vad det gäller försvarare. Valfriheten kan dock begränsas genom vilken ersättning som den offentlige försvararen har rätt till av staten (Se 21 kap. 10 § RB) Till skillnad från en privat försvarare som den misstänkte anlitar och betalar själv, finansierar staten kostnaden för den offentliga försvararen. Medan det för privata försvarare finns mer begränsade ersättningsmöjligheter (31 kap. 2 § RB). Om den tilltalade däremot skulle dömas så måste den ersätta staten för det som betalats av allmänna medel i ersättning till den offentliga försvararen (31 kap. 1 § RB). Mycket ofta begränsas ersättningsskyldigheten, i vart fall om den tilltalade döms till fängelse eller lever under mindre goda ekonomiska förhållanden.Sammanfattningsvis har du rätt i att en misstänkt persons förutsättningar kan påverkas av vem den har som försvarare och vilka ekonomiska förutsättningar den misstänkte har. I svensk rätt har den misstänkte emellertid stor valfrihet vad gäller offentliga försvarare och kan därför välja en försvarare som den tycker är kompetent och lämplig för uppdraget. Vid allvarligare brott kan den misstänkte bli förordnad en offentlig försvarare som betalas av staten, i annat fall får den misstänkte kontakta en privat försvarare. En privat försvarare behöver alltså inte vara bättre (eller sämre) än en offentlig försvarare. I samband med att den misstänkte blir dömd för brottet, måste också en påföljd bestämmas där ekvivalensprincipen aktualiseras som en riktlinje för rätten för vilket straff som ska utgå för vilket brott. Utifrån det jag anfört skulle jag alltså inte säga att privata försvar strider mot ekvivalensprincipen. Jag hoppas att det gav lite klartecken kring din fundering!Vänliga hälsningar,

Kan jag byta efternamn till ett äldre släktnamn som inte burits på flera generationer?

2021-02-24 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej!Jag funderar på att byta efternamn till ett namn som en tid sedan funnits i min släkt. Jag har läst på Skatteverket att det inte får vara längre sedan en 4 generationer, räknat från mina föräldrar, som en familjemedlem bar namnet för att jag ska kunna byta till det. Nu är det så att det är 6 generationer bak till namnet. Finns det en möjlighet att få det godkänt eller är regeln väldigt strikt?
Saga Sthen |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar din fråga som att du undrar vilka möjligheter som finns för dig att byta ditt efternamn till ett äldre släktnamn. Svaret på din fråga regleras i lagen om personnamn (PNL). Byte till efternamn som funnits i släkten Precis som du säger så krävs det två saker för att kunna byta efternamn till ett äldre släktnamn (se 18 § PNL). Dessa är:att efternamnet har funnits i rakt uppstigande led i sökandens släkt i minst två generationer ochatt det inte är längre sedan någon i släkten bar namnet än fyra generationer tillbaka, räknat från och med sökandens föräldrar. Eftersom det i ditt fall är så att det gått sex generationer sedan någon i släkten bar namnet så kan du inte med stöd av den här regeln byta ditt efternamn. Byte av efternamn på grund av särskilda skäl Det finns dock en annan möjlighet för dig att kunna byta namn, trots att du inte kan medges byte av sitt efternamn på grund av att släktnamnet burits av någon för många generationer bakåt i tiden. Av 13 § första stycket PNL så kan en person få byta efternamn om omständigheterna i det enskilda fallet är sådana att det bedöms finnas särskilda skäl för att tillåta bytet. Särskilda skäl kan förklaras som att det i det enskilda fallet finns skäl av tillräcklig styrka som motiverar ett godkännande av namnbyte trots att andra förutsättningar inte är uppfyllda (som exempelvis att det är för många generationer sen namnet burits). Vad som utgör särskilda skäl avgörs alltså från fall till fall och det finns ingen konkret situation där det i alla lägen skulle bedömas finnas särskilda skäl. Några exempel på vad som kan utgöra särskilda skäl är enligt lagkommentaren till 13 § PNL vid byte till ett befintligt namn som sökanden har en beaktansvärd anknytning till, eller om en person som under lång tid har burit ett visst namn och som nu önskar en formell rätt att bära namnet. Ett exempel på vad som har utgjort synnerliga skäl enligt praxis är till exempel att en person fick byta sitt efternamn till namnet "Trast". Personen hade sedan flera år tillbaka använt namnet och blivit känd som konstnär under namnet. Det beaktades även att namnet burits av personens farfars farfars far (RÅ 1991 ref. 11). Notera att vid tiden när rättsfallet RÅ 1991 ref. 11 avgjordes så var kravet enligt lagen "synnerliga skäl", som är ett strängare krav än särskilda skäl och med andra ord svårare att uppnå. Det var först år 2017, när den nya lagen om personnamn (PNL) trädde i kraft som kravet ändrades till "särskilda skäl". Gammal praxis anses dock fortfarande vara relevant som vägledning idag, trots att kravet på namnbyte var högre innan lagen ändrades till "särskilda skäl". Det kan ändå vara värt att ha i åtanke att kravet är läger ställt numera, än vid tiden för detta rättsfallet.Sammanfattningsvis kan du alltså inte få byta efternamn enligt regeln i 18 § PNL, eftersom det är längre än fyra generationer sen som släktnamnet burits av någon i släkten. Däremot skulle det finnas en möjlighet att du får byta ditt efternamn med hänsyn till regeln i 13 § första stycket PNL, om det skulle föreligga särskilda skäl för ett byte. I sådant fall blir det dock en bedömning utifrån omständigheterna i ditt specifika fall, och om det inte bedöms föreligga särskilda skäl i ditt fall kommer du inte beviljas byta.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Skulle du ha någon annan fundering är du välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen! Med vänlig hälsning,

Hur kan jag byta efternamn?

2021-02-24 i Myndigheter
FRÅGA |Hej. Vill byta efternamn. Vad säger ni?Tack för svar.
Izabella Bugsby de la Varga |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Skatteverket är den myndighet som ansvarar för namn och namnbyte. Om du vill byta efternamn ska du alltså vända dig till Skatteverket (3 § lag om personnamn). Om du går in på Skatteverkets hemsida kommer du att hitta blanketter och instruktioner angående hur du kan gå tillväga för att ändra ditt namn. Priset varierar beroende på vilket efternamn det är du vill byta till. Om du exempelvis vill ändra till förälders efternamn är det gratis men om du vill ändra till ett nybildat efternamn kommer det att kosta. Jag rekommenderar dig att skicka in en ansökan om namnbyte till Skatteverket om du vill byta efternamn så får de fatta ett beslut i ditt ärende. På Skatteverkets hemsida kan du även se hur lång tid ett namnbyte vanligtvis tar att genomföra.Jag hoppas att du fick svar på din fråga och har du ytterligare frågor är du välkommen att vända dig till oss på Lawline igen!Med vänliga hälsningar,

Vem har ansvaret för att en vara stjäls efter att den har levererats utanför köparens dörr?

2021-02-24 i Konsumentköplagen
FRÅGA |Ibland kan man på nätbutiker klicka i att man godkänner att varan lämnas utanför dörren. Har man då själv ansvar om någon skulle stjäla varan?
Izabella Bugsby de la Varga |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Tillämpliga lagar?Konsumentköplagen (KkL) blir tillämplig om man i egenskap av privatperson handlar från en nätbutik. Lagen är tvingande vilket innebär att bestämmelserna inte kan avtalas bort. Din fråga gäller vem som har ansvaret för att en vara stjäls utanför köparens dörr efter att varan avlämnats där. Vem bär risken för varan?För att bestämma vem som ansvarar för varan får man ta reda på vem som bär den s.k risken för varan. Om köparen bär risken för varan är han eller hon skyldig att betala för den även om varan har skadats eller kommit bort. Risken för varan går över från säljaren till köparen när varan har avlämnats (8 § KkL). Varan anses avlämnad när den har kommit i köparens besittning (6 § KkL). När har varan kommit i köparens besittning? Utifrån din fråga verkar det röra sig om ett transportköp. Detta innebär att varan anses ha kommit i köparens besittning när varan har tagits om hand av köparen eller på något annat sätt har överlämnats till köparen (6 § KkL). Utifrån praxis framkommer att om en vara har lagts i köparens brevlåda anses den vanligtvis ha kommit i dennes besittning även om köparen inte är hemma vid tillfället. En vara har dock inte ansetts avlämnad om den placerats utanför dörren till konsumentens lägenhet, detta även om konsumenten uttryckligen har godkänt ett sådant leveranssätt. Varan anses då först komma i köparens besittning när denne faktiskt har tagit hand om varan. SlutsatsDet är säljaren som bär risken för varan fram till att du som konsument har mottagit den och har varan i din besittning. Alltså är det säljaren som har ansvaret för att paketet har försvunnit och därmed inte levererats till köparen. Om varan skulle bli stulen utanför köparens dörr skulle jag råda denne att ta kontakt med säljaren och förklara situationen. Utgångspunkten är hur som helst att köparen inte ansvarar om någon skulle stjäla varan innan den har kommit i köparens besittning. Jag hoppas att du fick svar på din fråga och har du ytterligare frågor är du varm välkommen att höra av dig till Lawline igen! Med vänliga hälsningar,

Kan fullmaktshavare agera mot fullmaktsgivarens intressen?

2021-02-24 i Alla Frågor
FRÅGA |Kan min nuvarande fru alltså vara framtidsfullmaktshavare trots att jag har barn i tidigare äktenskap? Hon kan alltså i så fall, om jag hamnar i ett läge och inte kan sköta mig själv, se till att mina barn i tidigare äktenskap inte ärver något från mig. Hon kan ju då sälja min fastighet och tömma alla mina konton och ge bort pengarna till andra. Mina 3 tidigare barn blir då helt lottlösa. Kan detta stämma? Det är detta jag vill ha svar på!Hälsningar!
Egzon Kalludra |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att besvara din fråga kommer jag att använda mig av lagen om framtidsfullmakter samt propositionen (Prop. 2016/17:30) till lagen. I svaret kommer jag att beskriva vad en framtidsfullmakt får omfatta genom olika exempel och vilka avgränsningar/begränsningar som kan göras. För ett lite kortare och mer konkret svar på din fråga kan du direkt läsa under "Sammanfattning och svar på din fråga"! Innebörden av en framtidsfullmaktI lagen framgår det att en framtidsfullmakt är en fullmakt som någon (fullmaktsgivaren) ger åt en fysisk person (fullmaktshavaren) att företräda fullmaktsgivaren för det fall han eller hon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande varaktigt och i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om de angelägenheter som fullmakten avser (1 §).En framtidsfullmakt får omfatta ekonomiska och personliga angelägenheter. Fullmaktshavaren ska bevaka fullmaktsgivarens rätt i de angelägenheter som framtidsfullmakten omfattar (2 § första stycket). Ekonomiska och personliga angelägenheterEkonomiska angelägenheter motsvarar att förvalta egendom. Fullmaktsgivaren kan ge närmare anvisningar för förvaltningen i framtidsfullmakten. Uppdraget kan avse fast egendom, kontanta medel, aktier och andra tillgångar. Dessa angelägenheter omfattar också till exempel att fullmaktshavaren ser till att inkomster tas om hand och utgifter betalas i tid (Prop. 2016:17:30 s. 109).Personliga angelägenheter innebär det som för en god man innefattas i att sörja för någons person. Det betyder bland annat att se till att fullmaktsgivaren har ett lämpligt boende, hemtjänst eller en kontaktperson. Ytterligare personliga angelägenheter är att hjälpa fullmaktsgivaren i sina kontakter med hälso- och sjukvården och den sociala omsorgsverksamheten (Prop. 2016:17:30 s. 109 f.). Avgränsa/begränsa framtidsfullmaktenMed hänsyn till att en framtidsfullmakt får omfatta många angelägenheter, om de omfattas inom begreppet ekonomiska och personliga angelägenheter, behöver fullmaktsgivaren noga överväga om och hur en framtidsfullmakt ska avgränsas. Fullmaktsgivaren får själv välja om framtidsfullmakten ska vara oinskränkt eller om vissa frågor, exempelvis någon särskild egendom eller åtgärd, ska hållas utanför uppdraget (Prop. 2016/17:30 s. 110). Enligt lag om framtidsfullmakter får framtidsfullmakten dock inte avse bland annat sådana personliga frågor som anges i 12 kap. 2 § tredje stycket föräldrabalken (2 § andra stycket). Det innebär att framtidsfullmakten inte får avse frågor om att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär.Till delen att avgränsa framtidsfullmakten kan det vara relevant att beskriva vad lagen reglerar att en framtidsfullmakt ska ange. Av en framtidsfullmakt ska det framgå1. att det är fråga om en framtidsfullmakt,2. vem eller vilka som är fullmaktshavare,3. vilka angelägenheter fullmakten omfattar, och4. vilka övriga villkor som gäller (5 §).Tredje punkten anger alltså att det av framtidsfullmakten ska anges vilka angelägenheter som omfattas. Ingenting hindrar fullmaktsgivaren att undandra vissa frågor inom dessa områden eller att endast någon enstaka fråga som avser exempelvis ekonomiska angelägenheter omfattas. Man kan tänka sig en begränsning som innebär att fullmakten endast omfattar ordinära rättshandlingar som berör fullmaktsgivarens dagliga livsföring eller rättshandlingar som vanligen företas för den dagliga hushållningen. Dessa rättshandlingar är således betydligt mindre omfattande än att sälja en fastighet eller tömma någons konto. Fjärde punkten är en uppmaning till fullmaktsgivaren att i framtidsfullmakten ange vad som i övrigt gäller, till exempel om det finns förutsättningar för fullmaktshavaren att lämna gåvor eller rätt att ta arvode (Prop. 2016:17:30 s. 113 f.). Avseende gåvor och personliga presenter får fullmaktshavaren inte lämna sådana till sig själv, om detta inte regleras av fullmakten. Fullmaktshavaren får inte heller lämna personliga presenter till andra om gåvans värde står i missförhållande till fullmaktsgivarens ekonomiska villkor (18 §). Med personliga presenter avses i första hand gåvor till fullmaktsgivarens nära släktingar och vänner, till exempel vid födelsedagar, jul, bröllop, student och liknande högtids- och bemärkelsedagar. Rör det sig däremot om andra gåvor än personliga presenter förutsätter sådana att det finns ett uttryckligt stöd i framtidsfullmakten (Prop. 2016/17:30 s. 123).I framtidsfullmakten kan det även utses en granskare som ska granska fullmakthavarens verksamhet, vilket innebär att den personen kan kontrollera att din fru inte agerar på sättet som beskrivs i frågan (23 §). Granskaren kan begära att din fru ska lämna redovisning för sitt uppdrag. För att "säkra upp" kan du dessutom, om en granskare inte utsetts, på förhand informera dina närmaste släktingar om att begära att fullmaktshavaren, din fru, ska lämna redovisning för sitt uppdrag (24 §). På så sätt kan dina närmaste släktingar kontrollera att din fru inte utför sitt uppdrag på ett olämpligt sätt. Det finns även en viss kontroll av överförmyndaren som kan besluta att framtidsfullmakten helt eller delvis inte längre får brukas av fullmaktshavaren om han eller hon vid fullgörandet av uppdraget har gjort sig skyldig till missbruk eller allvarlig försummelse eller annars visat sig vara oförmögen att tillvarata fullmaktsgivarens intressen. Detta aktualiseras när myndigheten uppmärksammat att det kan finnas brister i fullmakthavarens fullgörande av uppdraget (25 §). I en sådan situation kan skadeståndsskyldighet bli aktuellt.Slutligen är det nämnvärt att förklara att fullmaktshavaren ska fullgöra uppdraget i enlighet med fullmaktsgivarens intressen och, om det är möjligt, samråda med honom eller henne i viktiga frågor (15 §). Fullmaktshavaren har alltså en skyldighet att tillvarata fullmaktsgivarens intressen. För fullgörande av uppdraget finns således en lojalitets- och samrådsplikt. Kravet på samråd gäller viktiga frågor, om det är möjligt att samråda med fullmaktsgivaren. Fullmaktshavarens bedömning av vilka frågor som är viktiga ska utgå från fullmaktsgivarens perspektiv (Prop. 2016/17:30 s. 120 f.). Om dina barns rätt till arv efter dig är en viktig fråga för dig, är detta något fullmaktshavaren, din fru, ska beakta vid hennes uppdrag. Sammanfattning och svar på din frågaEn framtidsfullmakt får omfatta ekonomiska och personliga angelägenheter. Med ekonomiska angelägenheter avses bland annat att uppdraget kan avse uppdrag om fast egendom, kontanta medel, aktier och andra tillgångar. Personliga angelägenheter innebär det som för en god man innefattas i att sörja för någons person. Dessa angelägenheter kan begränsas av dig. Du får själv välja om framtidsfullmakten ska vara oinskränkt eller om vissa frågor, exempelvis någon särskild egendom eller åtgärd, ska hållas utanför uppdraget. Du är fri att utforma fullmakten enligt ramarna som anges i 2 §, som jag beskrivit ovan. Du kan till exempel ange om din fru överhuvudtaget ska få lämna gåvor eller personliga presenter till sig själv och/eller till andra. Skulle det inte regleras något i fullmakten om gåvor/personliga presenter får dessa i vilket fall inte vara av ett värde som står i missförhållande till dina ekonomiska villkor.För att säkerställa att din fru fullgör uppdraget på ett lämpligt sätt kan du i fullmakten utse en granskare som ska granska din frus verksamhet och du kan även informera granskaren, eller annan nära släkting, att denne ska begära att din fru lämnar en redovisning för sitt uppdrag. Fullmaktshavaren, om det blir din fru, har dessutom en skyldighet att tillvarata dina intressen som fullmaktsgivare. Det finns även en lojalitets- och samrådsplikt för fullgörande av uppdraget, vilket innebär att det finns krav på samråd när det gäller viktiga frågor, om det är möjligt. För de frågor du anser särskilt viktiga kan du, för att vara på den säkra sidan, i fullmakten ange vad som ska gälla, exempelvis att förvaltning av dina ekonomiska och personliga angelägenheter inte ska äventyra dina barns rätt till arv, eller något som du som fullmaktsgivare finner lämpligt i din situation. Att sälja din fastighet, tömma dina konton, ge bort pengar till andra och göra dina barn arvslösa/lottlösa är uppenbarligen inte i ditt intresse, varför det inte skulle vara möjligt för henne att göra på det viset, åtminstone inte utan att det uppmärksammas och ifrågasätts och därefter leder till att framtidsfullmakten inte längre helt eller delvis kan brukas av din fru. Skadeståndsskyldighet kan aktualiseras i ett sådant fall. Genom att du dessutom, i preventivt syfte, anger begränsningar i fullmakten kommer din fru inte att kunna rättshandla på det sättet.Jag hoppas att detta besvarade din fråga! Har du fler frågor kan du ställa dem här. Vänligen,

Får efterarvingar ta del av efterlevande makes försäkringar?

2021-02-24 i Efterarv
FRÅGA |Hej Min syster gick bort 2013, hon var gift, inga barn inget testamente, jag o mina bröder är s.k. efterarvingar,nu har min svåger gått bort. Han hade flera försäkringar hos Skandia som skall betalas ut nu det rör sig om mycket pengar ,Skandia säger att vi efterarvingar inte har rätt till arv, för vi är inte legala arvingar ??? är det rätt ,min svåger har alltid påtalat för oss att vi skall veta att hans pengar finns där , har dålig kontakt sina egna släktingar
Alice Nordlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I mitt svar kommer jag hänvisa till försäkringsavtalslagen och ärvdabalken.Jag kommer i mitt svar att förklara vad som händer med försäkringspengarna och delar av arvsrätten för att urskilja vad ni har rätt att ärva och vad ni inte har rätt till.FörsäkringspengarnaEftersom jag inte har information vilken typ av försäkring som maken haft eller vilka villkor som försäkringarna har, kan jag inte göra en exakt bedömning av vad som gäller. Om ni har rätt att ta del av försäkringspengarna beror på vilken typ av försäkring det är och om det finns en särskild förmånstagare till försäkringen. Ett exempel på försäkring det skulle kunna vara, är en livförsäkring. Om det gäller en livförsäkring och om det finns en särskild förmånstagare, är huvudregeln att beloppet ska tillfalla den särskilda förmånstagaren (14 kap. 7 § 1 st. försäkringsavtalslagen). Om det däremot inte finns någon särskild förmånstagare, ska beloppet ingå i kvarlåtenskapen i dödsboet.Men eftersom jag inte har mer information om försäkringen kan jag inte göra en bedömning av vad som gäller i just ert fall. Det gäller alltså andra villkor för andra typer av försäkringar.Vad som utgör efterarvEftersom er syster var gift vid hennes bortgång, tillföll din systers arv hennes make (3 kap. 1 § ärvdabalken). Eftersom er syster inte hade några barn och om inte era föräldrar är vid liv, så är det din systers syskon som är de närmaste arvingarna (2 kap. 2 § 2 st. ärvdabalken). Det blir då du och dina syskon som kan få ut arv efter din systers mans bortgång. Det som ni har rätt att ärva är efterarvet av er syster. Efterarvets storlek är som huvudregel hälften av den efterlevande makens dödsbo (3 kap. 2 § 1 st. ärvdabalken). Som utgångspunkt har du och dina syskon alltså rätt att ärva halva värdet av efterlevande makens dödsbo genom efterarv. Den legala arvsordningenDen resterande delen av makens dödsbo har ni ingen legal rätt till att ärva, detta beror på den legala arvsordningen. Enligt den legala arvsordningen ska makens barn ärva först (2 kap. 1 § ärvdabalken). Om maken inte har barn ska makens föräldrar ärva (2 kap. 2 § 1 st. ärvdabalken). Är inte föräldrarna vid liv, får makens syskon ärva. Om syskonen inte finns vid liv, får syskonens barn ärva (2 kap. 2 § 2 st. ärvdabalken). Den legala arvsordningen är således kopplad till släktskap. Det innebär att du och dina syskon som inte är släkt med maken, inte har rätt att ärva efter honom. Ni har endast rätt till efterarvet från er syster.Testamente Om maken skulle önskat att du och sina syskon skulle ärvt en större del än efterarvet, hade han behövt upprätta ett testamente. Finns inget testamente så är det den legala arvsordningen som gäller. Det är då de närmsta släktingarna i arvsordningen som blir berättigade till arv.SlutsatsOm ni har rätt till en del av pengarna beror på vad det är för typ av försäkring och vem som står som förmånstagare. Om det gäller en livförsäkring som inte har en särskild förmånstagare, ska pengarna ingå i makens dödsbo. Det ni har rätt till är efterarvet från er syster, vilket som huvudregel är hälften av värdet av makens dödsbo. Eftersom ni har rätt till hälften av värdet av dödsboet, får ni på så sätt del av försäkringspengarna i det fall de tillfaller dödsboet. Resterande tillgångar i dödsboet tillfaller makens närmsta släktingar enligt den legala arvsordningen, under förutsättning att det inte finns ett testamente.Beakta att slutsatsen utgår från att det är en livförsäkring. Om det är en annan försäkring gäller andra villkor för hur försäkringspengarna ska fördelas. Hoppas du fick svar på din fråga! Väckte mitt svar flera funderingar är du välkommen att höra av dig till oss igen.Med vänlig hälsning,

Vilken sekretess gäller mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten?

2021-02-24 i Sekretess
FRÅGA |Hej!Frågan är om tystnadsplikt.Om jag som förälder sagt saker på ett samtal med BUP Akuten (barn ungdom psyk) i förtroende angående barnets mor, som jag är skild från sedan drygt ett år. Får de då nämna detta vidare till annan part som exempelvis Socialkontoret? Jag vet att det finns undantag när ett barn är i livsfara, då det mår dåligt... Men får de ge vidare vad jag sagt i samtalet utan min tillåtelse? Jag fick i samtal höra att soc fick del av vad jag sagt till BUP och vill veta om detta är korrekt enligt lag? Bryter de tystnadsplikten? Var går linjen? Barnet mådde dåligt och förstår att möjligen barnets ord kunde lyda under att tystnadsplikten fick brytas, men gäller det då även mig?
Amanda Aitomäki |Hejsan,Tack för att du vänder till Lawline med din fråga.LagrumReglerna om sekretess återfinns i Offentlighets- och sekretesslagen (OSL). De sekretessbestämmelser som gäller inom hälso- och sjukvården finner vi i lagens 25:e kapitel.Sekretess inom hälso- och sjukvårdenHuvudregeln är att sekretess gäller för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Det innebär att uppgifterna bara får lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller närstående till denne lider men (25 kap. 1 § OSL).Undantag för lämnande av uppgift till SocialtjänstenPrecis som du nämner finns dock undantag från detta. Hälso- och sjukvården får bland annat lämna uppgifter till Socialtjänsten i vissa fall, se 25 kap. 12 § OSL. Sekretessen hindrar inte att en uppgift om en enskild eller en närstående till denne lämnas från hälso- och sjukvården till Socialtjänsten om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd om den enskilde:-inte fyllt 18 år, eller-fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller-vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.(25 kap 12 § OSL)BedömningDetta innebär alltså att hälso- och sjukvården har rätt att lämna ut uppgifter om barnet och de uppgifter du angivit om barnets moder om de gjort bedömningen att det krävs att socialtjänsten får kännedom om detta för att barnet ska kunna få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Eftersom även de uppgifter du lämnar är uppgifter om en närstående till barnet så har alltså hälso- och sjukvården rätt att föra dessa vidare till socialtjänsten. Utifrån de omständigheter du beskrivit låter det som att hälso- och sjukvården mycket väl kan ha haft anledning att lämna vidare uppgifterna. Det krävs bara att de bedömt att uppgifterna behöver komma till socialtjänstens kännedom för att de ska få lämna vidare dem.Regler till skydd för barnetHär kan vara bra att tänka på att dessa undantag från tystnadsplikten faktiskt finns för att skydda barnet. I linje med bestämmelserna i Barnkonventionen låter man här barnets bästa väga tyngst. När socialtjänsten får ta del av relevant information som framkommer till exempel i hälso- och sjukvården ökar chanserna för att de ska kunna göra korrekta bedömningar och ge barnet den hjälp de behöver, om hjälp behövs. Slutligen kan alltså sägas att de har rätt att föra vidare uppgifter för att vi ska kunna ta vara på barnets bästa, vilket ju ändå får anses vara ett bra syfte bakom regeln.Jag hoppas att du är nöjd med ditt svar. Har du fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen.Vänligen,

Kan min granne ensidigt bestämma att mitt officialservitut inte ska gälla längre?

2021-02-24 i Fastighet
FRÅGA |Vi har ett officialservitut på en brygga vid vårt lantställe. Nu har ägaren till tomten byggt en brygga och hävdar att vi inte kan bygga en brygga längre. Det får enligt kommunen inte finnas två bryggor. Gäller vårt officialservitut inte längre? Hur kan vi bygga en brygga?
Jacob Björnberg |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,UTREDNINGJag tolkar ditt ärende enligt följande. Du har ett officialservitut på en brygga och enligt servitutet får det på den aktuella platsen inte anläggas mer än en brygga. Ägaren till den tjänande fastigheten har dock aviserat att denne kommer att bygga en egen brygga inom kort och menar att du inte längre kan nyttja din servitutsrätt. Du undrar därför vad som gäller i det här avseendet och huruvida officialservitutet, på grund av ovanstående, har tappat sin verkan. Glädjande är också att du har beställt en personlig telefonrådgivning, vilken jag för övrigt ser fram emot mycket. Under denna kommer ovanstående att kunna behandlas ytterligare och likaledes kommer möjlighet att ges till en mer djupgående diskussion (om så önskas). Många juridiska spörsmål behandlas dessutom allra enklast under ett telefonsamtal. Vidare krävs inte sällan ingående kunskaper om de faktiska omständigheterna för att kunna ge någorlunda träffsäkra svar. Och den lagstiftning som främst behöver beaktas vid besvarandet av dina frågor följer enligt nedan.Jordabalken (JB).Fastighetsbildningslagen (FBL). Några servitutsrättsliga hållpunkterUtgångspunkten är att ett servitut inte kan sägas upp eftersom servitut enligt lagstiftaren är tänkt att gälla obegränsat i tiden. Utan inblandning av en myndighet fordrar därför en uppsägning i princip en överenskommelse mellan parterna (fastighetsägarna). Men med inblandning av en myndighet, den statliga lantmäterimyndigheten (Lantmäteriet), och då genom en så kallad fastighetsreglering kan ett servitut ändras eller upphävas. För att så ska kunna ske krävs att servitutet hindrar ett ändamålsenligt nyttjande av den tjänande fastigheten (din grannes fastighet) eller dess användning i enlighet med detaljplan eller områdesbestämmelser och att olägenheten kan undanröjas genom ändringen, 7 kap. 4 § 1 st. FBL. Kan olägenheten inte undanröjas genom ändring får servitutet upphävas, 7 kap. 5 § 1 st. FBL. Vidare kan ändrade förhållanden som har inträffat efter servitutets tillkomst leda till en justering om det skulle innebära en väsentlig fördel för någon av parterna, såväl den tjänande fastighetens ägare som ägaren till den härskande fastigheten (du), utan att det medför olägenhet av betydelse, 7 kap. 4 § 2 st. FBL. Det är också möjligt att upphäva ett servitut om det på grund av ändrade förhållanden inte längre behövs av den härskande fastigheten eller om nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten, 7 kap. 5 § 2 st. FBL. Detsamma gäller, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och omständigheterna är sådana att det måste anses övergivet. Härutöver får även ett servitut ändras eller upphävas efter överenskommelse mellan fastighetsägarna, 7 kap. 8 § FBL.Tolkning av officialservitut, vad gäller?Inledningsvis måste det framhållas att innehållet i officialservitutet egentligen hade varit behövligt för att kunna göra en adekvat bedömning av hur det ska tolkas. Men utifrån din ärendebeskrivning, mot bakgrund av ovanstående och i avvaktan på vårt kommande telefonsamtal kan följande anföras. Ditt officialservitut är giltigt och ägaren till den tjänande fastigheten kan inte ensidigt besluta om ett upphävande. Genom en separat överenskommelse er emellan är det förvisso möjligt att upphäva servitutet, men jag utgår ifrån att du är föga intresserad av ett sådant upplägg. Frågan behöver således hänskjutas till Lantmäteriet. Men den aktuella fastighetsägaren kan naturligtvis i kraft av sin äganderätt (givet att inga miljörättsliga hinder föreligger som exempelvis strandskyddsbestämmelser eller annat dylikt) bygga en egen brygga bäst denne vill. När det sedan gäller formuleringen i officialservitutet avseendet förbudet mot anläggandet av två bryggor behöver det utredas vad som egentligen åsyftas, vilket av förklarliga skäl dessvärre blir ganska svårt i skrivande stund. Men en kvalificerad gissning är att det här torde handla om en rätt för dig att endast anlägga en brygga på anvisad plats och inte ett generellt förbud mot existensen av två bryggor. Det senare hade ju inneburit att ägaren till den tjänande fastigheten enkelt hade kunnat hindra utövandet av din servitutsrätt bara genom att bygga en egen brygga, vilket enligt min mening inte kan stå i överensstämmelse med ändamålen bakom reglerna.Allmänt kan sägas att avtalstolkning syftar till att försöka utröna den gemensamma partsviljan, det vill säga vad parterna från början hade för avsikt med rättsförhållandet. I det här fallet handlar det emellertid inte om något regelrätt avtal, alltså ett servitut upplåtet på frivillig väg (ett avtalsservitut), utan om ett myndighetsbeslut. Om du och grannen inte förmår att göra upp i godo måste frågorna i princip hänskjutas till samma myndighet som ursprungligen beslutade om bildandet av officialservitutet, vilket som sagt är Lantmäteriet, och där få ärendet avgjort genom en så kallad fastighetsbestämning. Enligt 14 kap. 1 § 1 st. 2 p. FBL kan Lantmäteriet ombesörja en fastighetsbestämning, vilket utgör en förrättningsåtgärd som syftar till att bringa klarhet i just tvistiga eller oklara förhållanden avseende servitutsfrågor och på så sätt för framtiden kunna få till ett rättsligt bindande avgörande. I 14 kap. 3 § FBL uttalas vidare att Lantmäteriet vid förrättningen ska klargöra fastighetsbestämningens omfattning för sakägarna (fastighetsägarna) och därvid noga ange vilka frågor som skall avgöras. Vidare skall myndigheten utreda de omständigheter som är av betydelse för fastighetsbestämningen och resultatet av utredningen ska sedan framläggas för dig och grannen i egenskap av så kallade sakägare. Alla kända sakägare har rätt att överklaga Lantmäteriets beslut och ska skriftligen underrättas om beslutet, 4 kap. 33 a § 1 st. FBL. Den sakägare som önskar överklaga myndighetens avgörande ska göra det till mark- och miljödomstolen inom fyra veckor, överklagandet ska dock ges in till Lantmäteriet, 15 kap. 6 § 1 st. FBL. Försitter den part som vill överklaga beslutet tidsfristen vinner beslutet laga kraft, vilket innebär att rätten till domstolsprövning går förlorad, vilket i sin tur betyder att beslutet om fastighetsbestämning slutligt kommer att föras in i fastighetsregistrets allmänna del, 19 kap. 2 § 1 st. FBL, och därefter anses fastighetsbestämningen fullbordad, 1 kap. 2 § 2 st. 2 p. FBL.Avslutande ord och ytterligare rådgivningSammanfattningsvis är min bedömning att din servitutsrätt fortfarande äger giltighet och att ägaren till den tjänande fastigheten inte självmant kan fattas några beslut avseende denna utan ditt samtycke. Men för det fall en tvist ändå uppstår måste ärendet överlämnas till den statliga lantmäterimyndigheten. Det ska dock noteras att kostnaden för att initiera och driva ett ärende hos Lantmäteriet kommer att delas mellan dig och din granne och detta oaktat vem som formellt är sökanden. Eftersom processer rörande fastighetsbestämning inte sällan tenderar att bli båda dyra och ganska tidskrävande borde detta utgöra ett incitament för både dig och din motpart att på frivillig väg söka en lösning (denna måste för övrigt manifesteras i ett skriftligt förlikningsavtal, jfr 14 kap. 5 § JB). Ni kommer nämligen tillsammans att behöva svara för alla uppkomna processkostnader hos lantmätaren och det brukar också i allmänhet föreligga en solidarisk betalningsskyldighet vid en ansökan om fastighetsbestämning.Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Skype och andra liknande digitala plattformar.Du har som sagt också beställt en 30 minuters personlig telefonuppföljning med möjlighet att kunna ställa kompletterande frågor och till vidare diskussion om hur din fortsatta hantering av ärendet bör läggas upp. Jag kommer därför att ringa dig nu på fredag den 26/2 kl 18.00. Observera att jag ringer från skyddat nummer. Vänligen återkom per mail om den föreslagna tiden inte skulle passa.Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.Vänligen,